Folkrörelsebloggen Rotating Header Image

Trump och Berlusconi

Donald Trumps framgångar borde inte ha kommit som en överraskning. I själva verket är han en del av en bred trend, menar Ian Buruma – nyrika, gärna från FIRE-sektorn, som känner sig sedda över axeln av det mer etablerade kapitalet och därför har lätt att kommunicera känslomässigt med andra som också känner sig föraktade. Trump, Berlusconi, Wilders, men också Erdoğan och Thaksin. FIRE-sektorn, för den är den enda som har blomstrat under kapitalets nuvarande förfallsperiod – och det skadar inte alls att den är huvudsakligen är parasitär.

Iakttagelsen har en del som talar för sig, men den ställer också frågor. Framför allt: hur kommer det sig att dagens underklass och lägre medelklass har så dåligt självförtroende att den låter sig dompteras av uppenbara skojare.

Hade de det förr?

Möjligen kan man här vända sig till Karl Marx och hans förklaring till att en uppenbar skojare, Louis Napoléon Bonaparte kunde komma till makten på löst prat. Det berodde, trodde Marx, att hans huvudsakliga stöd bönderna inte hade nån möjlighet att kommunicera med varandra. De var beroende av Bonapartes envägskommunikation vars värde de inte hade någon möjlighet att bedöma.

Under folkrörelsernas höjdperiod ca 1880-1940 byggdes det upp ett imponerande nätverk av korskommunikation. Där fanns fackföreningar och bondekooperativ. Där fanns bildningsrörelser vars enda syfte var korskommunikation och som visade sig ha en sanslös förmåga att förse både mer konfliktinriktade organisationer och statliga förvaltningsorgan med personal. Nyligen läste jag en lunta om hur detta fungerade i UK – Jonathan Rose’s The intellectual life of the British working classes, och det var lätt att känna igen ABF och de svenska folkhögskolorna i hans berättelse. Bakom strävandena fanns såväl vilja att skaffa sig själv ett intressantare liv som ambitioner att förändra samhället i stort – oftast så blandat att det var svårt att se vad som var vad.

Systemet började förfalla redan på 30-talet, säger Rose, och framemot 1960 var det inte mycket kvar. Mellan raderna står det klart varför: kommersiell och statlig envägskultur konkurrerade ut den gemensamt skapade tack vare överlägsna resurser, de mest engagerade avskildes från de mindre intresserade med lönande karriärer inom systemets ram, och de proffsintellektuella gjorde sitt bästa för att successivt förändra spelets regler, döma ut den på traditionellt gods uppbyggda korskulturen som ”halvbildning” och etablera nya koder, s.k. modernism eller postmodernism.

Och fram kommer charlatanerna igen.

Av detta följer att det inte kommer att bli lätt att beröva charlatanerna deras livsluft. Att vädja till sunt förnuft kommer inte att räcka – i synnerhet som dom som gör detta ofta själva bygger på oförnuft och fördomar. Som LO:s Claes Mikael Jonsson säger i länken härinnan behövs uppror mot den förkvävande nyliberalismens politiska handlingsförbud, där den splittrade publiken kommer samman och skapar ny korskommunikation och lär sig lita till sig själv.

Uppgiften är enorm, men det ju har gått förr. Och till skillnad från då vet vi ju i förväg hur det går till.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>