Grundskyddet har sjunkit med närmare 40 procent i jämförelse med lönerna de senaste åren i Finland. Det framgår av artikeln Sata-kommittén och sjunkande skydd av Peter Lodenius i tidningen Ny Tid. Den ingår i en serie artiklar om välfärdsstaten.
Granskningen av Sata-kommittén är förödande. Den startade med stora ord från uppdragsgivarna. Enligt uppdraget var allt möjligt: ”Syftet med totalreformen av den sociala tryggheten (SATA) är att göra arbetet mer sporrande, minska fattigdomen och garantera en tillräcklig grundtrygghet i alla livssituationer. Regeringen vill dessutom göra hela systemet för den sociala tryggheten enklare och tydligare.” Social- och hälsoministeriet trumpetade på sina webbsidor stolt ut att man nu skulle ”reformera den sociala tryggheten för ett hundraårigt Finland”.
Lodenius fortsätter: När uppdraget var slutfört i december 2009 hade alla stora ord försvunnit. Som kommitténs generalsekreterare Lauri Pelkonen formulerade det hade huvudmålet varit att förlänga yrkeskarriärerna: ”människor skulle träda in i arbetslivet tidigare än i dag, gå i pension senare, vara sjuka och arbetslösa så lite som möjligt och även partiellt arbetslösa skulle få arbete”.
Professor Susan Kuivalainen vid Åbo Akademi undrade i en teveintervju varför kommittén inte utformade den genomgripande reform av socialskyddet som ingick i uppdraget. Det nuvarande systemet är ju otydligt och skapar mycket byråkrati, men samtidigt sparar staten pengar eftersom många inte söker de stöd de är berättigade till. Varför valde kommittén att upprätthålla ett system som är både ineffektivt och byråkratiskt?
– Det borde diskuteras om det är meningsfullt att göra systemet så komplicerat att ingen söker stöden. Vill man förödmjuka och göra livet besvärligt för dem som söker utkomststöd? undrade hon.”
Du hittar hela artikeln på:
http://www.nytid.fi/2011/01/sata-kommitten-och-sjunkande-skydd/
