Chris Harman: A people’s history of the world, Verso 1999, är en välbehövlig uppdatering av Leo Hubermans gamla klassiker Människans rikedomar från 30-talet. Det är en bok i samma anda, präglad av klassisk marxism och med av detta följande starka och svaga sidor.
Till de starka hör bakgrundsskildringarna. Harman kan verkligen med några korta pregnanta ord visa hur brittiska intressen slår sönder den indiska ekonomin på 1830-talet. Till de starka hör också förståelsen för intressekonflikter, exempelvis hur klasser utsatta för motstridiga impulser agerar ambivalent och låter andra aktörer dominera scenen.
Till de svaga hör bland annat eurocentrismen. Boken heter visserligen ”of the world”, men större delen av världen skymtar fram ganska pliktskyldigt. Det är uppseendeväckande hur 1900-talets största politiska rörelser behandlas – den indiska självständighetsrörelsen får tre sidor i den 620 sidor tjocka boken och den kinesiska revolutionen får fem (varav tre handlar om den för ortodoxa marxister mer spännande arbetarrörelsen på 20-talet). Det är inte mer än vad den snabbt kuvade tyska revolutionen 1918 får. Den mexikanska bonderörelsen får ett par meningar. Det traditionella marxistiska föraktet för bönder och ”underutvecklade” förnekar sig inte.
Till de svaga hör också ointresset för hur människor gör när de handlar. Aktörerna är ”klasser”, gärna företrädda av stora män. Inte kollektiva rörelser som handlar i samspel. Jo, för all del: Harman är väl medveten om vilken roll gatan spelade i t.ex. franska revolutionen – men i texten dominerar Robespierres och Dantons handlande, som företrädare för det urbana och välutbildade borgerskapets intressen. Och denna blindhet som kunde vara förlåtlig på Hubermans tid är det inte idag, sedan Thompson har lärt oss skriva historia om kollektivs handlande.
Boken ger en utmärkt skildring av processer. Till det bästa hör beskrivningen av förhistorien, hur klassamhällen och så småningom imperier växer fram ur samlarsamhällena. Dess sekvens av handlingar och revolter är tyvärr ganska traditionell. Reformationen, den engelska revolutionen, det nordamerikanska frihetskriget, franska revolutionen, 1848, ryska revolutionen – javisst ja, det hände visst nåt i Kina också. Men eftersom det inte finns nån riktig People’s history of the world är Harmans bok det bästa som finns hittills.
