Att det är svårt att få rätt mot polisen är ingen nyhet. Att poliser enligt domstolar per definition alltid talar sanning är det inte heller. Men att politiskt engagemang uttryckligen ses som ett otillförlitlighetsskäl är nytt.
I torsdags frikändes de poliser som hotade Jesper Nilsson med arrestering för knarkinnehav om han inte lämnade ifrån sig sin mobilfilm. Tingsrätten ansåg, som vanligt, att poliserna visserligen antagligen handlat överdrivet men att det inte fanns något skäl att döma dem för detta då de varit i god tro. Inte heller ansåg de att Jespers bilder och inspelade ljud var något bevis för något.
Det verkligt intressanta är dock en mening i tingsrättens domslut:
”Tingsrätten kan inte heller bortse från vad som framkommit i fråga om att Nilsson kan ha haft en viss politisk agenda och syfte med såväl fotograferingen som den efterföljande publiceringen.”
Man undrar på vilket sätt tingsrätten inte har bortsett från detta. Har det påverkat dokumentationens tekniska bevisvärde? Har det varit en försvårande omständighet? Tyvärr säger tingsrätten inget om den saken.
Men om det är så betyder det att det är mer fritt fram för poliser att misshandla folk som enligt deras uppfattning har ”en viss politisk agenda” än att misshandla mer opolitiskt folk. Vilket är en riktigt obehaglig slutsats.
