|
|
|
B. Göteborg - ett
allvarligt angrepp på demkokratin och förtroendet
för politikerna, Ulla Klötzer
Som
mångårig aktivist i olika medborgarrörelser
och som koordinator för [!]den Europeiska
Framtidskongressen[!] som på nordiskt
initiativ har anordnats sju gånger; Warszawa 1997,
Budapest 1998, Pragoch
Helsingfors 1999 samt Bratislava, Budapest och Ljubljana
år 2000, är det oerhört sorgligt att ta del
av de extrema våldsbilder som förmedlats
från Göteborg av medierna överallt i Europa.
Man har verkligen lyckats skapa en bild av att alla de som
deltog i evenemangen kring toppmötet är
stenkastare, kommunister, fascister och bråkmakare.
Faktum är att av de över 100 000 personer som
deltog i evenemangen endast ett hundratal bråkmakare
lyckades omvandla professorer från kända
universitet i Europa, representanter för respektabla
biståndsorganisationer i tredje världen, EU- och
globaliseringskritiker från ett brett politiskt
spektrum och allvarligt bekymrade ungdomar från hela
Europa till extremister som kastar sten och slår
sönder butiksfönster.
Vid
den sjunde Europeiska Framtidskongressen deltog professorer,
EU-parlamentariker samt EU-kritiska unga och gamla
från 20 olika länder; Balkan, Baltikum, Öst-
och Västeuropa. Många deltog under nästan en
veckas tid i seminarier
ochmöten där man
förde allvarliga diskussioner om Europas och hela
världens framtid ur vanliga medborgares coh bekymrade
medborgarorganisationers synvinkel. Stämningen var
tät och oron var stor men andan var positiv och
konstruktiv. Undertecknad deltog under veckan i närmare
20 evenemang antingen som talare, ordförande eller
lyssnare. Vid alla evenemang framhävdes vikten av en
uppbyggande öppen dialog och en aktivering av det
politiska deltagandet. Vid alla tillfällen
fördömdes våld som ett redskap för att
uppnå dessa mål.
Denna
positiva stämning bröts fullständigt, och
speciellt beträffande de unga deltagarna som
representerade majoriteten vid den Europeiska
Framtidskongressen, av polisens våldsamma agerande och
av det sätt på vilket både de och hela
evenemanget
behandlades.Två
gånger utrymdes
ungdomarnaur skolor där
de skulle övernatta på golvet. Två
gånger måste vi byta kongressutrymme vilket
ledde till att flera deltagare och talare inte alls hittade
fram.Vanliga studerande
ungdomar från Estland, Letland, Litauen, Slovenien,
Slovakien, Finland, Norge med många fler, fick uppleva
hur alldeles [!]normala[!] ungdomar med
vilka de hade delat golv natten förut, under natten
mellan lördag och söndag blev utkommenderade av
beväpnade poliser till Schillerska skolans gård
för att i regnet lägga sig
nedmed huvudet mot
gårdsplanen och händerna knutna över nacken
i en halv timmes tid. De blev kallade
[!]gräsrökare[!] och
[!]skithögar[!]. Den som vågade
röra på sig fick slag med batongerna. Vid
ett-tiden på natten uppenbarade sig gråtande
ungdomar från Estland och Letland till det vandrarhem
där de äldre kongress- deltagarna bodde för
att söka tak över huvudet och någon att dela
sin rädsla med. När de sedan fick ta del av
polismästare Håkan Jaldungs uttalande i pressen
att allt detta hade förorsakats av att det var så
bråttom och att ungdomarna kunde skylla sig
själva eftersom de valt att dela golv med eventuella
terrorister kändes all positiva förslag om
uppbyggande dialog och fredlig politisk påverkan som
ett slag i ansiktet. Ungdomarna var sårade,
förbannade och ledsna. Allt detta kom till uttryck
under söndagens slutdiskussion vid kongressen där
debattinläggen präglades av djup misstro mot det
politiska systemet och mot en fungerande demokrati. Detta
ytterst allvarliga angrepp mot
fredligtsamarbete och en
öppen, konstruktiv dialog har
förstört
|
|
|
|
