Förra våren förklarade sig den franska småstaden Limoux (10.000 invånare) för TTIP-fri zon. Detta var ingen tillfällighet. För hundra år sen var Aude, det departement där Limoux ligger, scenen för det stora vinkriget.
Bakgrunden var att industrin hade upptäckt möjligheten att göra syntetiskt vin av sockervatten och essenser. Vinbönderna blev förstås upprörda, de ansåg att bara äkta vin skulle få kallas vin, och krävde lagstiftning. När regeringen vägrade gick de i strejk och organiserade massmöten, det största med en halv miljon deltagare.
På den tiden var det kommunerna som samlade in skatt från medborgarna och betalade in till staten. Så de kommuner som dominerades av vinbönder gick också i strejk och slutade betala in skatt. Ja, mer: hela Languedoc dominerades av vinodlingen, så även större städer som Narbonne gick i strejk. Detta var mer än den franska statsbudgeten klarade av så regeringen skickade dit militär för att återställa ordningen. Men det flöt ju inte in mer skatter för det, så efter ett tag måste regeringen ge upp och göra som bönderna ville. Bara äkta vin fick säljas under beteckningen vin.
Efterhand följde vinbönderna upp framgången. De slöt sig samman i Confédération Générale des Vignerons du Midi som efter någon tid kom på konstruktionen Appellation d’Origine Contrôlée, AOC, som numera kan ses på alla vinflaskor. Det betyder att bara vin odlat runt Limoux får kallas blanquette de Limoux, och bara vin odlat i Champagne får kallas champagne. Systemet har sen spritts till andra produkter: bara skinka framställd i Parma får kallas parmaskinka, bara ost framställd i Gruyère får kallas gruyère. Kunden ska veta vad hen köper!
Detta system ogiltigförklaras av TTIP. Där gäller det fria näringslivets princip. Vem som helst ska få sälja vad som helst och kalla det vad som helst.
Men vänta nu? Är inte patent och copyright det heligaste som finns? Jodå, TTIP stärker till och med dessa. Men skillnaden är att ett patent eller en copyright är en individuell äganderätt, medan AOC är en kollektiv princip. Vem som helst får odla vin i Limoux och kalla det blanquette de Limoux om det uppfyller vissa krav som är till för konsumentens skull. Det är den principen, kvalitets- och konsumentskyddet, som är illegal enligt TTIP.
Vad Limoux gör betyder kanske ingenting – om det inte vore för att borgmästaren i Limoux samtidigt är ordförande i Nationalförsamlingens finansutskott. Möjligen finns det krafter bakom motståndet.
