Många har hävdat att Sveriges rätta nationaldag är midsommar. Och det är rätt. Men det ska förstås vara gamla midsommardagen – 24 juni.
Då inträffade, 1434, Sveriges närmaste parallell till stormningen av Bastiljen. Då brändes fogdeborgen Borganäs, vilket kan sägas vara böndernas självständighetsförklaring gentemot en alltmer auktoritär kungamakt. Det var startskottet för senmedeltidens allt mer självständigt agerande bonderörelse.
Det är den vi har att tacka för att vi slapp den livegenskap resten av Europas periferi råkade in i. I Sverige tvingades ambitiösa krigarkungar förhandla med bönderna under ett par hundra år istället för att helt simpelt tvinga dom att betala sin sista styver.
Det är något att fira, tycker jag. Och dra lärdom av.
Nåja, den friheten sträcktes inte ut till så småningom erövrade områden… Läs Mats Olssons avhandling ”Storgodsdrift”, den visar hur skånska bönder förblev under feodalvälde långt efter att generalguvernörmentet Skåne med dess gamla danska rätter upplöstes 1718:
http://www.expertsvar.se/arkivet.4.5d7d40fd1154283906d80001992.html?page=1052&action=archiveView&prid=1856&sv.url=12.7d19253117a6d96b9980004
Så sant så – men allt är relativt.