Min engelske favoritbloggare Chris Dillow meddelar att åtskilliga illa beryktade företag som t.ex. Amazon skyndar sig att uttrycka sin uppskattning för Black Lives Matter. Det kostar ingenting. Däremot fortsätter de att behandla sin egen personal lika illa som de alltid har gjort.
Otvivelaktigt är det här attraktiviteten med identitetspolitik ligger för det styrande etablissemanget. Det kostar inget med symbolpolitik. Eller cymbalpolitik som Grönköpings Veckoblad föreslår – att med pukor och trumpeter lansera policies utan substans. Verkliga reformer, som t.ex. bättre betalt eller bättre anställningsskydd för de mest oprivilegierade, skulle kosta, och minska överklassens privilegier.
Emellertid kan man hoppas på att BLM tar sig in på arbetsplatserna; black lives matter där också. Det är, som marxister brukar påpeka, på arbetsplatser som folk tvingas ställa upp för varandra, och det är på arbetsplatser de tvingas försvara sig mot överhetens påfund vare sig de vill eller inte.
För det är ju arbetsmarknaden som är orsaken till hela diskrimineringsgrejen. Om inte jobb hade varit mer eller mindre oattraktiva hade det inte funnits några skäl för diskriminering. Några måste vara så nedpressade att de tar de oattraktivaste jobben. Och dom som sitter lite högre upp på stegen måste göras tacksamma över att de inte sitter längre ner. Annars skulle den hierarkiska arbetsmarknaden aldrig kunna upprätthållas.
Så ska hackordningen brytas är det på arbetsmarknaden det kan göras.
Från Latinamerika meddelas till exempel att Uber Eats matutkörare gick i strejk den 1 juli i Brasilien, Argentina, Chile, Ecuador och Mexico mot sina eländiga arbetsvillkor. De hade upptäckt att det ständiga kravet på att vara uppkopplad lika gärna kunde användas för att kommunicera med varandra. I São Paulo ställde tusentals andra motorcyklister liksom fotbollsspelare och fackaktivister upp solidariskt och korkade igen centrum i flera timmar.
Fattiga diskriminerade minoriteter i illa organiserade branscher har mycket kvar att göra, men omständigheterna talar till deras fördel. De är inte sämre utrustade än de arbetare som drog igång arbetarrörelsen för 150 år sen, säger Beverly Silver, veteranen bland världens arbetarrörelseforskare. Även dom var prekariat som sålde sin arbetskraft från dag till annan, men det lyckades de komma ur.
Och på köpet tilltvinga sig respekt och medborgarskap.
Tack Mathias Wåg för tipset om Uber Eats.
