Länge har många inte minst experter talat om sociala medier som orsak till uppkomst av nya rörelser. Under det pågående upproret i Egypten har detta kommit till att bli testat i verkligheten. I dess början stämmer det att två facebookgrupper hade betydelse för samordning av demonstrationer på vredens dag tisdagen 25 januari, bägge med ungefär 25 000 anslutna. Demonstrationerna kom också att bli betydligt mer omfattande än vad myndigheterna räknat med. Men när demonstrationerna tilltog och på allvar utmanade regeringen vände situationen till det motsatta. Nu användes istället den klassiska formen flygblad som informerade allmänheten om var demonstrationer skulle hållas och hur man skulle förhålla sig gentemot polisen. På flygbladet stod uttryckligen att inga skulle informera om demonstrationerna via internet av den enkla anledningen av myndigheterna kontrollerar nätet.
Överbetoningen av kommunikationsteknologi för proteströrelser är en vanlig företeelse inte minst bland akademiska forskare. Medier har alltid spelat en stor roll för folkrörelser. Från de tryckta bladen med bilder under bondeupprorens tid i kampen mot påven och överheten, karikatyrerna som inte minst fick ett folkligt uppsving under Pariskommunen, folkrörelsernas etablering av tidningar, den iranska revolutionen som styrdes från Paris av Khomeini med hjälp av predikningar som masskopierades på ljudkassetter och i massprotester på Filippinerna där SMS meddelanden spelade en stor roll. Men medietekniken har alltid haft ett socialt sammanhang som gett den kraft, en hel stad i uppror som under Pariskommunen där varje bar och gata är en samlingsplats för revolution i kampen för allmän rösträtt, folkrörelsernas samlingslokaler, moskéerna i Iran där kassetterna spelades upp. Idag är de stora demonstrationerna i Egypten när folkmassorna driver polisen bakåt något som sker utan sociala medier och efter fredagsbönen i moskéerna. Det räcker inte med kommunikationsteknologi, det måste finnas någonstans att träffas också, en plats att vara på.