Folkrörelsebloggen Rotating Header Image

Stater, kapital och folkrörelser – vad är vad?

Förra artikeln har givit upphov till en del frågor. Är folkrörelse och maffia oförenliga? Kan man vara både och?

Naturligtvis kan man det. Olika aktörer kan byta ansikte och drivkraft under spelets gång.

Jag har tidigare påstått att det finns tre olika aktörstyper som skiljer sig därigenom att de har olika maktgrund, mål, social bärare och handlingsform:

Aktör Stat Kapital Folkrörelse
Maktgrund Redistribution Marknad Ömsesidighet
Mål Stabila hierarkier Vinst Skydd
Social bärare Funktionärer Kapitalister Direkta producenter
Handlingsform Rutin Rutin Kaos

Men naturligtvis finns mellanformer. Stater som glider över i kapital (Telia, New public management) Kapital som glider över i stat (bolagsstäder), folkrörelser som glider över i kapital (Konsum, Jordbrukskooperationen). Folkrörelser glider över i stat (socialdemokratin). Sådant brukar skapa problem – stadsrörelseaktivisten Jane Jacobs har talat om hybridmonster. Jacobs hänvisar till sovjetiska kommunistpartiet och till amerikanska maffian som exempel på företeelser om vilka man inte rätt kan säga om de är stat eller kapital för att de på många vis fuskar i båda branscherna. Till åtskilligt problem för sin omgivning.

Kanske inte oväntat är ju dessutom båda goda exempel på folkrörelser som har gått överstyr. Båda började som ömsesidighetsbaserade skyddsmekanismer för direkta producenter som så småningom byggde upp hierarkier med både kapital- och stat-ambitioner.

Något de inte har varit ensamma om i historien.

Det är inte bara IS som snabbt har lämnat folkrörelsestadiet bakom sig för något annat. För några decennier sedan härjades Peru av en periferirörelse som kallades Sendero Luminoso. Den började som en allians mellan studenter i bergsbygden och bergsbygdens bondesamhällen mot Limas kapital och byråkratier, men urartade snabbt i en maffia av medelklasstudenter som strävade efter att dominera bondesamhället för att få den status de inte fick i Lima. Det gick så långt som till att mörda fackaktivister och använda väpnade gäng för att tvinga byarna att odla knark, något SL levde av att sälja till den nordamerikanska marknaden. Förmodligen hade det aldrig hänt om inte hierarkibygget hade tvingat fram ett behov av att leva utan att arbeta.

Så jag skulle vilja besvara frågan med att visst, folkrörelser kan ge upphov till både statsbyggande maffior och kapitalistiska bolag. Men när de har gjort detta är de inte längre folkrörelser, för då handlar det inte längre om direkta producenters ömsesidighetsbaserade skyddsmekanismer.

Då handlar det om hierarkier, makt och profit.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>