Allmänt

Min engelske favoritbloggare Chris Dillow meddelar att åtskilliga illa beryktade företag som t.ex. Amazon skyndar sig att uttrycka sin uppskattning för Black Lives Matter. Det kostar ingenting. Däremot fortsätter de att behandla sin egen personal lika illa som de alltid har gjort.

Otvivelaktigt är det här attraktiviteten med identitetspolitik ligger för det styrande etablissemanget. Det kostar inget med symbolpolitik. Eller cymbalpolitik som Grönköpings Veckoblad föreslår – att med pukor och trumpeter lansera policies utan substans. Verkliga reformer, som t.ex. bättre betalt eller bättre anställningsskydd för de mest oprivilegierade, skulle kosta, och minska överklassens privilegier.  (Läs mer…)

Tipsa

Sextitalsrevolten byggde på morötter medan dagens revolt bygger på piskor, menar Matt Taibbi. Sextitalsrevolten mot överhetssamhälle och förtryck var attraktiv, den sög in folk som från början var skeptiska tack vare ”makten hos allt från jazz och rock till konst och journalism och förbjudna komedier” och ”det fanns en universell strävan mot fred, kärlek, förlåtelse och humor som förde folk samman”.

Kontrastera detta mot idag. Om sextitalets radikaler kunde sälja sitt budskap till resten av landet genom att göra musik som inte ens tråkmånsar och reaktionärer kunde motstå gör dagens revoltörer det motsatta. De tillbringar sin mesta tid med att skapa en ogenomtränglig vokabulär av förtryck och kokar av ilska över det pack som inte förstår eller inte gillar det.

Andra egenskaper Taibbi ser hos dagens radikaler är brist på humor och en sorts lystet krav på anständighet och bokstavlighet. (Läs mer…)

Tipsa

I veckan läste jag om Craig Calhouns bok The roots of radicalism.

Calhoun blev först bekant när han sågade begreppet ”nya sociala rörelser” på 80-talet och visade att allt de hade gemensamt också var gemensamt för de rörelser som ledde fram till revolutionerna 1848.

Sen retade han förmodligen gallfeber på marxister genom att visa att 1800-talets revolutioner och radikala rörelser bemannades av förindustriella hantverkare som desperat försökte undgå att proletariseras. Medan industriarbetare alltid har föredragit gradvisa reformer och ytterst sällan omfamnat revolutioner.

Allt detta finns i The roots of radicalism. Men det aktuellaste är kanske slutkapitlet, Framsteg för vem?.

(Läs mer…)

Tipsa

Alla rörelser har sina skuggrörelser – intellektuella som åker snålskjuts på rörelsen för att klättra upp till makten på dess rygg. Men det är inte alla som har gjort det lika framgångsrikt, och lika snyggt, som den generation socialdemokratiska politiker som skapade det svenska välfärdssamhället.

Om detta har Sten O Karlsson skrivit en tjock bok: Det intelligenta samhället.

August Palm må ha vunnit sin ställning som outtröttlig bekämpare av borgerliga arbetarvänner, men som alla vet misslyckades han i slutänden med detta. De män som dominerade det socialdemokratiska partiets första och andra generation inspirerades inte så mycket av arbetarrörelse som av tre anti-nyliberala reformrörelser – den tyska Verein für Sozialpolitik, den engelska Fabian Society och de amerikanska progressisterna. (Läs mer…)

Tipsa

Under de senaste åren har det talats mycket om en ny axel i politiken. Parallellt med den gamla klassbaserade höger-vänster-axeln med sitt fokus på fördelning har det uppstått en ny, säger man, som bygger på konflikten mellan tradition och modernitet – GAL-TAN som den kallas på fackspråk.

Dock är det fascinerande hur närsynt man är. För den konflikten är ju ungefär lika gammal som höger- och vänsterbegreppen. (Läs mer…)

Tipsa

Förra våren förklarade sig den franska småstaden Limoux (10.000 invånare) för TTIP-fri zon. Detta var ingen tillfällighet. För hundra år sen var Aude, det departement där Limoux ligger, scenen för det stora vinkriget.

Bakgrunden var att industrin hade upptäckt möjligheten att göra syntetiskt vin av sockervatten och essenser. Vinbönderna blev förstås upprörda, de ansåg att bara äkta vin skulle få kallas vin, och krävde lagstiftning. När regeringen vägrade gick de i strejk och organiserade massmöten, det största med en halv miljon deltagare. (Läs mer…)

Tipsa