I ett decembernummer av finlandssvenska tidingen Ny Tid analyserar Fredrik Sonck bloggandet i Finlandsverige. Denna minosirtetskultur har ibland haft en politiserande och demokratiserande roll. Både den första antikärnvapenföreningen, solidaritetsorganisationen Emmaus och nyfeminismen i Finland var finlandssvenska initiativ. Numera tycks den Finlandsvenska kulturen var mera inskränkt av analysen i Ny Tid att döma. Men kanske denna analys också har något att säga om andra samhällen i Norden? Så här avslutar Sonck sin artikel:
”Den i bloggvärlden närmast desperata viljan att synliggöra sina konsumtionsval för att på så sätt synliggöra sig själv är säkert symptomatisk för vår tid. Symptomatiskt är kanske också att bloggsfären vuxit sig så stark just i Svenskfinland: Både bloggens och Svenskfinlands offentlighet är nämligen – trots att motsatsen hävdas – introvert. På bloggen härskar skribenten egenmäktigt på sitt utmätta territorium. Bloggaren uttrycker en åsikt och läsarna har möjlighet att kommentera – vilket i praktiken innebär att man håller med eller att man visar att man lyssnat, inte att man går i polemik. På så sätt erbjuder bloggen en skyddad hemmaplan i offentligheten: ‘Gillar du inte vad jag skriver – sök dig någon annanstans’. Ambitionen är sällan att övertyga den som är skeptisk.”
På så sätt är bloggsfären ett rum där friktionsytor i mån av möjlighet slipas bort. Bloggens demokratiska funktion – i den mån den har någon – handlar snarast om att upprätthålla en social samhörighet. Kanske kan den beskrivas som ett.
Fredrik Sonck
http://www.nytid.fi/2010/12/bloggar-och-demokrati/#more-2068
