Intervju med Drude Dahlerup, professor i Statsvetenskap på Stockholms Universitet, har forskat i sociala rörelser och danska kvinnorörelser. 2007-04-11
Hur ser du på situationen kring Ungdomshuset?
Konflikten är väldigt komplicerad. För det första måste jag ta avstånd från alla våldshandlingar i samband med konflikten.
Jag tycker att det är oerhört viktigt med kulturella oaser, det ger ett utrymme för nytänkande i samhället underifrån och det var Ungdomshuset en plats för, de var självstyrande och hade en flat struktur i sin uppbyggnad som rörelse.
Hanteringen kring ungdomshuset tyder på ett dåligt politiskt hantverk av Köpenhamns kommun, det var förutbestämt att det skulle bli en konflikt, de ville slänga ut ungdomarna men inte göra det själva.
Under 90-talet ville Brugsen (livsmedelkedja i Danmark, liknade Konsum i Sverige) köpa huset för att riva det och bygga en ny butik men fick ett nej från kommunen då det var förbjudet att riva eftersom det var en så gammal, historisk byggnad. Det tyder på att det är mer en bara att de vill sälja ett hus för att det ska generera pengar.
Även aktivisterna i ungdomshuset hanterade det i vissa fall på fel sätt, då de kunde ha använt en fantasifull civil olydnad och de hade tjänat på att få skrattet på sin sida.
AlloTria som var ett ockuperat ungdomshus under 80-talet som blev stormat av polisen, där hade ungdomarna grävt en tunnel ut och det var helt tomt då polisen kom in och journalisterna som stod utanför skrattade åt polisen.
Har ungdomshuset interna problem? Togs våldet och kastningen av gatsten upp på deras dagordning eller vem höll i det? Fanns det en dialog för den aktionen och vem bar huvudansvaret?
Kan man definiera ungdomshuset som en rörelse?
Ja, det är en politisk protest och ett projekt i ett europeiskt sammanhang. Det kan också definieras som en anarkistisk rörelse som protesterar mot det etablerade i samhället. Det har en identifiering och ett engagemang som bygger på deltagarna själva och de har inte några resurser i form av till exempel finansiärer eller kontakter med makthavarna, vilket är typiska kännetecken för en gräsrotsrörelse.
Kan man se konflikten som en symbol för något som pågår i samhället idag?
Det är inget nytt fenomen att gräsrötter reser sig mot det etablerade och att det bildas en konflikt, den har alltid funnits och är klassisk företeelse mellan unga och etablerade, men varje konflikt har sin dynamik.
Det är förenklat att förklara det med att titulera det som en normaliseringsprocess, men det är klart att ungdomshuset ingår i en debatt om antirasism, även om debatten i Danmark har stagnerat.
Men det blir fortfarande en för enkel förklaring, det man kan diskutera är den nästan McCarthy’istisk stämning i det danska samhället som skapar svårigheter för diversitet och allt som är kritiskt blir automatiskt anti-Danmark.
Nya generationer behöver klart nya rum. Även om detta är en klassisk konflikt så är det en skillnad på att det Danske Folkeparti har makten i nuläget och de är delaktiga i att pusta på elden.
Kan du se några problem med att polisen samarbetar gränsöverskridande mellan Sverige och Danmark?
Ja, när man kan bli stoppad att resa mellan Danmark och Sverige och vice versa som till exempel under Göteborgskravallerna och nu under den här konflikten så är det ett skrämmande sätt att försvara demokratin med odemokratiska medel, som att till exempel gripa en person utan anledningen eller på en lös grund.
Hur ser du på Socialdemokraternas roll i det hela?
Man kan dela upp Socialdemokraterna i två grupper, den ena som hatar unga, anarkism och feminism, de så kallade betong socialdemokrater eller traditionalisterna. Den andra gruppen är den som är öppen för nya strömmingar. Jag trodde att Ritt Bjerregaard var av den andre sorten, då hon stödde Grevinde Danner, ett kvinnohus som startade i Köpenhamn under 80-talet, och drev igenom att de fick köpa det från början ockuperade huset, efter hand.
Satt på sin spets kan man säga att Socialdemokraterna i Sverige ständigt försöker att inkludera nytänkande medan de i Danmark reagerar med att exkluderar dem. De ser nytänkande och i det här fallet Ungdomshuset som ett hot och är rädda. Det finns en klar linje genom Socialdemokraterna som delar dem i en höger och vänstergrupp och det speglas tydligt i deras agerande i den här frågan.
Kan man se konflikten ur ett köns, etniskt, klass eller generationsperspektiv?
Ur mitt empiriska perspektiv så var det bara män som uttalade sig om ungdomshuset. Var kvinnorna lika aktiva? På bilderna av våldsutövarna var det bara män, hur delaktiga var kvinnorna i besluten? Var någonstans var invandrarna? Hur hade det sett ut om alla eller hälften var invandrare? Man ska komma ihåg att Nørrebro är ett invandrartätt område.
Att prata om konflikten ur ett ungdomsperspektiv är att avpolitisera det hela, vilket är fel, men det finns en positiv dynamik i generationskonflikter som skapar mycket nytänkande.
Det är viktigt att bryta igenom etablerade murar om och om igen.
Skriven av Katarina Lind
