Folkrörelsebloggen Rotating Header Image

Allmänt

Vi behöver fler gemensamma riter

När jag blev aktiv i Alternativ Stad för femti år sen hade vi stormöten första måndan varje månad, kl 19 efter flyglarmet.  Övriga måndagar hade vi veckomöten. Och dessemellan möten i de projektgrupper vi var med i. Och dessemellan hängde vi en del på lokalen på Bryggargatan.

Jag kan inte påstå att vi var särskilt arbetseffektiva. Mycket kunde tyckas vara dösnack. Men det var en synvilla. I själva verket gjorde vi precis vad vi skulle för att bygga upp den kollektiva sammanhållningen och självförtroendet, och bland annat våga konfrontera poliser med hästar och hundar i Almstriden. (Läs mer…)

En god strategi är bra men utan spontanitet kommer man ingen vart

Ibland kan rena tillfälligheter utklassa de bäst uttänkta strategier. Som när diskussionen om genmodifierade grödor blev en allmän symbol för industrialiserat storjordbruk under livsmedelsbolagens globala kontroll. (Läs mer…)

En blodig illustration av ett vanligt fenomen

Trots sin dramatik skildrar Robert Gildea: Fighters in the shadows något som förekommer inom alla folkrörelser. Fast det får förstås mer dramatiska konsekvenser när det handlar om en motståndsrörelse i ett ockuperat land. I detta fall Frankrike 1940-45.

(Läs mer…)

Sociala medier en övervärderad tillgång

Har internet och sociala medier vidgat demokratin och gjort det lättare för vanligt folk att agera politiskt? Nej, anser en forskare, och pekar på att sociala medier är lättare att utnyttja i politiska syften ju mer pengar man har. (Läs mer…)

Sexuella trakasserier en följd av svaga fack

När Metoo-rörelsen höll på som mest framkastade jag i en diskussion att det kanske var dags att lämna lynchjustisen och göra sexuella trakasserier till en facklig toppfråga. När alt kommer omkring var det ju chefers trakasserier som var huvudskälet till majoriteten av de fackliga konflikterna strax efter 1900. Inte lönefrågor.

Jag hade både rätt och fel, om man får tro Peter Fleming: Sugar Daddy Capitalism*). (Läs mer…)

Pinka revir för att skydda välbelägna folkliga kvarter

Bästa sättet att värna sig emot gentrifiering är att pinka revir, säger Eleonora Pasotti i boken Resisting redevelopment – Protest in aspiring global cities, Cambridge University Press 2020, den första bok som enligt recensionerna verkligen försöker ta reda på hur man lyckas. (Läs mer…)

BLM på jobbet, tack

Min engelske favoritbloggare Chris Dillow meddelar att åtskilliga illa beryktade företag som t.ex. Amazon skyndar sig att uttrycka sin uppskattning för Black Lives Matter. Det kostar ingenting. Däremot fortsätter de att behandla sin egen personal lika illa som de alltid har gjort.

Otvivelaktigt är det här attraktiviteten med identitetspolitik ligger för det styrande etablissemanget. Det kostar inget med symbolpolitik. Eller cymbalpolitik som Grönköpings Veckoblad föreslår – att med pukor och trumpeter lansera policies utan substans. Verkliga reformer, som t.ex. bättre betalt eller bättre anställningsskydd för de mest oprivilegierade, skulle kosta, och minska överklassens privilegier.  (Läs mer…)

Mer folklighet och mindre moral

Sextitalsrevolten byggde på morötter medan dagens revolt bygger på piskor, menar Matt Taibbi. Sextitalsrevolten mot överhetssamhälle och förtryck var attraktiv, den sög in folk som från början var skeptiska tack vare ”makten hos allt från jazz och rock till konst och journalism och förbjudna komedier” och ”det fanns en universell strävan mot fred, kärlek, förlåtelse och humor som förde folk samman”.

Kontrastera detta mot idag. Om sextitalets radikaler kunde sälja sitt budskap till resten av landet genom att göra musik som inte ens tråkmånsar och reaktionärer kunde motstå gör dagens revoltörer det motsatta. De tillbringar sin mesta tid med att skapa en ogenomtränglig vokabulär av förtryck och kokar av ilska över det pack som inte förstår eller inte gillar det.

Andra egenskaper Taibbi ser hos dagens radikaler är brist på humor och en sorts lystet krav på anständighet och bokstavlighet. (Läs mer…)

Konspirationer är trivialare än folk tror

Något som på allvar oroar mig är den paranoida föreställningsvärld som gör sig bred i de mest olika kretsar.

Högerpopulister tror på judiska eller muslimska konspirationer för att ta över världen. Liberaler tror på ryska konspirationer för att … mest bara jävlas tycks det. Och många socialister tror på en konspiration från ”bilderberggruppen” som noga besett  bara består av de vanliga makthavarna i form av regeringar och storbolag som absolut inte ens behöver träffas för att göra det dom gör. Även om det förstås är bra för själsfriden att ibland träffa meningsfränder.

Om det inte är nån annan som får framträda i skurkrollen.

Man kan tänka sig minst tre skäl till att såna här konspirationer inte finns. (Läs mer…)

Det är viktigt med traditioner

I veckan läste jag om Craig Calhouns bok The roots of radicalism.

Calhoun blev först bekant när han sågade begreppet ”nya sociala rörelser” på 80-talet och visade att allt de hade gemensamt också var gemensamt för de rörelser som ledde fram till revolutionerna 1848.

Sen retade han förmodligen gallfeber på marxister genom att visa att 1800-talets revolutioner och radikala rörelser bemannades av förindustriella hantverkare som desperat försökte undgå att proletariseras. Medan industriarbetare alltid har föredragit gradvisa reformer och ytterst sällan omfamnat revolutioner.

Allt detta finns i The roots of radicalism. Men det aktuellaste är kanske slutkapitlet, Framsteg för vem?.

(Läs mer…)