Folkrörelsebloggen

Joahn Ehrenberg skriver intressant om folkrörelser i ETC:

”Vad är en folkrörelse? Det här är ett ord som förstörts av pompösa historiska tal av en gammal makt som för 50 år sedan tappade folkrörelse­idén och blev statsbärande parti (Socialdemokraterna) och affärsrörelse (Coop, Fonus, Folksam). Eller av en idrottsverksamhet som förvandlats till aktiebolag. Eller av partier som förvandlats från medlems- till intresse­organisationer där anställning och ersättning blivit en självklarhet för ”arbetet” man utfört.

En folkrörelse är något som vill förändra, inte något som vill förvalta.

En folkrörelse är heller inget som ska bevara makt. Folkrörelser kan bara vara motmakt. Konsums progressiva roll i det gamla fattiga Sverige handlade om att man förändrade hela livsmedelsbranschen, Folkets hus roll var att man förändrade samtalet i samhället. Det är innehållet i rörelsen som betyder något, inte antalet medlemmar eller antalet miljarder i olika fonder. Den dagen en kooperativ rörelse börjar se sig som en affärsverksamhet som vilken annan, den dagen är den också det. Bara ytterligare en okritisk aktör.

Varje dag som jag ser Folksams skrapa (den ligger nära där jag bor) tänker jag på denna miljardorganisations misslyckande. Ett försäkringsbolag bland alla andra, hur patetiskt är inte det?

Folkrörelser är heller inget som kan lockas fram med lite smartness, de dör direkt om de aktiva märker att engagemanget inte ger något, att vi faktiskt inte får en annan värld eller annan sport eller annan demokrati genom deltagandet. Steget från folkrörelse till sekt är lika snabbt som steget från folkrörelse till affärsverksamhet.

En folkrörelse ger människor mer frihet därför att den utmanar marknaden och de som har pengarna och makten, den pressar tillbaka en arrogans hos de som faktiskt bestämmer och den hotar det lugn och ro som de som vill se oss som passiva mediekonsumenter drömmer om.”

Han tar upp som exempel det han själv håller på med, men utan att se det i storslagna termer:

”Är Egen El en folkrörelse? Nja, det får vi väl se. Nu är det 6 000 nyfikna som vill agera och bryta den passiva energikonsumtionen, några hundra har börjat, vart det hela tar vägen vet ingen. Det kanske blir en snål sekt som räknar kWh och hur mycket man själv tjänat? Eller en rolig kraft som tvingar kommuner och politiker att satsa lokalt och småskaligt i energifrågan för att göra oss mer ansvariga för våra liv.”

Hela ledaren här: http://dagens.etc.se/kr%C3%B6nika/upp-och-ner-f%C3%B6r-kullen

Tipsa

Till riksdagspartierna i Sverige
och dess lokalavdelningar i Göteborg
För kännedom till partier och folkrörelser i Norden

Jordens Vänner, JV, vill med anledning av att det i juni gått 10 år sedan EU-toppmötet i Göteborg ställa frågor till riksdagspartierna om möjligheterna att värna om mötesfriheten, folkrörelsers demokratiska roll och svenska demokratiska intressen i samband med internationella förhandlingar.

Ser ni att det finns någon grund för oro att Sverige och andra nordiska länder inte längre värnar om alla nationers lika villkor vid internationella förhandlingar?

Ser ni något problem i att Sverige anammar en preventiv polistaktik enligt amerikanskt mönster?

Stödjer ert parti ordern att rida ner de instängda demonstranterna vid Hvitfeldtska gymnasiet?

Hur ser ert parti på att Sverige underlät att göra det amerikanska statsbesöket till en nationell riksangelägenhet och valde att ställa säkerhetspolisen åt sidan när svenska och utländska säkerhetsintressena skulle avvägas gentemot den demokratiska mötesfriheten under EU-toppmötet.

Hur ska folkrörelser i framtiden kunna förbereda sig för tvära kast i principerna för styrningen av den statliga tvångsmaktens ingripanden mot mötesfriheten, organisationsfriheten och demonstrationsfriheten?

Vilket ansvar har ert parti för att ha spridit vidare, grundat ert partis omdöme eller undvikit att motsäga den verklighetsförfalskning som UD i statens namn spred under EU-toppmötet som knappast var grundad på annat än överdrivna inbillningar bortom allt rimligt förnuft?

Varför finns inga stenografiska uppteckningar från UD:s information till EU-nämndens ledamöter fredagen 15 juni i Göteborg?

Stödjer ert parti påståendet att Polismyndigheten i Västra Götaland, Rikspolisstyrelsen och Göteborgskommittén förde allmänheten bakom ljuset när de hävdar att polisen skyddade Göteborgsaktionens demonstration när i själva verket det var enbart demonstrationsvakternas rådiga ingripande och underlydande polismäns vägran att lyda polisledningens order som räddade situationen?

Försvarar ni de svenska domstolarnas kollektiva skuldbeläggning av de anklagade som motiv för ökade straff eller den finska domstolens försvar av en individuell syn på ansvar för de anklagades handlingar?

Hur svarar ert parti på Göteborgskommitténs uppmaning att hitta lösningar politiskt inom de demokratiska strukturerna på de konflikter som låg bakom händelserna i samband med EU-toppmötet?

Hur ser ni på möjligheter till politiskt erfarenhetsutbyte mellan självständiga rörelser och partier i framtiden?

För Jordens Vänner
Ellie Cijvat, EU-utskottet, Sven Erik Sjöstrand, styrelseledamot, Tord Björk EU-utskottet

Bilaga till frågor om EU-toppmötet 2001 i Göteborg
Till riksdagspartierna i Sverige och dess lokalavdelningar i Göteborg, för kännedom till partier och folkrörelser i Norden

JV tog i oktober år 2000 initiativ till bildandet av folkrörelsesamarbetet Göteborgsaktionen 2001 för ett annorlunda Europa med 87 medlemsorganisationer varav den övervägande delen kom från Norden. Den politiska plattformen var….Göteborgsaktionen ordnande en fem dagars motkonferens, boende i samverkan med Attac och kommunen för tillresande, deltog i dialog med regeringen och medling mellan demonstranter och polis, ordnade ett torgmöte och en demonstration samt folkbildande verksamhet före mötet och rapportering och utvärdering av Göteborgshändelserna efteråt. JV ordnade också i samverkan med Jordens Vänner i Europa med stöd av Heinrich Böll stiftelsen en större miljökonferens i samband med EU-toppmötet. Det internationella deltagande i aktiviteterna i Göteborg var särskilt stor från grannländerna. Från Danmark kom 1500, från Norge 1000 och från Finland 500 deltagare.

Göteborgshändelserna har lett till en rad granskningar i form av rapporter av olika slag, böcker, dokumentärfilmer och offentliga möten. Det har funnits en brist på deltagande från politiska partier i denna bearbetning av Göteborgshändelserna trots de starka rekommendationer om mer av politiskt förhållningssätt till nya proteströrelser än polisiärt som den av regeringen tillsatta Göteborgskommittén förordade. Från polisens och demonstranters håll har funnits större vilja att föra en dialog, inte minst i Göteborg. Något som också påverkat polistaktiken på riksplanet. Fortfarande publiceras nya rapporter som granskar händelserna och ger nya perspektiv samtidigt som erfarenheter också kan dras av vad som skett efter EU-toppmötet.

Det är därför motiverat att inför 10-årsminnet att ge en samlad bild från olika berörda parter. Inte minst gäller det ansvariga organisationer som inför framtiden har att besluta om förhållningssätt i samband med internationella förhandlingar och hur protester på bästa sätt ska kunna komma till tals.

Mot denna bakgrund vill JV ställa följande frågor till riksdagspartierna:

1. JV är oroad för den anpassning till stormakters intressen vid internationella förhandlingar som kommit till uttryck inte bara under EU-toppmötet i Göteborg 2001 utan också i samband med klimattoppmötet i Köpenhamn 2009. Folkrörelser protesterade i Göteborg mot den anpassning till militarisering av utrikespolitiken och den nyliberala ekonomiska politik som lett till ökad miljöförstöring och sociala klyftor inom och mellan länder där inte minst USA varit pådrivande. Detta bemöttes med en polistaktik utprövad i USA där man med preventiva ingripanden stängde folkrörelsernas möte både på Hvitfeldtska och Schillerska gymnasiet och utlöste kravaller. I samband med klimattoppmötet drev Sverige som ordförande för EU och Danmark som ordförande för FN-mötet en gemensam politik där utvecklingsländerna utestängdes från informella förberedelsesamtal och anpassning skedde till USA:s intressen. 50 år av nordisk politik för att med hjälp av FN värna om alla nationers lika villkor och miljön ställdes åt sidan. FN som värn för små nationers intressen mot stormakternas likaså. En politisk hållning i FN för att stödja frigörelsesträvanden i tredje världen från västmakters maktövergrepp med början genom kritiken av Frankrikes Algerietpolitik 1959 lämnades också därhän. Det starka nordiska engagemanget för FN som alla nationers samarbetsform för att på lika villkor lösa världsmiljöproblemen med början i Sveriges engagemang för FN-konferensen om miljö 1972 förspilldes.

Ser ni att det finns någon grund för oro att Sverige och andra nordiska länder inte längre värnar om alla nationers lika villkor vid internationella förhandlingar? Ser ni något problem i att Sverige anammar en preventiv polistaktik enligt amerikanskt mönster?

2. Göteborgsaktionen hyrde tillsammans med Attac och i samråd med kommunen Hvitfeldtska gymnasiet för att där ordna en fem dagars folkrörelsekonferens, en informationscentral och boende för 700 personer. Polisledningen beslutade samtidigt som president Bush anlände till flygplatsen att inringa gymnasiet med containrar utan att informera den dialogpolis som upprättats för kontakt med de organisationer som hyrde skolan. Därefter återinsattes dialogpolisen och Tord Björk från JV, Hans Abrahamsson från Attac och Ander Svensson från Göteborgsaktionen utsågs till medlare mellan de instängda demonstranterna på skolan och polisen under omständigheter som aldrig skett vid ett toppmöte tidigare utöver i en mycket mindre skala i USA mot en lagerlokal där dockor tillverkades för en demonstration vid ett Världsbanksmöte. När oklarheter när det gällde alla de instängda retts ut med dialogpolisen ändrade sig polisledningen åter en gång och avsatte dialogpolisen. Den stora majoriteten var kvar på skolan förklarades nu alla vara skyldiga till våldsamt upplopp. Försök gjordes nu av de instängda att tränga sig ut med personer iklädda ishockeyhjälmar och annan skyddsutrustning i täten. De stoppades med batongslag av polisen. Inga föremål kastades eller tillhyggen användes mot polisen vid dessa utträngningsförsök. När demonstranterna gav upp och drog sig tillbaka mot skolan beordrade polisledningen nedridning. Då demonstranterna var ihopträngda mellan en hög mur och bergvägg på den smala gatan upp till skolan innebar denna order att rida ner dem ett medvetet statligt hot mot deras liv. Vid tidigare tillfällen har demonstranter dött när hästar ridit över dem som vid demonstrationen framför den sovjetiska ambassaden i Köpenhamn i protester mot invasionen av Ungern 1956 då en student dödades. Innan en statlig myndighet beordrar nedridning skall den känna till konsekvenserna av sin order. Först när nedridningen påbörjades började stenar kastas mot polisen i nödvärn.

Stödjer ert parti ordern att rida ner de instängda demonstranterna vid Hvitfeldtska gymnasiet?

3. I regeringen regleringsbrev till Försvarsmakten för år 2001 står ”Den militära underrättelsetjänsten skall vidare beakta de ökade behov av den påbörjade utbyggnaden av EU:s krishanteringsförmåga samt under 2001 de särskilda krav som följer av Sveriges ordförandeskap.” Den svenska regeringen har gett utryckliga föreskrifter till försvarsmakten att säkerställa säkerheten vid utländska statsbesök vilket är fullt rimligt. Hans Abrahamsson menar i sin forskning om saken att ”så som den internationella underrättelseverksamheten är uppbyggd är det bara den svenska försvarsmakten som kan göra detta.” Anledningen sägs vara en utveckling i USA som spridit sig till andra länder där den militära underrättelsetjänsten har tillgång till den nya teknik som behövs för att bevaka och skaffa underrättelseinformation om framväxande transnationella nätverk som samarbetar för att organisera protester i samband med toppmöten. Problemet är att den militära underrättelsetjänsten saknar polisärt tänkande där erfarenheten talar för vikten av att inte provocera fram situationer som leder till eskalerat våld utan istället främja ordning. Den militära underrättelsetjänsten tenderar istället att tänka militärt även när de får allt större inflytande också på upprätthållandet av inhemsk lag och ordning. Den tenderar att avspisa konflikthantering genom dialog eller använda sådan dialog för att skaffa sig ett informationsövertag till förmån för att skilja på goda och onda genom att provocera fram konfrontationer så att de onda visar sig. Enligt egen utsago var den lokalt tillsatte insatschefen Håkan Jaldung militär underrättelseman. I Sverige uppstod samarbetsproblem mellan Polismyndigheten i Västra Götaland, Rikspolisstyrelsen, Rikskriminalen och SÄPO. Det gick så långt att säkerhetspolisen och rikskriminalen övervägde att hoppa av den samarbetsgrupp som fanns eftersom de inte fick någon insyn i vilket koncept Polismyndigheten i Västra Götaland tänkte arbeta efter. Regeringen hade i detta läge kunnat besluta om att EU-toppmötet skulle betraktas som en nationell riksangelägenhet men avstod av oklara skäl. Rikspolisstyrelsen tonade ner sin roll medan säkerhetspolisen sökte in i det sista få ett inflytande som de förvägrades. Tillslaget mot Hvitfeldtska gymnasiet skedde mot SÄPO:s inrådan. SÄPO hade ett flertal agenter inne på gymnasiet men såg ingen anledning till att ingripa utan pekade istället på de ökade risker en sådan onödig aktion kunde föra till.

Hur ser ert parti på att Sverige underlät att göra det amerikanska statsbesöket till en nationell riksangelägenhet och valde att ställa säkerhetspolisen åt sidan när svenska och utländska säkerhetsintressena skulle avvägas gentemot den demokratiska mötesfriheten under EU-toppmötet? Hur ska folkrörelser i framtiden kunna förbereda sig för tvära kast i principerna för styrningen av den statliga tvångsmaktens ingripanden mot mötesfriheten, organisationsfriheten och demonstrationsfriheten?

4. UD spred under EU-toppmötet enligt flera källor uppgiften att orsaken till polisens tillslag mot Hvitfeldtska gymnasiet var att tre fordon med vapen körts in på skolan. Denna uppgift spred UD redan på torsdagen enligt Hans Abrahamsson, en uppgift som en UD företrädare sade kom från polisens informationsansvarige inne på Mässan där toppmötet hölls. Yvonne Ruwaida, miljöpartiets ledamot i EU-nämnden har vid flera tillfällen uppgett att UD även spred denna uppgift till EU-nämndens ledamöter under eftermiddagen nästa dag. Några vapen kunde polisen senare inte uppvisa från tillslaget mot Hvitfeldtska gymnasiet. De tre fordon som UD påstår polisen uppgett innehöll vapen innehöll ishockeyhjälmar, skumgummi och annan skyddsutrustning för de som önskade dämpa polisens slag mot deras kroppar.

Vilket ansvar har ert parti för att ha spridit vidare, grundat ert partis omdöme eller undvikit att motsäga den verklighetsförfalskning som UD i statens namn spred under EU-toppmötet som knappast var grundad på annat än överdrivna inbillningar bortom allt rimligt förnuft? Varför finns inga stenografiska uppteckningar från UD:s information till EU-nämndens ledamöter fredagen 15 juni i Göteborg?

5. Göteborgsaktionen ordnade på lördagen en större internationell demonstration. Av Göteborgskommittén betänkande framgår att underrättelserna på lördag morgon gav en långt mer extrem hotbild än under tidigare dagar. Kriminalunderrättelseroteln gjorde inför lördagen bedömningen att ”användandet av sprängmedel (t ex slangbomber) och skjutvapen mot polis ligger inom möjligheternas ram.” Bland förutsättningarna för bedömningen nämndes uppgift ”om att ungdomar, ev aktivister , talat om att medföra vapen den 16 juni för att skjuta polisen eftersom polisen skjutit mot demonstranter” samt att obekräftade uppgifter om att olika aktivistgrupper ska inneha hagelgevär, slangbomber, sprängmedel och molotovcocktails. Särskilt utpekades Göteborgsaktionens stora demonstration som faromoment. Under föregående kväll och natt hade politiker från regering och opposition gett kraftigt stöd åt polisens version av händelseförloppet och dess militära bild av vilka goda och onda krafter polisen hade att möte. Att politikerna närmast helt gjorde polisens syn till sin tycks ha spätt på en mottaglighet för en alltmer överdriven hotbild som spreds av konkurrerande underrättelsetjänster till polisen. På lördag morgon träffades demonstrationsledning och polisen. Bägge parter hade kommit fram till det lämpliga i att genomföra demonstrationen men ändra demonstrationsvägen bort från centrum. Men strax efter uppgörelsen med demonstrationsledningen uppgav insatschefen Håkan Jaldung att underrättelser uppgav att det fanns 200 påkbeväpnade deltagare i demonstrationståget, uppgifter som ett flertal källor som på plats undersökte tåget hävdade var felaktiga. Företrädare för demonstrationsledningen menade att polisen spred detta rykte för att motivera ett ingripande mot demonstrationen. Stor oro fanns både bland underlydande polismän som önskade retirera från området och bland demonstranter för våldsamheter vid ett polisingripande. Vid Järntorget beordrade polisen ett ingripande utan att några incidenter inträffat. Många demonstrationsvakter ingrep snabbt för att hindra polisen att angripa tåget. Efter ett kort tag backade polisen när order gavs att inte fullfölja den tidigare ordern om att ingripa. I en forskningsrapport från Göteborgs universitet om EU-toppmötet citeras en polis som deltog i försöken att samla polisen mot Göteborgsaktionens demonstration: ”Det var ett polisbefäl som kom fram till oss och grät, som sa – vi går inte ut här, jag ställer inte upp mina gubbar här idag, jag gör det inte. Då fick chefen ringa upp till staben och då började de flytta lite på folk så att vi skulle får mer folk. Då stod det och vägde så här.” Det är svårt att inte tolka situationen så att underlydande polismän räddar Sverige från ett oprovocerat våldsamt polisingripande med oöverskådliga konsekvenser medan polisledningen, konkurrerande underrättelsetjänster och politiker jagat upp varandra till den grad att både demokratiska rättigheter avskaffas och statsmakten bryter samman inifrån.

Stödjer ert parti påståendet att Polismyndigheten i Västra Götaland, Rikspolisstyrelsen och Göteborgskommittén förde allmänheten bakom ljuset när de hävdar att polisen skyddade Göteborgsaktionens demonstration när i själva verket det var enbart demonstrationsvakternas rådiga ingripande och underlydande polismäns vägran att lyda polisledningens order som räddade situationen?

6. JV:s representant under EU-toppmötet Tord Björk vittnade i egenskap av medlare under Göteborgshändelserna i flera rättegångar. I den första rättegången anklagades Per Plüschke för att genom att vara mötesunderlättare på Hvitfeldtska gymnasiets skolgård ha uppviglat de församlade till våldsamt upplopp, ett brott som åklagaren krävde skulle leda till fyra års fängelse. Per Plüschke blev friad. Ett femtiotal andra anklagade fick dock betydligt hårdare straff än normalt för de handlingar svenska domstolar bevisade att de begått. De höga straffen var resultatet av att åklagarna enats om att alla handlingar under Den sammanlagda strafftiden ökade dramatiskt jämfört med liknande toppmöten med konflikter. I Seattle blev straffen några dagar i häktet, vid EU-toppmötet sammanlagt två månader i fängelse, vid EU-toppmötet i Göteborg närmare 50 år i fängelse. Rättegångarna drog ut på tiden och fördes i 23 fall över till utlandet. Här finns vad vi vet inget känt fall där någon dömts till ovillkorligt fängelsestraff, enbart böter eller villkorliga straff. I flera fall avfärdades den typ av bevisning från svenskt åklagarväsende som lett till fällande domar i Sverige som utan bevisvärde och de anklagade friades. Den sista rättegången efter Göteborgshändelserna hölls i Helsingfors med Tord Björk som ett vittne. I denna rättegång lades åklagarens bevis fram i form av en video med allt våld under Göteborgshändelserna från demonstranterna sida. De finska domarna undrade då: Var är de anklagade? Nästa video där de anklagade noga ringats in visade inget våld från deras sida. Den svenske åklagaren hade begärt minst ett års fängelse för de anklagade och i Sverige hade en person som gjort samma handlingar som de finska demonstranterna iförd skyddsutrustning vid utträngningsförsök från Hvitfeldtska gymnasiet fått fängelsestraff. I Finland friades de anklagade och hela den svenska modellen för att kollektivt anklaga alla som begått brottsliga handlingar för att vara skyldiga till det som alla som deltagit i kravaller i hela Göteborg under alla dagar gjort som stridande mot rättslig sed.

Försvara ni de svenska domstolarnas kollektiva skuldbeläggning av de anklagade som motiv för ökade straff eller den finska domstolens försvar av en individuell syn på ansvar för de anklagades handlingar?

7. Göteborgskommittén hävdade i sitt betänkande att ”protesterna i Göteborg kan inte enbart ses som ordningsfrågor som skall hanteras med polisiära insatser. En analys av de bakomliggande orsakerna visar att det framförallt handlar om frågor som måste lösas politiskt inom de demokratiska strukturerna.” Denna fråga kom helt bort trots att Göteborgskommittén lade sådan vikt vid saken. Istället slutade diskussionen med ett förslag om maskeringsförbud som har visat sig verkningslöst. Hans Abrahamsson som mer än de flesta genom sin forskning kommit kontakt med ett stort antal personer som varit involverade i uppföljningen av det som hände under EU-toppmötet skriver ”Inte någon politiker, bortsett från Ingvar Carlsson och Ulf Adelsohn, har någon gång i något sammanhang som jag kommit i kontakt med ställt frågan om vad som kan göras åt det demokratiska underskott som låg bakom händelserna i Göteborg.”

Hur svarar ert parti på Göteborgskommitténs uppmaning att hitta lösningar politiskt inom de demokratiska strukturerna på de konflikter som låg bakom händelserna i samband med EU-toppmötet? Hur ser ni på möjligheter till politiskt erfarenhetsutbyte mellan självständiga rörelser och partier i framtiden?

Referenser:

1) Göteborgskommittén, Göteborg 2001.
2) Abrahamsson, Hans, En delad värld, Leopard förlag, 2006.
3) Regeringens regleringsbrev till Försvarsmakten för år 2001.
4) Pettersson, Abby och Mikael Olsson, Vid politiken yttersta gräns, GU, Symposion, 2002.

Tipsa

Göteborgshändelserna dominerades politiskt av två parter. På den ena sidan folkrörelser samlade i flera demonstrationsnätverk. På den andra regeringen samt riksdagspartierna med Miljöpartiet och Vänsterpartiet samt delar av Centerpartiet som aktörer på bägge sidor.

Det politiska händelseförloppet under EU-toppmötet kan sammanfattas med att två folkrörelsesamarbeten med delvis överlappande allmänpolitiska plattformar kritiska till EMU och militarisering samt i olika grad motståndare eller kritiska till EU sökte påverka politiken genom demonstrationer sammankopplade med folkbildning. Folkrörelserna samlades i två demonstrationsnätverk. Göteborgsaktionen 2001 för ett annorlunda Europa med Miljöförbundet Jordens Vänner och Syndikalisterna som initiativtagare och ett 80-tal främst nordiska organisationer som deltagare. Deras krav var nej till grundlagsfästningen av den nyliberala politiken i EMU, nej till att offentlig sektor och miljö görs till handelsvara, nej till militariseringen av EU, rasism och utvecklingen av fästning Europa. Nätverket Göteborg 2001 med kravet Sverige ut ur EU där Folkrörelsen nej till EU var samlande kraft för ett tjugotal svenska organisationer. Demonstrationsnätverket Bush not Welcome bildades också med stor bredd i deltagandet utan någon samlande plattform med anledning av amerikanske presidentens besök i anslutning till EU-toppmötet.

Det fanns också ett stort antal andra demonstrationer, manifestationer samt seminarier och konferenser av många olika slag. Bland protestinslagen fanns mindre samarbeten som Antikapitalistmarschen med Rättvisepartiet Socialisterna som initiativtagare. Här fanns också de som sökte störa toppmötet och bilden av samförstånd kring den rådande politiken som de menade utestängde många röster. Gatufesten Reclaim the streets och den inträngningsaktion de så kallade vita overallerna planerade men som ställdes in var sådana aktiviteter. Dessutom fanns Fritt forum och NGO forum som sökte skapa plattformar för allmän dialog utan tydliga gemensamma krav och förbindelse till kollektiv handling genom demonstrationer eller aktioner. De folkbildande inslagen kan ses som den största politiska bildningsverksamhet som förekommit i en stad i Sverige samlat under några dagar.

Detta bemöttes av regeringen med en ryckig politik där man svängde flera gånger från ointresse till intresse för de breda demonstrationsnätverken och till slut dialog på det politiska planet med organisationen Attac som pådrivare. Även polisen ändrade delvis taktik och upprättade en dialoggrupp med demonstrationsnätverken. Samtidigt blev det mer bestämmande för utvecklingen att regeringen politiskt handlade så att SÄPO och Rikspolisstyrelsen sattes åt sidan till förmån för den lokalt tillsatte insatschefen Håkan Jaldung. Han var tillika militär underrättelseman med mångåriga kontakter med USA. Den taktik som Jaldung förberedde gick ut på att använda lagen maximalt. Taktiken kom i praktiken gå ut på att skilja ut de som polisen och dess underrättelsekällor uppfattade som ett hot från övriga demonstranter. Den modell polisen kom att följa under Jaldungs ledning styrdes närmast av ett militärt tänkesätt där det gällde att provocera fram reaktioner hos demonstranter för att sedan kunna ingripa effektivt. Ett polisiärt förhållningssätt ställdes mer åt sidan där grunden är en avvägning mellan lag och ordning och syftet lika mycket handlar om att förebygga brott som att ingripa när ett brott har begåtts. Följden av den modell som valdes blev en rad beslut om preventiva ingripanden som utlöste kravaller med skador bland många demonstranter och polismän till följd och även materiell åverkan. Att begränsade bråk kunde uppstå hade de flesta bedömare räknat med på grund av att mindre grupper genom icke-våldsaktioner eller fester sökte störa mötet eller såg möjligheter i att utnyttja situationen vid polisingripanden för att gå till motaktion. Men få hade förväntat den stora omfattning som visade sig bli följden av att polisen utlöste de kravaller som egentligen bara några få aktivister sökte efter. Genom polisens provokationer, omfattande våldsanvändning, även mot icke-kravallande aktivister, deltog fler i kravallerna som därmed blev ganska omfattande.

Det första preventiva ingripandet skedde mot Hvitfeldtska gymnasiet samtidigt som president Bush anlände till flygplatsen i Göteborg. Det skedde mot SÄPO:s inrådan som hade infiltrerat skolan och hade god bild av läget som de ansåg inte motiverade ett ingripande. I valet mellan att värna landets intressen och folkrörelsers mötesfrihet valde i praktiken insatschefen att sätta USA:s intressen främst med regeringens goda minne. Det går knappast att visa på vilket sätt ingripandet mot Hvitfeldtska var mer i Sveriges intresse än i USA:s, inte heller att det var i demokratins intresse.

På Hvitfeldtska gymnasiet hade Göteborgsaktionen en motkonferens samt informationscentral. Här var också ett stort antal personer inkvarterade. Polisen inringade skolan samtidigt med att dialog med polisen upphörde. Den återupprättades efter påtryckningar men avbröts sedan igen av polisledningen. Efter att majoriteten på skolan därefter sökte tränga sig ut och misslyckades drog de sig tillbaka mot skolan igen. Då beordrade polisen nedridning av demonstranter sammanträngda på den smala gatan upp mot skolan vilket innebar att de utsattes för livsfara. Denna order möttes av stenkastning i nödvärn som avvärjde nedridningen. Senare stormade polisen skolan. Parallellt spred Utrikesdepartementet rykten till riksdagspartier och andra om att tre fordon med vapen på Hvitfeldtska gymnasiet var orsaken till det preventiva ingripandet. Några vapen hittades aldrig. Polisens versionen av händelseförloppet gjordes med riksdagspartiernas medverkan okritiskt till hela statsapparatens bild av vad som skedde. Endast Miljöpartiet strävade emot en del.

Polisens ingripande mot Hvitfeldtska gymnasiet innebar att det internationella demonstrationsnätverket Göteborgsaktionen 2001 fick stora problem att hålla samman då skolan stängdes och man blev upptagen med att praktiska frågor under natten för ett mycket stort antal personer som omhändertagits av polisen utan att få mat och sedan ställts utan sovplats. Motkonferensen och flera andra konferenser med internationella deltagare hamnade i kaos och kontakten med de riksdagspartier som ingick i demonstrationsnätverket upphörde då man ställdes inför en situation ingen hade räknat med. Den mindre grupp med vita overaller som fått sin skyddsutrustning beslagtagen kunde inte heller genomföra den aktion de planerat medan de andra mindre grupper som också i någon form sökt störa toppmötet och bilden av samförstånd kunde bevara sin organisationsförmåga intakt. De var också betydligt mer beredda på att polisen inte gick att lita på och fick flera sympatisörer efter polisens stormning av Hvitfeldtska.

Dagen därpå beordrades på nytt ett preventivt ingripande mot Antikapitalistmarschen på Berzeliigatan. Motreaktionen var först långsam då polisen med hundar attackerade flera deltagare. Men när polisens gjorde chocker med hästar från ena sidan och kravallpolis från den andra mot den redan ihopträngda folkmassan började omfattande stenkastning starta mot polisen som vid vissa tillfällen även drevs tillbaka. Därpå lämnades Avenyn öppen för en mycket liten minoritet som krossade skyltfönster och brände utemöbler.

SVT ändrade i nyhetssändningar på ordningsföljden genom manipulering av bilder och speakertext vilket fick det att framstå som att kravallerna på fredagen startade genom att demonstranter i Antikapitalistmarschen kastade föremål på polisen varpå polisen ingrep med hundar när det var tvärtom. Felaktiga uppgifter som tjugodubblade omfattningen av skadegörelsen spreds av massmedia. Vänsterpartiets ledare Gudrun Schyman slöt senare under dagen fullt upp bakom polisen och fördömde ensidigt de aktivister och demonstranter som hon kallade våldsverkare. Hon påstod också i nyhetssändningar felaktigt att demonstrationsnätverken tagit avstånd från våldsverkarna utan att dessa fick komma till tals. I själva verket hade demonstrationsnätverken avslagit detta förslag från socialdemokraterna och istället i enighet med polis och kommun gemensamt tagit avstånd från våldet utan att utpeka ensidigt vilka som orsakat det.

Under kvällen och natten följde sedan kaos. Först i samband med gatufesten Reclaim the streets. Här uppstod oroligheter där både festdeltagare och polis skadas som upphörde först när polisen drog sig undan. Detta efter att polismän sköt aktivisten Hannes Westberg. Det var bara tur att Westberg inte avled. All tillgänglig information tyder på att detta sker utan att någon direkt fara föreligger för polisen. Under natten sammansmälte sedan den ledande politiska vänsteroppositionens syn på skeendet med regeringens och de många olika underrättelsetjänsternas uppskruvade hotbild. Ledande kraft i hetsen var statsminister Göran Persson. Under nattens nyhetssändningar klarlade han regeringens inställning. ”Det här är kriminella element… syftar till att förhindra att dom som är demokratiskt valda ska kunna mötas”. På frågan hur man skulle reagera på de som bråkade uppmanade han till upprördhet. I en situation där det som statschefen mest behövde var att uppmana till besinning valde han motsatsen. Justitieministern Thomas Bodström: fyllde på statsministerns syn med ”Det här är fråga om ligister… ett angrepp mot demokratin… polisen gör ett fantastiskt jobb”. På morgonen lördagen 16 juni var många polismän uppjagade av denna missledande bild av läget vilket övertygade dem om att demonstranter var beredda att skjuta ihjäl poliser. Det ledde till att statsmakten bröt samman och polismän vägrade lyda order när Jaldung beordrade ännu ett preventivt ingripande, denna gång mot den stora folkmassan i Göteborgsaktionens demonstration. Tillsammans med att många beslutsamma demonstrationsvakter avvisade polisingripandet blev detta räddningen. Med gemensamma insatser från ordervägrande polismän och demonstrationsvakternas agerande avvärjdes det blodbad som annars kunnat bli följden av Jaldungs order. Demonstrationen kunde fullföljas utan fler allvarliga incidenter.

Massmedia spädde på regeringens bild av situationen. Aftonbladets Jesper Bengtsson hade på fredagen i SVT betonat om kravallerna på Berzeliigatan och Avenyn att det var ”väldigt svårt att veta vad som utlöste dem”. På lördagen har han ändrat sig. Den våldsamma utvecklingen kan nu skyllas på att demonstranterna ”med säkerhet” började. Han förstår nu ”hur människor måste ha känt sig i Tyskland på 1930-talet, när Hitlers terrorister drog fram i städerna för att göra den politiska situationen instabil.” Andra mindre sansade spred felaktiga rykten från polisen som det var sanning och fyllde förstasidorna med terroriststämpling av demonstranter och uppdiktade skjutvapen.

Lördagen avslutades sedan med massingripanden från polisen när EU-toppmötet avslutats. Först på Järntorget där kravallpolisen omringade en demonstration som protesterade mot polisövergreppen. Efter många timmars inringning och omhändertagande av många demonstranter upplöste polisbefälet på plats instängningen. Detta då han inte fick besked från polisledningen under vilka lagrum polisoperationen kunde fortsätta. Samtidigt ingrep nationella insatsstyrkan beväpnade med antiterroristvapen mot Schillerska gymnasiet dit Göteborgsaktionen flyttat sin motkonferens och ordnat nytt boende. Under förnedrande former tvingades de boende ned på marken på skolgården under flera timmar. Polisingripandet sades grundas i en uppgift om att vapen skulle finnas på skolan. Dessa hittades dock aldrig.

På söndagen värderade justitieministern allvaret i det som skett och betonade att kravallerna varit ”ett hot mot demokratin, mot alla partier”. Statsminister Göran Persson följde upp anklagelsen samma dag och hävdade att ”hela syftet är att stoppa en demokratisk dialog” och att ”det rör sig om ett fascistiskt beteende”. Han menade att vad som låg bakom det som hänt ”är en militärt organiserad grupp, med god utrustning, bra samband, utomordentligt väl planerat och med stora ekonomiska resurser… som syftar till att stoppa en demokratisk process.”

På måndagen sammanträdde åklagarna i Göteborg och enades om att straffnivån för brottet våldsamt upplopp ”måste väsentligen skärpas”. Upploppsbrott sågs inte som enskilda händelser utan som led i alla kravaller under EU-toppmötet med ett gemensamt syfte att angripa det demokratiska styrelseskicket. Domstolarna följde i huvudsak åklagarnas plan. Sammanlagt dömdes i Sverige över 50 personer till sammantaget närmare 50 år i fängelse. Den sista rättegången efter Göteborgskravallerna hölls i Helsingfors mot två finska aktivister som anklagades för våldsamt upplopp med hjälp av det material som det svenska åklagarväsendet tagit fram. När polisens video visades för domstolen där så mycket våld som möjligt klippts ihop för att ge rätten en bild av alla kravallerna frågade domarna: Var är de anklagade? Grunden för de extremt hårda straffen i Sverige där alla våldsamma upploppshandlingar ansågs vara samtidigt medskyldiga till alla kravaller i Göteborg med ibland mycket tunn bevisföring underkändes. De anklagade frikändes.

Resultatet av Göteborgshändelserna var en eskalering av våldet mot toppmötesprotester internationellt där G8 mötet i Genua innebar att den svenska modellen för repression genomfördes med än mer våld. Inom Sverige fick repressionen av de politiska protesterna under EU-toppmötet till följd splittring inom flera organisationer och sämre förmåga att ge politiskt uttryck åt konflikter som istället tagit sig minst lika våldsamma och spridda uttryck genom social oro istället.

I Sverige följde splittring efter Göteborgshändelserna inom och mellan vänsterorganisationer. Det drabbade inte i lika hög grad miljö- och alternativrörelsen. Men den splittrade vänstern försvårade för allmänpolitisk mobilisering och folkrörelsesamarbete. Kontakter mellan partier och rörelser minskade också.

Kritiken mot att demonstrationsnätverken inte kunnat motverka polisens våld mot folkrörelsernas motkonferens eller det våld som aktivister utövat vid sidan om de stora demonstrationerna har kommit från många håll. Att demonstrationsnätverken inte tog reda på hur den amerikanska polistaktiken mot folkliga protester ändrats efter toppmötesprotesterna i Seattle 1999 visade på politisk oerfarenhet och oförmåga att fokusera på väsentligheter. I och med att amerikanske presidenten med sitt stora säkerhetsfölje skulle komma till EU-toppmötet var det aktuellt att ta reda på vilka konsekvenser detta skulle kunna få om svensk polis började ta efter amerikansk.

De aktivister som vandaliserade visade ointresse för allmänhetens åsikter. Våld mot polisen som fortsatte även efter att nödvärnssituationer upphört var också skadligt både för de människor som drabbades och politiskt för möjligheten att bygga en starkare EU- och globaliseringskritisk rörelse.

Göteborgshändelserna har lett till en omfattande granskning från olika håll. En från staten och massmedia oberoende granskning har skett från folkrörelsers sida, många av dessa resultat redovisades på Folkrörelsestudiegruppens och Demokratinätets seminarium i Göteborg 2002 där också många poliser, akademiker och regeringskansliet deltog, ett arbete som följts upp av Föreningen Aktivism.info inför tioårsminnet av Göteborg 2001. Ett stort antal rapporter och böcker har givits ut om händelserna.

Regeringen tillsatte Göteborgskommitten med Ingvar Carlsson som ordförande. Kommittén genomförde ett omfattande arbete med intervjuer varav en del är redovisat i betänkandet Göteborg 2001, SOU 2002:122. Synen är att protesterna i Göteborg inte enbart kan ses som ordningsfrågor som ska hanteras av polisen – ”de bakomliggande orsakerna visar att det framförallt handlar om frågor som bara kan lösas politiskt inom de demokratiska strukturerna.” Betänkandet pekar på att nya rörelser präglas av mångfald, icke-hierarkiska nätverk, avsaknad av vision om den stora samhällslösningen, engagemang i konkreta orättvisor i världen samt växande medieberoende.  De är viktigt att få en fungerande dialog till stånd men ”Detta försvåras ytterligare av de asymmetriska maktförhållanden mellan å ena sidan politiska och ekonomiska makthavare och å andra sidan de kritiska rörelserna.”

Slutsatsen blev: ”Vi vill understryka vikten av öppenhet och transparens i de demokratiska processerna. Sveriges regering försökte vid EU-toppmötet i Göteborg, på initiativ av demonstrationsarrangörerna, att bryta traditionen av slutenhet vid den sortens möten. Detta var ett viktigt steg i en önskvärd utveckling. Sverige bör i internationella sammanhang fortsätta verka för ökad öppenhet vid framtida möten.” När det gäller polisinsatserna är betänkandet på flera punkter kritisk mot polisen och fick den allmänna debatten att ta en annan vändning än den som länge dominerade efter toppmötet. Betänkandet är också kritiskt mot demonstranterna och förordar maskeringsförbud.

Freds- och konfliktforskaren Hans Abrahamsson gjorde omfattande studier i Göteborgskommitténs opublicerade intervjuer och egna efterforskningar kring rörelsers, polisens och olika underrättelsetjänster agerande som publicerades i boken En delad värld 2006. Här framom det som inte tagits upp av Göteborgskommittén. Den militära underrättelsetjänsten hade ett avgörande inflytande över den information som polisledningen använt när den satte säkerhetspolisens bedömning åt sidan. Den modell som polisen använt följde en militär logik där det gällde att provocera demonstranter så att det gick att skilja ut de som ansågs vara ett problem från andra och sedan bekämpa denna grupp som en fiende. Abrahamsson visar också på ett starkt inflytande från USA. Det gällde inte bara det legitima intresset av säkerhetsskydd för amerikanske presidenten utan också intresset av att presidenten inte ska få sitt anseende påverkat av påtagliga politiska protester i sin närhet vilket inskränker den demokratiska yttrandefriheten. Hans Abrahamsson kom mer än de flesta genom sin forskning i kontakt med ett stort antal personer som varit involverade i uppföljningen av det som hände under EU-toppmötet. Han menar att Ingvar Carlsson och Ulf Adelssohn som var ledamöter i Göteborgskommittén är de enda politiker som han träffat på som ”ställt frågan om vad som kan göras åt det demokratiska underskott som låg bakom händelserna i Göteborg.” Den politiska och demokratiska diskussionen om uppföljningen av Göteborgshändelserna kom i hög grad av sig.

Folkrörelserna samlade sig dock till förnyad kamp. I folkomröstningen om EMU segrade nej-sidan, ett krav som bägge demonstrationsnätverken fört fram 2001. I övrigt har de politiska kraven snarare sett försämringar. Militariseringen av EU fortskrider och Sverige har dessutom numera brutit närmare 200 år av neutralitetspolitik och ockuperar Afghanistan under NATO- befäl samtidigt som NATO förbereder krigsövningar i Sverige denna sommar. Flyktingsamnestikampanjen var ett stort framsteg men utöver detta har det skett en del bakslag i kampen mot rasism.

EU bedriver en alltmer nyliberal politik i både handelsfrågor och gentemot medlemsländer och grannländer. Nya medlemsländer i Östeuropa har inlemmats i unionen i en permanent underordnad position medan grannländer inordnas i EU:s nyliberala ekonomiska politik men utan att erbjudas medlemskap. EU:s handelspolitik verkar både bilateralt och i internationella förhandlingar för att göra både miljö och offentlig sektor till handelsvara för att främja rika länders storföretagsintressen och motverka fattiga länders möjlighet att värna sin ekonomi. Denna politik från EU:s sida som går i direkt motsatt riktning mot demonstrationsnätverkens hållning har följts av att Miljöpartiet och Vänsterpartiet har gett upp sitt tidigare motstånd mot EU-medlemsskap. Efter detta har EU blivit än mer aggressiva i sin politik för att genomdriva den av storföretagen efterfrågade påverkan av alla medlemsländers budget med krav om privatiseringar och nedskärningar inom offentlig sektor och socialförsäkringar samtidigt som skattebetalarna ska stå för bankernas skulder. De smärre skillnader som funnits mellan EU och USA har i hög grad suddats ut.

Ett starkare samarbete mellan bonde-, miljö- och solidaritetsrörelsen har vuxit fram på ett liknande systemkritisk underlag som under EU-toppmötet. En samarbetsform för folkrörelser blev för en tid sociala forum. Lyckat har också varit samarbete i mer begränsade frågor mellan facket, miljörörelsen och andra rörelser som i Tågupproret och Gemensam välfärd. Kampanjen Global rättvisa nu! med krav om handel och klimatet har stärkt en antinyliberal global rättviserörelse. En tid efter Göteborgshändelserna har också civil olydnad på nytt börjat ge politiskt uttryck i olika frågor som protester mot vapenindustrin, flyktingförvar och klimatförstörande flyg och bilar. Kampen mot allt brutalare förhållanden på arbetsmarknaden har stärkts men också fått märka liknande repression som den som förekom i Göteborg men denna gång riktad mot fackliga blockader. Kampen mot utförsäkringar har fått större uppslutning. Ship to Gaza och protester mot Sveriges deltagande i ockupationen av Afghanistan och mot NATO:s militära övningar i Sverige visar på förnyad kamp mot militariseringen. Den kamp för social rättvisa mot utestängning av världen utanför EU, mot militarism, anpassning till stormaktsintressen och att allt görs till handelsvara som var samlande för folkrörelsernas protester i Göteborg 2001 börjar få uppslutning igen.

Föreningen Aktivism.info i maj 2011

Styrelsen

Tord Björk

Anders Neergaard

Louise Pettersson

Stellan Vinthagen

Jan Wiklund

Tipsa

Den 22-29 juli organiserar nätverket Ofog ett internationellt aktionsläger i Luleå, mot det militära övningsområdet NEAT. Med lägret vill vi uppmärksamma hur dagens och framtidens krig förbereds i Sverige – och konkret hindra krigsförbederelserna.

Under lägerveckan arrangeras seminarier med talare från hela världen, diskussioner, workshops och mötesplatser för fredsaktivister från när och fjärran.

En gemensam massaktion mot NEAT är under planering (mer information kommer snart), samtidigt som individer och grupper uppmuntras förbereda andra ickevåldsaktioner mot militarism. Våra framtidsvisioner är större och möjligare än militärens!

Seminarium

Helgen den 23-24 juli 2011 bjuder vi in till ett internationellt seminarium i Luleå om bland annat USAs och NATOs krig och motståndet mot dem.

Fredsaktivister från hela världen kommer att delta under helgen och dela med sig av sina erfarenheter av krig, militarism och krigsmotstånd.

Tider för seminariet 

Seminarieprogram

På seminarierna kommer vi diskutera krig, militarism och krigsmotstånd.

Mer information om aktioner, läger och seminarium

Tipsa

18.5        Demonstration: Kan du huske 18 maj 93?

20 – 22.5   Lunds feministiska festival

21.5        Femøkvindelejr 40 års jubilæum, København

21.5        Stoppa nazisterna demonstration, Göteborg i protest mot högerextrema »Försvarskåren Sveriges Självförsvar«. Flera motdemonstrationer planeras. Göteborgs nätverk mot rasism

21 – 22.5   G8 protester, Le Havre, Frankrike

23 – 24.5   Internationell konferens om sociala rörelser och WSF/ESF, Paris

23.5        Velferdskonferanse, Oslo

26.5, 30.5  Rättegång i Köpenhamn mot talespersoner för Climate Justice

och 1.6     Action under COP15

12.6     Tammerfors Sociala Forum

10 – 12.6   Konflikt ger möjligheter: Tio år efter GBG2001, Göteborg

16 – 20.6   Klimatsommar, Göteborg

22-29.7     Internationellt aktionsläger mot NATO och andra länders test av vapen i Norrbotten på krigsövningsområdet NEAT. Luleå

Tipsa

Folkrörelserna blev avbrutna i Göteborg 2001 … nu återupptas samtalet på Hvitfeldtska gymnasiet 10-12 juni. Då stormade polisen den konferens där första temat var hur kan arbetar-, bonde- och miljörörelsen samarbeta.

Nu samlas vi åter för att diskutera lärdomar av Göteborgshändelserna, rörelserna och politikens utveckling sedan dess, finanskrisen och avvecklingen av välfärdsstaterna i Europa och hur kampen mot privatisering, orättvis handel, militarisering, EU, antifascism, klassförtryck och rasism kan föras idag. Tillsammans med konstruktiva lösningar genom rättvis omställning för gemensam välfärd och klimatet, filmer utställningar och mycket annat.

I slutet av januari gick Föreningen Aktivism.info ut med fråga om det fanns intresse för att ordna aktiviteter som satte politiken i centrum för tioårsminnet. Det tog först tid att komma igång med förberedelserna. Nu rör det på sig och det väl. Särskilt har Allt åt alla kommit långt och ordnat lokaler på Hvitfeldtska gymnasiet. Det har dessutom blivit två arrangemang i Göteborg.

Det ena 10 – 12 juni utgår från Göteborgsprotesterna med en mycket bred samling organisationer från Allt åt alla och Vänsterjuristerna till Jordens Vänner och Folkrörelsen nej till EU som arrangörer för olika punkter i programmet.

Det andra 16 – 20 juni är inriktat på framtiden och klimaträttvisa, krav som redan ställdes i demonstrationerna mot president Bush i samband med toppmötet mellan USA och EU 14 juni 2001.

Därmed är de drömmar som fanns om att få till stånd ett brett program om allt från lärdomar som rörelser kan dra av Göteborgshändelserna och till att blicka framåt på väg att bli verklighet.

Det finns fortfarande plats för att ordna fler aktiviteter för de organisatioenr som är intresserade på Hvitfeldtska gymnaiset. Hör av er till gbg2001.10@gmail.com1

Välkomna till Göteborg 2011!

Tord Björk
Föreningen Aktivism.info

1a. Konflikt ger möjligheter: Tio år efter GBG2001

Fredag 10 juni kl 17 till söndag 12 juni kl 17. Hvitfeldtska gymnasiet, Göteborg

Tio år efter EU-protesterna i Göteborg intar vi Hvitfeldtska igen!

Nu har  det  gått  ett  decennium  sedan  de  stora protesterna  vid EU-toppmötet  i  Göteborg  ägde  rum. Tio år fulla av politik och kamp som gett både vinster, motgångar och förändringar. Det är dags att stanna upp och se tillbaka. Att prata om vad vi har gjort och vad vi har lärt oss på det, men framför allt hur vi går vidare.

10-12  juni  samlas  vi  återigen… i  Göteborg  för  att försöka formulera vår gemensamma historieskrivning över de tio åren som gått. Ett årtionde som gett oss både  vinster  och  bakslag. Genom  debatter, föredrag, utställningar och diskussioner ska vi försöka beskriva de år som gått för att kunna hitta en väg framåt.

Planeringen pågår för fullt. Vi kommer väldigt snart presentera mer information och schema för helgen. Undrar du något redan nu eller har du något att bidra med kan du skicka ett mail till gbg2001.10@gmail.com eller skriva i eventet.

Välkomna till Göteborg!

/Förbundet Allt åt alla, Jordens vänner och Föreningen Aktivism.info

Exempel på programpunkter:

- Militariseringen av sociala strider.
- EU-motståndet idag och i framtiden
- Finanskrisen och avvecklingen av välfärdsstaterna i Europa
- Antifascismens 00-tal
- Bemanningshelvetet.
- Klasskamp och rasism
- Film för, av och om aktivister.
- Kampen mot EU:s privatiserings- och handelspolitik
- Tio år med SUF.
- Vänsterjuristerna
- Om jordbruk och miljö som en handelsvara.
- Förhållande mellan partier och folkrörelser efter Göteborgshändelserna.
- Tio år med Malmös autonoma
- Rättvis omställning för gemensam välfärd och klimatet

Utöver detta kommer större paneldebatter med intressanta gäster hållas på fredagen och söndagen. Det blir fotoutställningar, filmvisning och mycket annat. Se till att komma!

1b. Klimatsommar!

Torsdag 16 juni kl 11:00 – måndag 20 juni kl 17:00
Lexby hemvärnsgård, Partille, Sweden

Kom och delta på Klimatsommar Göteborg 2011! Ett klimatläger där folkrörelsen för en lokal och global omställning har en möjlighet att samlas och ta ytterligare ett steg framåt. Det kommer att vara ett fullspäckat program med föredrag, aktioner, workshops, musik och fest! Ta chansen att vara med och planera inför höstens arbeten för klimaträttvisa, energiomställning, mat, tillväxtkritik samt lokala och globala kampanjer med mera!

Håll dig uppdaterad om lägret på http://klimatsommar.wordpress.com/ och genom facebookgruppen ”Klimatsommar Göteborg”!

Arrangörer: Jordens Vänner tillsammans med Latinamerikagrupperna, Klimax, Studiefrämjandet med flera

Tipsa

Halvera våra egna utsläpp av växthusgaser till år 2017 utan att köpa oss fria med hjälp av utsläppshandel med andra länder. Ta ekonomiskt ansvar för vår klimatskuld till fattiga länder. Genomför en rättvis omställning av våra samhällen, industrier och lantbruk.

Det är den uppmaning kampanjen Global rättvisa nu! sätter i centrum för en namninsamling som startade på naturbruksmötet i Ramsele på internationella bondedagen 17 april.

Syftet är att gå ut på gator och torg för att samla in namn och stärka en opinion för kollektiv handling som leder til klimaträttvisa. Skriv på för ett bindande, rättvist och ambitiöst klimatavtal i Sydafrika december 2011 manar kampanjen. Du hittar namninsamlingen här:

http://globalrattvisa.nu/uppmana-politikerna-att-agera-for-klimatrattvisa

Tipsa

Onsdag den 27. april lukkede Christinia sig selv ned på ubestemt tid i protest mod det borgerlige Danmarks planer om at privatisere området.

Fotos af Mads Jensen og Mette Kramer Kristensen.

http://modkraft.dk/foto/article/christiania-closed

Senare utveckling: http://www.christiania.org/ 

Tipsa

Det kan vi!

Demonstration 18. maj kl. 19

Fra Blågårds Plads til Christiansborg Slotsplads

18 maj 93 affyrede politiet 111 skud mod demonstranterne imod eu-traktat-afstemningen hvor af 14 blev sårede. I år er det 18 år siden og vi siger stadig nej til eu og politi undertrykkelse, derfor indkalder vi til demonstration d. 18 maj Kl. 19.00 fra blågårdsplads til christiansborg hvor vi vil vise staten og deres loyale lakajer at det stadig ikke er glemt.

Undervejs vil der være fede taler,sprød musik og mulighed for at give fingeren til regeringens rådne ansigter.

Kom frisk, kom ædru, kom sort. Spred ordet.- 18 år stadig skudsår!

Tipsa

Mer information: http://www.mobilisationsg8g20.org

Alternativforum 22 maj om global demokrati, finanspolitik på folkens bekostnad, broar inte murar, matsuveränitet, kärnkaft och energival, frihet, demokrati och stöd till diktatorer, offentlig sektor och för en social och ekologisk omställning:  http://www.fse-esf.org/spip.php?article699

Tipsa