Wanja Lundby Wedin har uttalat sig för Kommunalarbetaren. Där drar hon en lans för medlemspassivitet och toppstyrning som jag trodde att socialdemokrater numera inte gärna vill förknippas med, efter att ha kritiserats för systemanpassning av sina europeiska kolleger: ”Vår styrka är att vi i partssamverkan kan sitta runt ett bord med arbetsgivarna och försöka bli överens. Att då ge sig ut och protestera kan tvärtom försvåra en lösning som vi kan enas om, säger hon.”
Det finns två märkligheter i hennes ståndpunkt.
- En sak jag lärde mig i en klassiker om förhandlingens grunder (Thomas Schelling: The strategy of conflict) som jag läste en gång var att det aldrig går att övertyga en motpart om att man har rätt. Det enda man kan övertyga om är att man själv är så övertygad om att man har rätt att man aldrig kommer att ge upp. Eller i alla fall kommer att hålla fast segt vid sin ståndpunkt. Och det är lättare att göra detta om man har ett buller i bakgrunden av folk som stöder en. Förhandlare brukar önska ett starkt mandat och stöd i ryggen när de förhandlar, av just detta skäl. Varför inte Lundby-Wedin? För att det ska vara lättare att ge efter?
- Det verkar som hon inte vill att folk ska lägga sig i sina egna angelägenheter, att det finns ett principiellt egenvärde i att hon får vara ensam och hamra ut politiken utan att störas av medlemmarna. Rent demokratiskt är detta en mycket märklig uppfattning som mer påminner om 1600-talets kungar av guds nåde än om en modern folkrörelsepolitiker. I den folkrörelseorganisation som jag jobbar i, Synskadades Riksförbund, finns åtminstone en teoretisk förståelse för att ombudsmännen ensamma inte kan åstadkomma mycket och att det behövs mycket hjälp från medlemmarna – även om detta kan vara svårt att alltid leva upp till. Finns inte den kunskapen i LO? I så fall är det allvarligt.
Det finns också något att lära sig för oss andra av hennes uttalande. Det har ibland funnits en naturlig vilja från olika folkrörelseorganisationer att få med sig fackliga organisationer i kampanjer. Om Lundby Wedins ståndpunkt är representativ kommer detta att bli svårt – i alla fall om facken får bestämma takten. Förmodligen går det lättare om man ställer dem inför fullbordat faktum och de blir tvungna att hoppa på tåget, eller bli utskämda.
