Folkrörelsebloggen Rotating Header Image

Jordbruk som lösning

Dagens jordbruk ger oss billig mat men också en lång rad problem till exempel med övergödning, sjunkande näringsvärden, negativa klimatförändringar, utarmning av jordar, förgiftningar, spridning av sjukdomar (svininfluensa, fågelinfluensa mm), orättvisor i världen, biologisk enfald, etcetera.

Framtidens jordbruk måste fungera som en lösning på t ex sociala, biologiska och klimatologiska problem. Vi måste dra de historiska lärdomarna av tidigare fungerande jordbruk. I stora delar av Norden dominerade fäbodjordbruket under låg tid och de principer som det jordbruket byggde på borde gälla för allt jordbrukande. Därmed inte sagt att vi svenskar ska återgå till en halvnomadiserande tillvaro bland knott och oknytt.

För hundra år sedan var all skog i Sverige betad av tamboskap. Åkrarna användes till produktion av säd och vinterfoder åt djuren.  Hamling och myrslåtter förekom också. Skogsbetet gav djuren en varierad sommarföda. Komulen vet exakt vad djuret behöver och i skogens varierande utbud av sly, örter och gräs fann kon vad hon behövde. Cirka tio hektar behövdes för att föda en fjällko på skogen. Skogsbetet gynnade kärlväxter som lingon och blåbär, den biologiska mångfalden i skogbrynen och ökade omsättningen i jorden till skogens fromma.
På sommaren vistades djuren på fäboden, där mjölken ystades till ost och kokades till mese och grädden kärnades till smör för att kunna förvaras. Vid höstslakten torkades, röktes och insaltades köttet.

Fjällkon har funnits i Sverige i minst tusen år. Det tog cirka ett halvt sekel att bryta ner fäbodens principer. Orsakerna var främst den billiga oljan, skogsindustrin och tanken på att industrialisering var lösningen. Vilka var då fäbodjordbrukets principer och funktioner?

1. Djuren gav näringsriktig mat

Djuren levde och åt ”naturligt”, dvs på det sätt som de var skapta att leva. Djurens mjölk och kött fick därför optimala näringsvärden med goda fettsyreförhållanden i mjölk och kött.

Kor, som lever fritt i skogen och föds upp utan kraftfoder, har den bästa omega6/omega3 kvoten av alla undersökta landlevande djur. Människan bryter inte kategoriskt ned födan i sina beståndsdelar på det viset som man kanske vill tro. Många hormoner, fettsyror och polypeptider tar vi upp i mer eller mindre oförändrad form. Mår djuren som vi äter
dåligt, så överförs deras stresshormoner och obalanserade fettsyror till oss. Många ämnen som saluförs som kosttillskott (antioxidanter, fettsyror och vitaminer t ex) hanteras inte på samma sätt av kroppen när vi äter dem i kapsel- eller pillerform som när vi får dem via
födan. Piller och oljekapslar kan inte ersätta riktig mat.

2. Maten konserverades utan konstlade tillsatser

Mjölk och kött konserverades enligt gamla och hållbara principer; mjölkens fett, proteiner och närsalter förädlades till smör, ost och mese. Köttet torkades, röktes, saltades, fermenterades eller kokades in. De konserveringsmedel som användes var bland annat socker, salt och mjölksyrebakterier som kroppen känner igen och kan hantera.

3. Jordbruket producerade sin egen energi – mankraft och hästkraft.

Den energi som åtgick för att producera maten skapades på gården inom ramen för kretsloppet. Hästens havre odlades på åkern som i sin tur bearbetades av hästens kraft. Huvuddelen av det vatten som förbrukades och den koldioxid som producerades av boskapen återfördes till skogen. Moderna jordbruk kan använda energi från sol, vind och vatten och kretslopp fria från sopor och avlopp.

4. Konsumtion och produktion skedde i närhet av varandra

Den direkta relationen mellan den som producerade och den som konsumerade

innebar också ansvar och tillit; dess äkthet var en förutsättning för samhället. Transporterna

av maten var minimala.

Ställ jordbrukspolitiken på fötter

Det är hög tid att bryta med industritänkande inom jordbruket. Maten måste återfå sina rättmätiga näringsvärden, den måste produceras under ansvar utan gifter och lånad energi. Ett förtroendefull förhållande måste återskapas mellan producenter och konsumenter. Därför kräver vi av statsmakterna:

1. Subventionera och stöd jordbruk som bygger på fäbodjordbrukets principer. Belägg avsteg med skatter och ökat byråkrati.

2. Öka den skattefria inkomsten till 100 000 kr så att det går att leva som jordbrukare.

3. Stöd arbetet för att utveckla moderna former av småskalig livsmedelsförädling.

Detta tänker vi göra själva:

1. Organisera konsumtentkooperativ i städerna och bygga relationer till producentkooperativ på landsbygden.

2. Bygga upp alternativa kanaler för distribution av kvalitetsmat.

Nipakademins inlägg i jordbruksdiskussionen. Det är framtaget med bistånd av Jenny och Rebecca Reimers och Daphne samt några andra.

Jag träffade några ekologiska lantbrukare häromdagen som suckade lite uppgivet över att LRF nu kidnappat även eko-begreppet. Men de kan knappast kidnappa tanken att ta bidragen från industrijordbruket och överföra det till lösningsjordbruken.

Hälsar

Thorsten Laxvik
Nipakademin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>