Innehåll:
1. Folk i rörelse - GBG2001-nyhetsbrev har bytt namn!
2. Nordisk rörelsekonferens 2006
3. FN och milleniemålen, Tord Björk
a. Nordisk rapport
b. Nordiska länkar
c. Analys av FN:s milleniemål
4. Kamp mot privatiseringar
a. 4000 demonstrerade mot privatiseringar och för global
rättvisa i Oslo 3/9 2005-alliansen
b. Naturen inte till salu! och andra möten mot privatiseringen,
Stockholm 22-23/10 Miljöförbundet Jordens Vänner
5. Icke-våldskamp
a. Nordisk rapport från Saltmarschjubiléet Reclaim
Gandhi!, Tord Björk
b. 11/9 99 år sedan ickevåldskampen föddes i
Sydafrika
6. Barsebäck och atomstopp, NOAH
7. Upprop mot statlig historieförfalskning i Sverige, Tord
Björk
8. Världsungdomsfestivalen
9. Göteborg 2001 - Jaime Monge friades i sista svenska rättegången
efter Göteborg. Saxat från Klassekampen
10. Omfattande demonstrationer för flyktingamnesti.Flyktingamnesti
nu.
11. Till minne av Nicholas Busch.
12. Kalendarium
----------------------------------------------------------------------
1. Folk i rörelse - GBG2001-nyhetsbrev har bytt namn!
Flera år efter EU-toppmötet och demonstrationerna Göteborg började det kännas mer och mer konstigt att skicka ut ett nyhetsbrev med namnet GBG2001-nyhetsbrev. Därför tar vi nu steget att ändra på namnet. Det nya namnet är Folk i rörelse - nordiskt nyhetsbrev. Nyhetsbrevet utges sedan en tid tillbaka av Folkrörelsestudiegruppen http://www.folkrorelser.nu.
Innehållet är mest rapporter och aktivitetsinformation från evenemang runt om i Norden, mestadels ordnade av de organisationer som var med i Göteborgsaktionen, samt internationellt material om toppmötesprotester och rörelsen för global rättvisa. Vi fortsätter också att bevaka efterspelet efter Göteborgshändelserna.
Vi hoppas att de flesta av er vill fortsätta prenumera på nyhetsbrevet även efter namnbytet. Instruktioner om hur man lämnat listan finns annars längst ner i varje brev. Manusstopp för nästa nyhetsbrev som beräknas komma ut i mitten på nästa månad är 8 oktober. Redaktionen består av Louise Pettersson, Tord Björk och Jan Wiklund och tips och bidrag kan skickas till någon av oss eller till info@folkrorelser.nu.
Kristianstad, 13 september 2005, Louise Pettersson.
---------------------------------------------------------------------
2. Nordisk rörelsekonferens 2006
Rörelsenätverket beslutar genomföra Nordisk rörelsekonferen 2006.
Det blev ett av resultaten av ett möte i Göteborg den 19e maj. Då genomfördes vårens träff inom det svensk-nordiska Rörelsenätverket för forskning om rörelser. 18 personer deltog och några ytterligare besökare kom under dagen.
Mötets tema var Gandhi vilket knöt an till nordiska firandet av Saltmarschjubiléet med bidrag om ickevåldets sociologi och Gandhis inflytande i Norden. Mötet som brukar hållas halvårsvis hade också som vanligt ett inslag med diskussion kring olika insända texter om folkrörelser som tog upp frågor om omvälvnigen i Ukraina, globala civila samhället med transnationell zapatism, FN-konferenser och World Social Forum samt kritik av folkrörelseteoretikern Charles Tilly.
Mötet diskuterade också hur nätverket kunde organiseras bättre framöver, sprida informationen om att nätverket finns och i övrigt utveckla vårt samarbete. På förslag från deltagare från Folkrörelsestudiegruppen antog mötet beslutet att ordna en nordisk rörelsekonferens hösten 2006. Innan dess hålls två ordinarie möten i Rörelsenätverket. En arbetsgrupp med deltagare från Sverige, Norge och Danmark bildades för att planera det fortsatta arbetet.
På förfrågan från arbetsgruppen har Institutet för samtidshistoria vid Södertörns Högskola svarat att de vill medverka till att den nordiska rörelsekonferensen och en träff i rörelsenätverket kan bli av. Folkrörelsestudiegruppen har börjat upprätta en temasida på www.folkorelser.nu för rörelsenätverket och en nordisk rörelsekonferens.
I det nordiska materialet på hemsidan ingår bl.a. en påbörjad artikelserie om den nordiska alternativrörelsens historia samt det nordiska Saltmarschjubiléet. Har ni idéer eller vill vara med i förberedandet av den nordiska rörelsekonferensen hör av er. Kontaktinformation se nedan.
Minnesanteckningar och information om Rörelsenätverket hittar du på www.folkrorelser.nu/rorelsenatverket.
--------------------------------------------------------------------
3 FN-mötet 14-20 september, milleniemålen och globaliseringen.
3a. Nordisk rapport
Över hela världen firades 10 september som en dag i kampen mot fattigdomen och för att uppmärksamma milleniemålen antagna av FN. Den globala kampanjen "utrota fattigdomen nu" har lanserat vita band med sitt budskap som spritts i hela världen. Folkrörelserna i Norden har reagerat mycket inför FN toppmötet om reform av världsorganisantionen och uppföljningen av de s.k. milleniemålen antagna av 188 statsledare 1999.
Folkrörelsernas syn på milleniemålen är att det är positivt att de sju första målen har konkreta mål och år när de ska vara uppfyllda. Kritiken riktar in sig på att målen är otillräckliga. Kring det övergripande 8:e målet om samarbete för att uppnå målen råder delade meningar.
Särskilt i Norge riktas kritik mot att målet om ett öppet, regelbaserat, förutsägbart och icke-diskriminerande handels- och finansieringssystem samt om att skuldåterbetalningarna ska fortsätta på en hållbar nivå innebär att den orättvisa världsordningen permanentas. Alla de ord som används om dessa milleniemål är redan etablerade i internationella förhandlingar och betyder att rika länders storföretag ska kunna konkurrera ut inhemska företag i fattiga länder som ställs utan skydd och i-hjälpen från Syd till Nord kan fortsätta.
I övriga länder har man valt att undvika en närmare granskning av detta milleniemål och väljer hellre att döpa om innehållet till något annat som rättvist eller rejält handelssystem och låtsas som ingen ska märka den radikala omtolkningen.
Danmark:
I Danmark finns två kampanjer på gång, bägge stylade och svåra att förstå vad de går ut på politiskt. Den ena kampanjen har med sig alla organisationer efter svenskt mönster med myndigheter, företag och frivilligorganisationer blandat om vartannat för att föra ut information om milleniemålen. Den andra efter brittisk mönster kallas "utryd fattigdomen nu" och har en mycket professionell hemsida med gråtande barn och rörliga texter. Det politiska innehållet är dock minimalt. I kommentaren till milleniemål 8 hävdas korrekt att "Alle verdens lande betaler 323 miljarder i gældsavdrag om året. Det er syv ganger mer en de modtager i humanitær bistand." men så fortsätter kampanjen: "de store gældsavdrag efterlader næsten ingen penge til skoler, sundhetsvæsen eller rent drikkevand. Sigtet i mål kan derfor ses som grundlaget for overhodet att kunne opnå mål 1-7."
Men målet för skuldåterbetalning i milleniemålen är att skulden ska vara hållbar vilket i internationellt förhandlignsspråk innebär att fortsätta driva in lika mycket i skuldåterbetalningar som ett land sedan tidigare mäktat med. Det innebär att ett fattigt land kan fortsätta betala mer finansiell hjälp i form av skuldåterbetalning än det får i bisdtånd även i fortsättningen så att den orättvisa pengaöverföringen från Syd till Nord fortsätter. Danska kampanjen ger därför en felaktig bild av innehållet i mål 8. Bakom intiativet står en lång rad solidaritetsorganisationer och mycket få andra organisationer. 10 september hölls olika fester mot fattigdomen i Köpenhamn.
Inför 10 september och FN konferensen gick biståndministern ut 1 september med nyheten att hon tänker ta bort alla statliga medel till frivilligorganisatoner för information om tredje världen, sammanlagt 32 miljoner danska kronor. För biståndsorganisationerna har nyheten slagit ner som en bomb. Mellomfolkelig samvirke talade om att "göra Danmark dummare". En vecka senare kom nästa dystra nyhet. En person verksam hos Mellomfolkelig samvirke misstänks för att ha försnillat 940 000 danska kronor av medel som skulle ha gått till information på portalen www.global.dk. Den mycket välfinansierade danska solidaritetsrörelsen som numera ser sig mest som biståndsorganisationer kan få lika stora problem som den danska miljörörelsen. För några år sedan strök högerregeringen medel för många miljoner till hundra miljöorganisationer i landet.
Finland
I Finland är tyngdpunkten lagd på demokratisering av globaliseringen. Den finska staten har organiserat ett initiativ för en ny Syd-Nord dialog. Arbetet påbörjades 2002 och följdes nu upp av en större konferens med deltagare från regeringar. parlamentariker, folkrörelser och enstaka företag. Tanken var att fortsätta Finlands insatser för att överbrygga klyftor i världen som 1975 ledde fram till det lyckade Helsingforsavtalet. Då slöts äntligen fred efter andra världskriget och mänskliga rättigheter i hela Europa gjordes till en internationell angelägenhet. Det blev en politisk hävstång för dissidentrörelserna i Östeuropa och för avspänning mellan öst och väst. Nu ville finska staten fortsätta arbetet genom att föra samman syd och nord. Tillsammans med Tanzania och en del andra länder söker man nu stärka småstaters inflytande i världspolitiken och verka för ett mer jämbördigt samarbete mellan Syd och Nord.
Till dialogen mellan regeringar har knutits en omfattande satsning på deltagande från folkrörelser knutits. I Helsingfors samlades därför under veckan företrädare för urbefolkningar med generalsekrteraren för La Via Campesina, väldens största folkrörelse under ledning från tredje världen med bönder från hela världen, demokratiaktivister från Nepal, Attac och LO från Brasilien och många andra. I en tipi nära järnvägsstationen på den nedlagda godsbangården möttes de cntrala grupperna i processen om demokratisering ska tas på allvar. Här sjöng adivasis från södra Indien sina kampsånger och berättade om ett gott liv innan miljövården kastade ut dem från de skogar de vårdat i tusentals år och ersatte dem med professionell adminstration av naturresurser, ofta kombinerad med exploatering av samma naturresurser när man väl blivit av med adivasis. Här talade Indiens framstående tänkare om Gandhis förening av det individuella och det kollektiva och mexikanmska aktivister om kulturens motståndskraft bland indianerna. Här diskuterades också hur samarbete mellan folkrörelser globalt kunde fortsätta för demokratisering.
Det märkliga var att mycket av denna diskussion kunde höras också i den officella processen. Visserligen kan det synas marginellt men ändå fanns dessa röster närvarande. Som talare också på det officiella mötet, i snygga häften där rösterna helt fick komma till sin rätt och i formuleringen av ett gemensamt uttalande till Helsingfors mötet som i hög grad påverkades av mötena i tipin men som också skrev med tanke på undertecknare från mindre radikala organisationer som Finlands Naturskyddsförbund. Läs brevet på http://www.demokratiafoorumi.fi
Även uppmärksammandet av milleniemålen hade en folklig karaktär i Finland. Operation Dagsverke ordnade stor konsert och tog upp sin kampanj för att samla in pengar till kampen mot AIDS och HIV i tredje världen. Även Helsingforskonferensen avslutades med ett Global Youth Party där det vita bandet har en nyckelroll.
Norge
Informationen om milleniemålen är mycket omfattande och kritisk i Norge. Det är svårt att hitta någon motsvarighet i Norden eller någon annanstans. Solidaritetsorganisationernas samarbete RORG har på sin hemsida en innehållsrik dokumentation av debatten om milleniemålen och FN:s reformer. Någon kampanj annat än omfattande information på olika hemsidor är det dock svårt att hitta, inte ens hos FN-sambandet. Folkrörelserna i Norge har i stället gått ut i massmanifestation på gatorna både för global rättvisa och privatisering i Norge den 3 september och på så sätt knutit samman kampen globalt med kampen i Norge. Se rapport på annan plats i detta nyhetsbrev. Situationen i Norge påverkades också av att det hölls val 12 september.
Sverige
Den svenska statens initiativ har gjort Sverige till en föregångare när det gäller organisering av kampanjer för milleniemålen. Redan 2002 startade arbetet som myunnade ut i att "82 organisationer, institut, myndigheter och företag har kopplat sina verksamheter till millenniemålen via gemensamma annonser, seminarier." Bland deltagande organisationer finns en påtaglig blandning: Afrikagrupperna, Hennes & Mauritz AB, Hoppets Stjärna, Hungerprojektet, ICA, IOGT-NTO, Karolinska Institutet, KFUK-KFUMs Riksförbund, Lantbrukarnas Riksförbund, Löfbergs Lila AB, Myndigheten för skolutveckling, Näringslivets Internationella Råd, Olof Palmes Internationella Centrum, RFSU Riksförbundet för sexuell upplysning, Sida, Svenska Naturskyddsföreningen, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kristna Råd, och Världsnaturfonden.
Folkrörelserna har också samlats kring Utrota fattigdomen nu. Här är uppslutningen mycket bred, från LO till Svenska kyrkan samt små och stora solidaritets- och miljöorganisationer. Här finns inga företag med men en organisation framstår som mycket märklig, den statliga myndigheten Zenit som drivs av SIDA. Den rollupplösning mellan stat, näringsliv och folkrörelser som fick sitt genomslag med Riokonferensen 1992 tycks fortsätta verka så att myndigheter inte längre behöver stå för en samlad statlig politik utan kan verka som kampanjrörelser i konkurrens med folkrörelser.
Politiskt är de svenska rörelserna betydligt mindre kritiska än den norska och mindre involverade i syd- nord dialog än den finska. Men kritiken kommer delvis fram och kan hittas via utrota fattigdomen nus hemsida, tyvärr dock inte den nordiska. Detta breda samarbete har resulterat i att tidigare ståndpunkter om WTO har övergivits. Inför WTO-mötet i Seattle förenades 1 800 folkrörelser i hela världen oavsett om de var motståndare till WTO eller bara var kritiska på enstaka punkter. Resultatet blev ett gemensamt manifest där krav ställdes mot att WTO inordnade flera frågor och på att WTO:s politik skulle granskas.
För att undvika splittring särskilt med de många folkrörelser i Syd som kräver att WTO avskaffas så togs inga krav om reformering av WTO med. I den svenska plattformen nu finns kravet om reformering av WTO med, dessutom med en mycket urvattnad formulering som permanentar en orättvis världsordning - "Sverige bör verka för reformer inom EU och Världshandelsorganisationen WTO för att öka möjligheterna för fattiga länder att påverka handelsavtalen."
De svenska folkrörelserna har också valt att döpa om milleniemålets precisa formuleringar om ett framtida handels- och finansieringssystem till något annat som inte står där. De hävdar att målet är ett rättvist handelssystem men något sådant finns inte med i milleniedeklarationen. De svenska folkrörelserna går en svår balansgång. De ställer ytterligare krav som kan ses som omöjliga att genomföra om inte WTO ändras i grunden. Men frågan är om de vällovliga kraven mest blir till en legitimering av att reformering av det rådande systemet med lite mer inflytande för fattiga länder blir det dominerande resultatet. De långtgångna delarna av de svenska folkrörelsernas plattform kan dock användas mot de sämre delarna vilket kan föra politiken framåt.
I Sverige hölls 10 september konsert och seminarium på Kulturhuset i Stockholm och på Världskulturmuséet i Göteborg. Bägge föregicks också av seminarier om FN:s reformering. 3-4 september kom också Världskvinnomarschen till Värmland Svenska och norska kvinnor möts i Morokulien mot fattigdom och våld, för rättvisa och fred. Men framförallt ordnades demonstrationer runtom i hela landet 10 september för dagskravet flyktingamnesti nu, en manifestation med bred uppslutning som går emot främlingsfientliga tendenser i Europa och Sverige.
--------------------------
3b. Nordiska länkar om milleniemålen, utrota fattigdomen kampanjer och demokratisera globaliseringen:
Danmark:
http://www.udrydfattigdom.nu
http://www.global.dk
Finland
http://fi.oneworld.net/
http://www.demokratiafoorumi.fi/sept2005helsinki/index.html
http://www.helsinkiconference.fi
Norge
http://www.rorg.no/Aktuelt/FN_toppm_tet_2005/index.html
http://www.rorg.no/Temasider/Tusen_rsm_lene/index.html
Sverige
www.milleniemalen.se
www.globalportalen.org
www.utrotafattigdomen.nu
-------------------------------
3c. Analys av FN:s Millenniemål
Under 1990-talet hölls en rad stora FN-konferenser om bl.a. miljö, mänskliga rättigheter, kvinnor och sociala frågor. Dessa FN-konferenser engagerade både regeringar, storföretag, folkrörelser och andra icke-statliga organisationer bakom en överordnad ideologi om hållbar utveckling som ska växa fram i samarbete mellan alla aktörer.
Inför år 2000 sammanfattades de olika FN-konferensernas resultat i 8 gemensamt formulerade mål. Ett av dessa mål är den överordnade lösningen och de sju andra är inom mer begränsade sakområden. Den överordnade lösningen är att skapa ett likformigt handels- och finansieringssystem för hela världen. De sju sakinriktade målen tar upp fattigdom och svält, utbildning, jämställdhet, barnadödlighet, gravida kvinnors hälsa, aids, malaria och andras sjukdomar och miljövänlig, hållbar utveckling.
Det finns anledning att ifrågasätta millenniemålen för den som är kritisk till ytterligare privatisering men också för den som är för miljö och global rättvisa. En kortfattade sammanfattning av kritiken är att FN:s millenniedeklaration innehåller ett mål som fördärvar världen och sju mål som inte kommer att uppnås.
Det kan synas som ett starkt påstående om mål som till synes alla länder i hela världen men också många folkrörelser, frivilligorganisationer och företag är eniga om. Det finns också anledning att vara positiv till vissa inslag i millenniemålen på detaljplanet. Men det är också viktigt att ställa sig frågan om det finns grundläggande brister både utifrån de behov som finns i världen och de möjligheter som finns att tillfredsställa dem.
Det hoppfulla i världen idag är att det skulle vara fullt möjligt att alla människor tillförsäkrar sig ett drägligt liv, om de inte hindrades av dem som vill bevara en rådande ordning som gör att många lever i överflöd medan andra tvingas svälta. Det kan finnas ekologiska begränsningar som inte fullt ut kan överblickas men även om vi minskade mänsklighetens totala förbrukning av råvaror och belastning på ekosystemen skulle det vara fullt möjligt att omedelbart avskaffa svält och ge alla ett drägligt liv. Förutsättningarna finns alltså för att komma ut ur den moraliskt förödande situationen att själv kunna äta sig mätt när andra svälter genom att förändra samhället så att alla får det bättre och belastningen på miljön minskar.
Men vilken väg ska vi gå för att uppnå en sådan värld där alla kan leva bra? Millenniedeklarationen har det klart för sig. Den överordnade politiska lösningen formuleras under punkten om "Globalt partnerskap för utveckling". Ett av argumenten för millenniedeklarationen är att det finns kraft bakom målen därför att det råder så bred enighet om dem. Det låter bestickande. Men det befriar oss inte från att se om den politiska lösning som förordas är hållbar.
Den mest omfattande lösningen är millenniemålet att "utveckla ett öppet, regelbaserat, förutsägbart, icke-diskriminerande handels- och finansieringssystem". Denna övergripande strategi beskrivs kortfattat på olika sätt. Finska utrikesministeriet har valt att översätta regelbaserat och icke-diskriminerande med ordet rejält, vilket låter gammalmodigt och hederligt och något som knappast någon kan vara emot. På propagandaaffischer för millenniemålen sammanfattas de olika precisa termerna som karakteriserar det handelssystem som eftersträvas med rättvis handel.
Det är att grovt förvanska innehållet i detta millenniemål som har en mycket precis betydelse i internationella förhandlingsspråket, rakt motsatta den som brukar ligga i begreppet rättvis handel. Denna reella betydelse i politiken kan tyckas skilja sig från vad vi omedelbart uppfattar som betydelsen av vanligtvis så positivt värdeladdade ord som öppet och icke-diskriminerande. Ett globalt partnerskap för utveckling som verkar för ett öppet system låter som enbart gott eller i alla fall demokratiskt. När man hör ordet icke-diskriminerande kan man tro att det är ett tal av Martin Luther King det handlar om i kampen för befrielse av förtryckta grupper i samhället och världen.
Men så är det inte. Helene Bank, tidigare vice ordförande för
Norges Naturvernforbund och nu verksam i den kristna solidaritetsorganisationen
Norignis har visat vad begreppen egentligen betyder i internationella förhandlingar.
- Öppet system står för att det är öppet för
rika aktörer och stängt för fattiga människor. Det är
de rika företagen som ska kunna röra sig fritt över gränserna
utan att hindras av tullar eller politiska gränser.
- Regelbaserat betyder i detta sammanhang att reglerna bestäms i internationella
institutioner där minoriteten av rika människor i världen har
fler röster än världens majoritet. Samma lagar fastställda
på de rika ländernas villkor eftersträvas i alla länder
oavsett utvecklingsnivå, naturförhållanden, storlek och kultur.
När rika länder lyckas genomdriva sin vilja i förhandlingarna
innebär det också att förbjuda fattiga länder att skydda
sina egna intressen på samma sätt som de rika länderna gjorde
när de en gång lyckades kliva in i skaran av privilegierade.
- Förutsägbart betyder att handelsregler som man tidigare förpliktat
sig till ska gälla oavsett vilka nya regeringar som väljs eller vilka
nya erfarenheter som görs. Det globala handels- och finansieringssystemet
ska vara förutsägbart för ekonomiska aktörer oavsett konsekvenserna
för samhället, svaga aktörer och naturen.
- Icke-diskriminerande handels- och finansieringssystem betyder inte att alla
ska få rätt till t.ex. mat, utbildning och hälsovård.
Det betyder istället att alla ekonomiska aktörer ska behandlas lika,
oavsett var de kommer ifrån i världen. Ett utländskt storföretag
med kanske lika stora resurser som ett helt land ska kunna använda denna
makt för att slå ut alla inhemska små konkurrenter på
allt fler områden. Helst ska inte bara industrivaror och råvaror
vara helt utsatta för transnationella storföretags konkurrens utan
också basbehov som utbildning, hälsovård och vatten.
För motståndare till privatisering på storföretagens villkor som värnar om allmänningar där vi gemensamt vårdar kollektiva tillgångar innebär det överordnade politiska millenniemålet ett stort hot. Det är ett mål som främjar storföretagens rätt att inta en ännu mer privilegierad position globalt och öka deras möjlighet att tvinga fram att varje produktion av varor eller tjänster att öppnar sig för privatisering. För miljövänner är planen på att genomföra ett handels- och finansieringssystem enligt millenniemålet en katastrof. Ett likformigt handels- och finansieringssystem där ekonomiskt starka och svaga aktörer behandlas lika leder inte bara till att permanenta ökade skillnader mellan fattiga och rika i världen. Det leder också till en ständig ökning av globalisering av materiella förhållanden. Detta för med sig en globalisering av biologin vilket innebär en ekologisk katastrof. Livet på jorden förutsätter biologisk mångfald och att bakterier och sjukdomar inte i ständigt ökad mängd sammanblandas globalt. För de som arbetar för global rättvisa innebär millenniemålet att den globala orättvisan permanentas. Detta i form av ett globalt handels- och finansieringssystem där de fattiga hindras genomföra samma ekonomiska politik för att skydda sin egen produktion som en gång alla industriländer använde sig av när de erövrade sina privilegierade positioner i världsordningen.
Bland övriga millenniemålen finns också allvarliga hot om fortsatt privatisering av jordens tillgångar på de rikas villkor. En avgörande faktor för detta är att de millenniemål som tar upp skuldkrisen är så utformade att det främjar fortsatt finansiering av de rika ländernas ekonomi från de fattiga länderna. Enligt ett av millenniemålen som tar upp de minst utvecklade ländernas situation ska skuldlättnader ske enligt HIPC-programmet och offentlig bilaterala utvecklingskrediter ska efterskänkas. HIPC-programmet administreras av IMF och Världsbanken. Det riktar sig till en snävt definierad krets av fattiga skuldtyngda länder. 137 länder har rapporterat långsiktiga skuldproblem. 1999 var skuldbördan 2,07 triljoner US dollar vilket är 4,5 gånger mer än 1980. Bara ett 40-tal länder har fått skuldlättnader genom HIPC-programmet. Etiopien är ett av dessa länder som likafullt fortsätter betala mer i skuld än det får i bistånd. 2002 betalade det svältdrabbade landet 73 miljoner US dollar på sin utlandsskuld samtidigt som de mottog 43 miljoner US dollar i bistånd. Millenniemålen talar om denna typ av lösning av skuldbördan som en fråga om hållbar skuld, dvs en skuld som rika länder kan tvinga fattiga att betala är hållbar eftersom det visat sig att flera fattiga länder lyckas betala den.
Däremot ska man slippa betala skuld som man inte kan betala. Denna lösning på skuldproblemet permanentar en ordning där fattiga länder fortsätter att ge en större i-hjälp till rika länder än industriländer ger u-hjälp till fattiga länder är det som förordas av FN, Världsbanken och IMF.
Millenniemålen stärker också de aktörer som har makt att genomdriva privatisering på flera av de sakområden som tas upp samtidigt som politikens möjligheter marginaliseras. Ett av millenniemålen går ut på att det i utvecklingsländer ska finnas billiga nödvändiga läkemedel. Det låter enbart bra. Men den väg som förordas är inskränkt. Det är i samarbete med läkemedelsindustrin det ska ske. Genom biståndspengar till rika länders läkemedelsindustri och internationellt samarbete är tanken att kunna erbjuda medicin till lägre priser. Då kan marknaden utökas och läkemedelsindustrin bibehålla sina vinster. Problemet är att därmed kan inte utvecklingsländerna bygga upp en egen läkemedelsindustri på samma sätt som industriländerna en gång gjorde, genom att själva producera medicinen. Makten över läkemedelsindustrin och vinsterna behålls i rika länder. Läkemedel har varit den politiskt mest kontroversiella av alla frågor i förhandlingar om patenträttigheter och rika länders monopol. Genom millenniemålens metoder hoppas man lösa problemen för storföretagen och delvis för fattiga länder men på ett sätt som permanentar fattiga länders underlägsna position och som legitimerar storföretagens världsordning.
Teknikfrågan behandlas på liknande sätt. Tidigare krav i internationella förhandlingar har sett tekniköverföring som centralt. Men det är det inte i millenniedeklarationen. Nu handlar det istället om samarbete med företag igen som "bör" göra ny teknologi tillgänglig för utvecklingsländerna. Makten över teknologin ska stanna i de rika länderna som med hjälp av monopol på ny teknologi kan fortsätta tillförskansa sig överpriser och som nådegåva låta fattiga länder få tillgång till något av det om det ordnas med resurser så att företagen tjänar på saken.
Många av de andra målen är förstås vällovliga som halvering av fattigdom och svält till år 2015, att alla barn får gå i grundskola, eliminera ojämlikhet mellan pojkar och flickor i utbildningen, minska barnadödligheten med 2/3 och mödradödligheten med 3/4 till år 2015 och stoppa spridningen av AIDS och Malaria samt bromsa upp miljöförstöringen genom att införliva hållbar utveckling med utvecklingspolitiken. Dessutom skapa drägligare liv i slummen, arbete åt unga och ta hänsyn till specialbehoven för små östater och stater utan kust.
Med tanke på de enorma resurser som mänskligheten idag har tillgång till skulle det förstås vara möjligt att inte bara halvera fattigdom och svält utan gå betydligt längre än de mål som är uppsatta. Ambitionsnivån är för lågt satt i förhållande till de möjligheter som finns. Men medlen gör också att flera av de viktiga målen inte kommer att uppnås. När det gäller Afrika söder om Sahara så går utvecklingen i fel riktning redan, dagsinkomsten har minskat från 62 cent till 60 cent från 1990 till idag och gick varken att leva på då eller nu. Ingen tycks tro att varken millenniemålet om halvering av fattigdom eller flera av de andra kommer att kunna uppnås i Afrika söder om Sahara. Svält kan ses som än viktigare än fattigdom. Vad man kan köpa för en dollar kan variera, svälter man så ger det ett tydligare bevis på att något är grundläggande fel. Här har det gått framåt enligt statistiken. Många talar om de fantastiska framgångarna som sker i världen när allt fler kineser och indier blir rik medelklass. Men tar man bort endast ett land från statistiken, nämligen Kina, så ökar svälten i världen.
Men om milleniemålen är så dåliga, varför har då alla länder skrivit under på dem och varför stödjer så många dem? Det finns en del enkla anledningar till detta. Den ena är att en del av målen är angelägna och kan användas mot andra av målen i millenniedeklarationen. Om det visar sig att iden om en totalt öppen världsekonomi där de rika ländernas storföretag fritt ska kunna ha tillgång till fattiga ländernas marknader inte fungerar för att uppnå andra milleniemål kan man hoppas på att utnyttja detta för att kämpa för en annan politik. Man kan också välja andra vägar för att nå millennniemålen än de som främst förordas i deklarationen. En annan anledning är att man kan hoppas på att ändra på betydelsen av orden så att de blir mer rättvisa.
Men för att en sådan strategi ska lyckas krävs medvetenhet
om att den nuvarande betydelsen av orden i internationella förhandlingar
är mycket negativ för fattiga länder då den förordar
en lösning som permanentar deras underordnade ställning. Hittills
har milleniemålen omgivits av alltför okiritiska kommentarer som
inte kommer att hjälpa fram bra lösningar. Det finns alternativa sätt
att lösa världsproblemen som förordas av många folkrörelser.
Det är viktigare att lyfta fram dessa krav på rättvis handel
och hållbart samhälle och visa på milleniedeklarationens brister.
Tord Björk
-------------------------
4. Kampen mot privatiseringar
I Norge har alliansen mellan Arbejderpartiet, Sosialistisk venstreparti och Senterpartiet just vunnit valet 13/9 mot den sittande borgerliga regeringen. Det föregicks av en samlad folkrörelsemobilisering mot privatisering och för global rättvisa:
4a. 4000 demonstrerade mot privatiseringar och för global rättvisa i Oslo 3/9
Mer enn 4000 mennesker demonstrerte lørdag i Oslo for en ny politisk kurs. Norge ut av Irak og nei til privatisering av velferden var sentrale krav.
- Vi skal ha alle norske offiserer ut av Irak innen 100 dager etter valget, krever talsperson Maria Walberg etter folkemønstringa som samlet mer enn 4000 mennesker i Oslos gater lørdag. Det var den nyskapte alliansen OSLO 2005 som inviterte til folkemønstring i Oslo sentrum ni dager før valget. Torsdag offentliggjorde OSLO 2005 en meningsmåling som viste klart flertall for å få de norske styrkene ut av Irak. Fredag lovte både Ap og SV å få alle hjem. Folkemønstringen lørdag øker presset på politikerne.
-- Nå vil vi ha konkrete løfter. Partiene må også fortelle oss når Norge skal ut av Irak, utfordrer Walberg.
Lørdag marsjerte fagorganiserte sammen med miljøvernere, Attac-ere og fredsaktivister gjennom hovedstadens gater.
- OSLO 2005 viser sammenhengene mellom det som skjer i fattige land og her hjemme. Det er galt av Norge å jobbe for privatisering i Bangladesh. Og det er galt å privatisere offentlig velferd her hjemme. Vi bringer bevegelsene for rettferdighet i nord og sør sammen, forteller Walberg.
Målet for alliansen bak OSLO 2005 er å sette fokus på politiske saker, framfor partipolitisk spill. Dagens demonstrasjon var 100 prosent partipolitisk uavhengig.
-- Våre saker samler bredt. Det er massiv motstand i KrF mot satsing på private firma innen eldreomsorgen. Likevel sitter KrF i en regjering som ønsker sterkere privat tilbud. Derfor trengs det tverrpolitisk mobilisering, partitoppene skal ikke ha monopol på politisk engasjement, sier Walberg.
30 organisasjoner støttet opp om folkemønstringen OSLO 2005. Disse organisasjonene tok initiativet: Attac Norge, LO i Oslo, Norsk Sykepleierforbund Oslo, Utdanningsforbundet Oslo, PRESS, Latin-Amerikagruppene i Norge, Fellesrådet for Afrika, For velferdsstaten.
OSLO 2005s seks felles kampsaker:
* Forsvar Folketrygden - stopp nedskjæringene!
* Styrk offentlig velferd - stopp privatiseringa!
* Styrk arbeidsmiljøloven - Ja til et menneskelig arbeidsliv!
* USA ut av Irak - norske styrker hjem nå!
* Global rettferd - slett ulandsgjelda!
* WTO gjør vondt verre - trekk norske krav til fattige land!
Källa: 2005-alliansen, http://www.oslo2005.no
-----------------------------
4b. Naturen inte till salu! och andra möten mot privatiseringen, Stockholm 22-23/10 Miljöförbundet Jordens Vänner
I hela världen pågår en privatiseringsvåg där mycket som är av allmänintresse går över i privat, vinstdrivande regi - allt från vatten- och elmarknader till kollektivtrafik, sjukvård och skolor. Naturresurser är inget undantag. Stora arealer med skog säljs ut, växters genetiska koder patenteras, lokala vattensystem hanteras av multinationella företag. Detta vill Miljöförbundet Jordens Vänner och medarrangörer belysa med en konferens om privatiseringar av naturresurser den 22 oktober i Stockholm, ABF-huset.
Motståndet mot privatiseringarna växer. Världen över sker demonstrationer, folk återtar makten över vattnet och ockuperar vårdcentraler. Det handlar om vilken värld vi vill leva i; en värld där vi är reducerad till konsumenter och där naturresurser förbrukas utan hänsyn till ekosystemet - eller en värld som vi förvaltar gemensamt, där vår välfärd och resursanvändning inte beror på välstånd utan där alla, i Nord såväl som i Syd, kan leva på ett socialt och ekologiskt hållbart sätt.
Meena Raman är huvudtalare på konferensen. Hon har jobbat med privatisering av vatten i Malaysia och är ordförande i Friends of the Earth International, världens största demokratiska miljöorganisation med medlemsorganisationer i 70 länder. Det kommer att hållas workshops om trafik, energi, skog, mark och vatten, genmanipulerade organismer och allmänningar. Människor som jobbat lokalt med allmänningar i Sverige kommer att berätta om sina erfarenheter, bl a Zara och Jonny Hallmann som initierade kampen för skogen i Valvträsk samt Gith Andresson som jobbat mot vattenprivatiseringarna i Norrköping. (För preliminärt program se längst ner i mejlet.)
På kvällen anordnas en fest i anslutning till konferensen där musik och god mat utlovas.
Deltagandet på konferensen kommer att vara gratis. Anmäl ditt deltagande på http://www.mjv.se (för att vi ska kunna planera fika, storleken på lokalerna etc). Det går också bra att mejla till Anna Jonsson, anna.jonsson @ mjv.se.
Vi vill gärna att ni om möjligt sprider denna inbjudan till så
många som möjligt i er organisation och era nätverk. Alla är
välkomna!
Datum: Den 22 oktober 2005
Tid: kl. 09.30-18.00
Plats: ABF/Skeppsholmen i Stockholm
Mer info: http://www.mjv.se
eller Anna Jonsson tfn 0737-10 54 86 el 08-731 77 17
Kostnad: Gratis!
Medarrangörer är: Attac, Framtiden i våra händer, Fältbiologerna,
Färnebo folkhögskola, JAK, NOrdbruK, UBV.
PS. Dagen därpå, den 23 oktober, kommer ett stormöte om vår
gemensamma välfärd att anordnas av MJV, Attac och Seko i samma lokaler,
ABF-huset. Mer info kommer att finnas på http://www.mjv.se.
Preliminärt program
9.30 Välkommen!
9.40 - 11.00 Vittnesmål:
- Lars Igeland (MJV) - om avregleringen av Norrlandstågtrafiken
- Zara och Jonny Hallman - om kampen mot privatisering av skogen i Valvträsk
- Klas Rönnbäck (MJV) - om privatiseringen av energi i Stockholm
- Gith Andersson (Attac Norrköping) - om striden om vattnet i Norrköping
11.30 - 13.00 Parallella workshops: vatten, energi och skog
13.00 -14.00 Lunch
14.00 - 15.30 Meena Raman (internationella Jordens Vänner) - en global
privatisering av naturresurser (på engelska, med översättning)
15.30 - 17.00 Parallella workshops: GMO, mark och allmänningar
17.00 - 18.00 Plenum, avslutning
Kvällen: Fest!
Under helgen 22-23 oktober planeras ockå flera andra seminarier och möten
om privatiseringar. Miljöförbundet Jordens Vänner och SEKO-facket
planerar ett arrangemang om privatisering och trafik och SITS, Sjukvården
inte till salu, om sjukvården.
---------------------------------
5. Icke-våldskampen
5.a Saltmarschjubiléet i Norden,
Tord Björk
Under parollen återta Gandhi - Reclaim Gandhi organiserades flera aktiviteter i Norden för att fira 75-årsjubiléet av Saltmarschen. I Norden ordnades torgmöten, filmvisningar, utställningar, seminarier, översättningar och inslag i tidningar, radio och på hemsidor om Saltmarschen, Gandhi och folkrörelsesamarbete mellan Indien och Norden. Globalt firades jubiléet på ett 30-tal platser varav hälften i Norden.
Ur rapporten från Köpenhamn:
" På 75-årsdagen för Saltmarschen i Indien samlades en skara aktivister från både Danmark, Finland, Sverige och Norge under tre regnbågsfärgade fredsfanor framför det mäktiga Christiansborg i Köpenhamn. Här har Fredsvagten stått i över 1200 dagar sedan kriget mot Afghanistan startade med danskt deltagande och nu samlades vi från alla möjliga alternativrörelser för att lämna över några påsar salt och ett manifest till politikerna. Ut från folketinget kom ledamöter från Det Radikale Venstre (som motsvarar folkpartiet), Enhedslisten (som motsvarar den radikala delen av Vänsterpartiet) och Socialistisk Folkeparti (som motsvarar den mindre radikala delen av Vänsterpartiet). Erik Stinus läste manifestet innan Sara Stinus, född i Indien och bosatt i Danmark sedan 1960 överlämnade saltpåsarna och Louise Pettersson överlämnade manifesten och broschyrer till politikerna. Sist gav också Vijay Pratap från Vasudhaiva Kutumbakam en indisk text om Saltmarschen till politikerna och fick alla att le. En av politikerna tog upp att vi inte var så många vilket var helt riktigt varpå Pratap svarade direkt att Gandhi, om han hört ett sådant påstående, nog hade sagt att sanningen inte beror på hur många fötter den går på. Att sanningen kunde vara viktigare än uppmärksamhet i massmedia eller i antal människor som sluter upp var nog ett tag sedan som det påstods med eftertryck vid Christiansborg.
I Norden betonades mer saltmarschens betydelse för dagens kamp mot nyliberalism och imperialism samt fördjupning av kunskapen om Gandhis sökande efter konfliktens kärna och modets betydelse för att motverka förtryck. En strävan fanns att återta Gandhi från de som förvandlar honom till en person som främst betonar passivt ickevåldsmotstånd till en person som söker sanningen om konflikten och manar till massiv civil olydnad. I Finland översattes Gandhis mest kända verk Hind Swaraj från 1917 som betonar självstyre på alla plan och universitetsanställda gick till kollektiv aktion mot en nyliberal lönesättnignsreform. I Öresundsormådet bildades en Svensk-dansk Saltmarschkommitté. En av deltagarna i Saltmarschjubiléet i Danmark var föreningen Oprør. Denna förening använder sig av civil olydnad i sitt arbete mot terroristlagstiftning. Andra var aktiva i International Solidarity Movement och stödde civil olydnad mot ockupationen av Palestina. Bland intiativtagarna fanns också personer från Miljöförbundet Jordens Vänner, Transnationella stiftelsen för freds- och framtidsforskning, Lakshmi Ashrams Venner och Kunstnere for Fred.
Det nordiska firandet var påtagligt mer politiskt än det som skedde i övriga världen. Av den information som framgår på det globala firandets hemsida www.saltmarch2005.org.in handlade firandet i Indien en hel del om nostalgi där dagens västerländskt klädda ledare för kongresspartiet mötte upp i en marsch med personer utklädda som Gandhi.
Öresundskommittéens manifest "De gick mot havet för att samla salt" inleds med:
"En motståndsrörelse växer fram
Det är nu 75 år sedan Gandhi började gå mot havet för att samla salt. På vägen följdes han av fler och fler människor. Det brittiska imperiet hade lagt skatt på saltet och förhindrade de fattiga att fortsätta utvinna det. Gandhi och hans anhängare trotsade förbudet och gick mot havet för att samla upp saltet. Detta salt blev början till slutet för det brittiska imperiet.
Än idag går den nya saltmarschens anhängare genom världen. En motståndsrörelse växer fram, mer och mer global till sin form: Utan den skulle teman som global rättvisa, miljöförstöring och det globala kapitalets underminering av våra livsvillkor inte vara så levande som de är idag.
Motståndsrörelsen ifrågasätter ett världsystem som är historiskt unikt såväl i sitt omfång och sin makt. En civilisation som är unik både i sin ojämlikhet och sin resursförbrukning, men också i sin kunskap och medvetenhet om detta.
Klyftorna i världen är idag så djupa att de kan betraktas som global apartheid. Det förtryck och den begränsning av tillgången till livsviktiga resurser för flertalet av befolkningen som apartheidsystemet innebar är idag upplyft på ett globalt plan.
Att underminera makten´
Privatiseringar och nedskärningar av gemensamma tillgångar och resurser är något som har tilltagit de senaste årtiondena både i rika och fattiga länder. Den oppositionella rörelsen är idag en internationell rörelse riktad mot internationella ekonomiska strukturer. Men det är också på varje plats en lokal rörelse med välfärdskramare och trädkramare i många länder. Uppgiften för den internationella rörelsen är att underminera den nuvarande ordningens legitimitet och makt. Det är vägen till havet; det är saltmarschen idag.
I Gandhis icke-våldsliga konfrontation med makten avslöjas maktens våld, som i en fortlöpande process underminerar sig själv. Det omfattande maktutövandet bidrar till maktens egen tilltagande demoralisering. När motståndet påverkar den bestående ordningen på ett sådant sätt att det skapas inre oro kommer reaktionerna med försök att kriminalisera det. Så var också fallet under Gandhis konfrontation med makten: batongslag och fängslanden. Men idag har kriminaliseringen av sociala protester både till stor del skärpts och internationaliserats.
Från välfärdsstat till säkerhetstat
Terroristlagarna och "kriget mot terrorn" är den nuvarande slutpunkten i en process som har pågått i åtskilliga år. I stigande grad viker de socialdemoktratiska eller social-liberala välfärdssamhällena för den nyliberala säkerhetsstaten och illustrerar därmed den förda reformpolitikens sårbarhet."
Hela manifestet och mer informatiuon finner du på: www.folkrorelser.nu/saltmarschen
------------------------
5b. 11 september 99 år sedan kollektiva ickevåldet föddes i Sydafrika
Den moderna kollektiva ickevåldskampen med civil olydnad grundad på massdeltagande föddes 11 september i Transvaal i Sydafrika. Då reste sig Sheth haji Habib, en muslim som länge bott i Sydafrika, på ett möte som organiserats av Mohandas Gandhi om passlagarna riktade mot de färgade.
Habib förklarade att han i Guds namn aldrig skulle underkasta sig lagen och uppmanade alla 3 000 deltagarna på mötet att göra likadant. En ickevåldets massrevolt hade startas som sedan Gandhi förde vidare till indiska befrielsekampen och till hela världens folkrörelser. Inför 100 årsjubiléet kan det vara dags att uppmärksamma 100 års kamp mot imperialism och förtryck.
På Transnationella stiftelsen för freds- och framtidsforsknings
hemsida finns en artikel om "Nonviolent 9/11" och dess betydelse idag:
http://www.transnational.org/pressinf/2005/pi226_Chaiwat_Sept11.html
----------------------------------------------------------------------------
6. Barsebäck och atomstopp
NOAH
PRESSEMEDDELELSE
Stockholm, København og Linz, 27. maj 2005
Barsebäck nu, a-kraft i Europa snart
Pressemeddelelse fra Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen (FMKK),
NOAH - Friends of The Earth Denmark og Atomstopp International
Torsdag d. 31. maj fejrer den europæiske antiatomkraftbevægelse en af sine største sejre i den senere tid - lukningen af Barsebäckværket. Miljøorganisationer i Danmark og Sverige har drevet kampagnevirksomhed næsten uafbrudt i mere end tyve år for at overtale den svenske regering til at afvikle værket.
" Det er første gang, at et vesteuropæisk atomkraftværk bliver lukket, kun fordi det ligger i en grænseregion, udtaler Göran Bryntse, der er formand for FMKK. "Barsebäck er placeret kun 20 km. fra den danske hovedstad. Hvis det ikke havde været tilfældet, havde værket formentligt fortsat sin virksomhed i mindst tyve år endnu".
" Lukningen af Barsebäckværket er en stor opmuntring for os i den europæiske antiatomkraftbevægelse", udtaler Roland Egger, talsmand for Atomstopp International, et løst samarbejde mellem anti-a-kraftorganisationer over hele verden. Selvom vi ikke selv har et a-kraftprogram, er Østrig omgivet af atomkraftværker med Temelin som det værste eksempel. Man må huske på, at a-kraften ikke kan bekæmpes kun på det regionale og nationale niveau. Den må også bekæmpes på EU-plan. Det er derfor, at Atomstopp har været med til at sætte en kampagne i gang på det fælleseuropæiske niveau for at indsamle en million underskrifter mod a-kraft".
Med opbakning fra 160 miljøorganisationer og med næsten 200.000
underskrifter samlet ind over hele Europa, har kampagnen hidtil været
en eklatant succes. Formålet er at nå en million underskrifter før
tyveårsdagen for Tjernobylkatastrofen d. 26. april 2006. Indsamlingen
er baseret på Artikel I-47 i den nye EU-forfatning og hvis den når
sit mål, bliver den det første initiativ, der munder ud i et krav
baseret på en
million underskrifter.
Underskriftsindsamlingen opmuntrer de europæiske nationer til så
hurtigt som muligt at træffe følgende foranstaltninger:
- At standse eller forhindre opførelsen af nye a-kraftværker og
nukleare installationer i den Europæiske Union.
- At iværksætte en plan for at afvikle a-kraften indenfor den Europæiske
Union.
- At ophæve Euratom Traktaten, som ved hjælp af offentlige midler
massivt understøtter a-kraften i Europa.
- At investere i stor skala i energibesparelser og i udvikling af vedvarende
energi.
Der kan underskrives her: http://www.atomstopp.com/1million/petition.asp?c=da
" Selvom Barsebäckværket nu er dekommissioneret, vil den danske
miljøbevægelse stadigvæk være nødt til at beskæftige
sig med a-kraftspørgsmål i de næste mange år",
udtaler Niels Henrik Hooge fra NOAH's energigruppe og tidligere talsperson for
det nu nedlagte
Barsebäcksoffensiv, et løst sammensat netværk af nogle af
de største miljøorganisationer i Danmark. "Opmærksomheden
vil nu blive rettet mod Euratom-traktaten og dens forvrængning af EU's
liberaliserede elektricitetsmarked. Så mange miljøorganisationer
og mennesker som muligt her i Danmark bør støtte dette prisværdige
initiativ til at indsamle en million underskrifter mod a-kraft i Europa, ikke
kun fordi det er i alle europæeres interesse, men også fordi det
kan hjælpe den danske energisektor, som globalt set indtager en unik position
indenfor vedvarende energi".
Repræsentanter for miljøorganisationerne samt det nu nedlagte Barsebäcksoffensiv (www.barseback.org) vil kunne træffes foran Barsebäckværket mandag d. 30. maj kl. 10-12 og hele formiddagen (ca. kl. 7-12) tirsdag d. 31. maj.
For nærmere oplysninger, kontakt venligst: Roland Rittman, tlf. +46703968948 (mob.) og +4641020748 (hjem), E-mail: roland@barseback.org
FAKTA:
For øjeblikket er 46 a-kraftreaktorer - 29,5 % af alle a-kraftreaktorer i EU med en samlet installeret nettokapacitet på 37.903 MWe - placeret nærmere end 50 km fra en national grænse. Denne koncentration af a-kraftreaktorer langs EU's nationale grænser er langt den højeste i grænseregioner i verden. Omkring halvdelen af medlemslandene i EU har valgt ikke at producere a-kraft. Der er en formodning for, at hovedårsagen til denne beslutning er de farer, der er forbundet med a-kraften. Fordi a-kraftværkerne er placeret i grænseregioner, er mange af disse lande nødt til at acceptere disse farer alligevel. 9 a-kraftreaktorer er placeret nærmere end 5 km, 6 5-10 km, 8 10-20 km, 9 20-30 km, 11 30-40 km og 8 40-50 km fra en national grænse indenfor EU.
De lande, som har det højeste antal a-kraftreaktorer nær ved deres grænser, er Tyskland med 10 reaktorer anbragt nærmere end 50 km fra sine nationale grænser (6 i Frankrig og 4 i Schweiz), Belgien med 9 (8 i Frankrig og 1 i Holland), Holland med 8 (7 i Belgien og 1 i Tyskland) og Østrig med 6 (6 i Tjekkiet).
Yderligere informationer om Barsebäckværket kan findes på:
http://www.noah.dk/energi/BBOFF.pdf
The Swedish Anti Nuclear Movement FMKK - http://www.folkkampanjen.se/
Göran Bryntse, tlf. (arbejde) +46 (0) 23-778846, (hjem) +46 (0) 23-30161,
E-mail: gbr@du.se
NOAH - Friends of the Earth Denmark www.noah.dk
- Niels Henrik Hooge, tlf. +45 21 83 79 94, E-mail: nh_hooge@yahoo.dk
ATOMSTOPP International - WISE Austria www.atomstopp.at,
www.atomkraftfrei-leben.at -
Roland Egger, tlf. +43-732-774275, E-mail: post@atomstopp.at
----------------------------------------------------------------------
7. Läraruppropet Mot statlig historieförfalskning i Sverige
Tord Björk
Svenska staten håller på att skriva om historien så att den skönmålar eller förfalskar små staters roll. Det sker i vandringsutställningen Baltutlämningen som visas i Sverige och Lettland. Finlands roll som angripare som ockuperade delar av Sovjetunionen och tvingade över hälften av ryska civilbefolkningen in i koncetrationsläger under senare delen av andra världskriget menar myndigheten Levande historia i Sverige och dess samarbetspartners är något som är så "komplicerat" att det inte ska vara med i historieskrivningen. Än mindre Sveriges aktiva roll i hjälp till stridande tysk trupp i Norge eller massiva långvariga transportstöd till tyska angreppet på Sovjetunionen. Balters roll i massutrotning av ryssar och judar skänmålas eller tas bort helt från utställningen. Det har lett till ett lärarupprop, se nedan:
" Vi ser med oro på risken för att strävan efter att tala
sanning ersätts med andra uppdrag som blir överordnade. Särskilt
när det leder så långt som till att en statlig myndighet tillsammans
med institutioner på universitet, Riksantikvarieämbetet och offentligt
drivna muséer producerar material som på viktiga punkter är
historieförfalskning och skönmålning grundad på
ideologiska skygglappar."
Läs mera på www.folkrorelser.nu/baltutlamningen
-----------------------------------------------------------------------
8. Världsungdomsfestivalen
Världsungdomsfestival hölls för 16:e gången i Caracas i Venezuela 7-16 augusti.Tord Björk, aktiv i Folkrörelsestudiegruppen har därför tittat lite närmare på världsungdomsfestivalernas motstridiga historia i en artikel som publicerades i Flamman. Samtidigt publicerade Liberala ungdomsförbundets ordförande Fredrik Malm en annan historieskrivning i Svenska Dagbladet 17/8 där han talade om ett ""ett mörkt arv från Sovjetdiktaturens dagar".
Malm beskriver vad som har hänt på världsungdomsfestivalerna: "Den första festivalen hölls i Prag 1947. Tusentals deltagare från 71 länder samlades för att lära sig rabbla kommunistiska partiers dekret." för att sedan fortsätta "när Berlinmuren började knaka i fogarna, vallades några tusen unga revolutionärer runt på boulevarderna i Pyongyang i Nordkorea, ackompanjerat av Kim Il Sungs barnkör." Sedan hamnar han i dagens festivaler: "det är ingen stor skillnad på resorna till Sovjet när det begav sig, och ung vänsters medverkan på Världsungdomsfestivalen i år.
Det enda som skiljer är tidsandan, och att dagens unga vänster betalar ur egen ficka för att bli indoktrinerade medan gårdagens vänster lät sig bjudas med pengar som egentligen tillhörde de fattiga ryska bönderna."
Han avslutar med att "Vi kan skämta om dessa erbarmliga försök att åter resa statyerna och gå i taktfast marsch. Men som det så ofta sägs: dagens ungdomar är morgondagens ledare." och avslutar med en attackl på vänsterpartiet för att deras ungdomar minglar med "Stalintrogna ryssar", " yrkesrevolutionärer" och "nordkoreanska statstjänstemän.".
Världsungdomsfestivalerna bidrog till befrielse i Öst och väst,
Nord och syd enligt Tord Björks artikel publicerad i Flamman som kan läsas
på
www.flamman.se
Fakta om 16:e världsungdomsfestivalen i Caracas
* Venezuelanska Caracas var värd för den 16:e världsungdomsfestivalen,
som invigdes i måndags. Festivalen pågår från 7 fram
till den 16 augusti.
* Mer än 15 000 ungdomar från 133 länder och omkring 458 organisationer
deltog i festivalen.
* Festivalen anordnas vart fjärde år och är tänkt att sätta
dagordningen för den internationella progressiva ungdomsrörelsen,
mot imperialism, sexism, nyliberalism, mm.
* Ett tema för Caracasfestivalen var solidariteten med det venezuelanska
folket och kunskap om dess resning mot USA-imperialismen.
* Femton svenska solidaritets- och ungdomsorganisationer, bland annat Ung vänster
RKU och SKU deltog i festivalen. Den svenska delegationen var den största
från Norden.
* Festivalens officiella hemsida: www.festivalmundial2005.org.ve
Tord Björk
Källor: Svenska Dagbladet och Flamman
-------------------------------------------------------------------------------
9. Göteborg 2001 - Jaime Monge friades i sista svenska rättegången efter Göteborg
Göteborg 2001 fortsätter skapa uppmärksamhet. I juni hölls den sista rättegången i Sverige men flera kvarstår utomlands bl.a. i Finland om det går som åkalagarna planerat. Rättegången i juni mot ledde till en friande dom. Norska dagstidningen Klassekampen intervjuar Jaime Monge tisdagen 14 juni:
" Vi skriver natt til 17. juni 2001. Slik opplevde Monge denne natta:
- Jeg skal ut for å spise og går ut av gymsalen, da blir lysene slått av og vi kan se politi med maskinpistoler med lasersikter komme inn. Jeg legger meg ned på bakken og kjenner snart en maskinpistol mot hodet før jeg blir tatt med ut i skolegården. Der får jeg beskjed om å legge meg ned med hendene bak hodet. Slik blir vi liggende i to timer.
- Mens jeg ligger der, sier de at jeg er en ape, at jeg skal reise tilbake til landet mitt. Så tar de meg opp, rister meg og gjentar at jeg er en ape. En politimann tegner et kryss i nakken min og presser armene mine bakover. Jeg sier at det gjør vondt og at han ikke må knekke armene mine, men han presser bare hardere.
- Vi går inn på skolen igjen for å hente passet mitt og en sovepose jeg har lånt. Når vi kommer inn, peker jeg og sier at «der ligger tingene mine». Det er ingen andre enn oss i gymsalen. De dytter meg så jeg faller. Så begynner de å slå meg. Akkurat da tror jeg at jeg skal bli drept. Når vi kommer ut igjen, dytter de meg inn i en bil, presser meg mot vindusruta og gjentar at jeg er en ape. Så blir jeg tatt med på politistasjonen. Etter noen timer kommer det noen og sier at vi skal utvises, og vi blir eskortert til flyplassen og deportert til Oslo."
" Monge ble siktet kort tid etter å ha anmeldt politiet. I fire år har han ventet på at saken skulle komme opp for retten.
- Det har vært en stor påkjenning, sier han. Peruanske Jaime Monge studerer ved Universitetet i Oslo og skulle etter planen ha gjennomført fire eksamener i vår. Han søkte først om å få utsatt rettssaken, men fikk avslag, og studiene er dermed utsatt et halv år."
" Wijk har skrevet en bok om prosessen etter opptøyene. Om Monges sak har Wijk følgende å si:
- Bevisene er jo veldig svake, men tidligere har man dømt på enda svakere grunn."
Läs hela artikeln på: http://www.klassekampen.no/Arkivsamling/Arkiv/2005/juni/14/274650
-----------------------------
10. Omfattande demonstrationer för flyktingamnesti
I cirka 30 städer i Sverige från Kalix i norr till Malmö i
söder, genomfördes under lördagen 10 september manifestationer
för amnesti för flyktingar.
Följande deltagarantal har rapporterats: Göteborg: 5.000-6.000, Stockholm:
5.000-6.000, Malmö: 1.000, Uppsala: 1.000, Västerås: 350, Norrköping:
500, Örebro: 500-600, Umeå: 170, Älvsbyn: 100, Uddevalla: 300,
Lund: 100, Växjö: 150, Piteå: 300, Borås: 300, Varberg:
10, Luleå: 150, Boden: 100, Sundsvall: 450, Falun 170 och Karlstad 250
Källa: http://www.flyktingamnesti.nu
Mer information om den breda kampanjen hittar man på: Flyktingamnesti.nu
-----------------------------
11. Till minne av Nicholas Busch
Nicholas Busch, schweizare bosatt i Falun har plötsligt avlidit vid 56 års ålder under en cykeltur. Han var en av Europas ledande journalister och aktivister i flykting- och polissamarbetsfrågor. Nicholas Busch valde i hela sitt liv att ställa sig upp för förtryckta. Det gjorde han med både personligt risktagande och ett ständigt sökande efter och spridande av kunskap. I en tid när minnet är kort och myndigheter och regeringar i olika länder lärt sig att skjuta ansvar från sig in i svåråtkomliga beslutsprocesser inom eller mellan stater eller överstatligt inom EU var Nicholas Busch ofta den enda med kunnig överblick om vad som pågick.
Han var son till Adolf Busch, en världsberömd violinist som 1933 valde att lämna Tyskland och läkaren Hedwig Busch från det frisinnade Basel i Schweiz. Nicholas Busch, eller Nicky som han ofta kallades, ville i både handling och ord förändra samhället. Tillsammans med andra ungdomar byggde han upp den omfattande Longo Mai rörelsen i alpländerna. Här kombinerades självförsörjning i ett tiotal kollektiv med globalt politiskt engagemang och internationell och lokal kulturverksamhet. Med kollektiven och ett omfattande nätverk av tiotusentals stödjande medlemmar som bas kunde Longo Mai aktivt gripa in för att rädda förföljda personer och starta internationell verksamhet för att skydda flyktingar och kritisera den bakomliggande politiken. 1973 befann sig Nicky Busch i Chile för att mitt under militärdiktaturens terror smuggla ut flyktingar. Han drev kampanjer för att få portugisiske revolutionsgeneralen Otelo Carvalho ut ur fängelse och lyckades. Han startade med sina kamrater all-europeiska nätverk för att bevaka och kritisera framväxten av en allt hårdare flyktingpolitik och polissamarbete som leder till inskränkning av demokratiska rättigheter.
1991 flyttade Nicky Busch med sin familj till kollektivet Lindsberg som driver en kursgård utanför Falun i Sverige. Här byggde han upp det regelbundna nyhetsbrevet Fortress Europe? som under 1990-talet blev navet i en sakkunnig uppgörelse med Europas uppbygge av en mur mot omvärlden och en inre polismur mot grupper i samhället som eventuellt kunde begå brottsliga handlingar i framtiden eller var politiskt oppositionella. När han inte engagerade sig i Flyktingpolitiska och Asylgruppernas Riksråd, FARR eller enskilda flyktingfall kartlade han hur den amerikanska proaktiva polistaktiken började överflyttas till Europa. Betecknade är att när denna proaktiva amerikanska polistaktik för första gången fullt ut och i mer extrem form än i USA användes i Europa under EU-toppmötet i Göteborg 2001 var han på plats. När han var på väg för att hålla föredrag om polissamarbetet och Schengenavtalet och utmana justitieminister Bodström som valde att inte ställa upp på motkonferensen på Schillerska gymnasiet hörde han polisskotten mot demonstranterna i Vasaparken alldeles intill. Någon möjlighet att diskutera hotet mot demokratin som EU:s Schengenpolitik för till blev det aldrig, motkonferensen stormades både när den hölls på Hvitfeldtska gymnasiet och fick också ställas in efter den planerade flytten till Schillerska som sedan på proaktivt amerikanskt maner också stormades av polisen. Men det var Nicky rätt van vid, även Longo Mai hade stormats med hjälp av helikoptrar i jakt på terrorister som aldrig fanns. Det han förvånade sig över var det svaga intresset för att ta reda på innehållet i den politik och vilka som fattar de beslut som gör polisens överdrivna hotbilder och övergrepp möjliga.
Nicholas Busch fick insikter om vad olika länder egentligen gick för som inte sällan gick emot den vedertagna synen. För sitt framsynta nyhetsbrev var han i ständigt behov av att få reda på vilken politik som egentligen förbereddes och hur besluten verkställdes i praktiken. För att få reda på detta behövdes tjänstemän som var villiga att tala om sanningen så att det som händer offentligt kan diskuteras. Sverige vill gärna framställa sig självt som ett föregångsland när det gäller öppenhet med offentlighetsprincip och meddelarskydd. På pappret tycks alltså Sverige vara öppet. I andra länder fanns personer med civilkurage beredda att informera. I Sverige däremot hittade Nicky ingen som var villig att göra det. Den svenska förmågan att starta folkbildningskampanjer istället för att i praktiken göra något åt saken var också en av de egenskaper i svensk politisk kultur som Nicky svidande kunde kritisera.
I början av 2000-talet blev det allt svårare att finansiera den all-europeiska bevakningen av flykting- och polissamarbetsfrågor. Länge hade det gått med ett litet stöd från Longo Mai men från svensk sida gick aldrig att bygga upp några säkra inkomster. Den djupa kunskap Nicky besatt passade inte i en tid som specialiserat sig på att skjuta både ansvaret och kunskapen ifrån sig. Utrymmet för sakkunnig journalistik fick Nicky uppleva hade krympt så att det till slut inte längre fanns kvar alls för den typ av långsiktig överblick som han hade. När han föreläste också inför jurister, de i vårt samhälle som ska ha reda på vilka rättigheter som gäller för medborgare och flyktingar, märkte han med alltmer sorg att okunnigheten var så stor att det knappast gick att föra en seriös diskussion längre. Våren 2005 bestämde han sig för att ge upp flykting- och polissamarbetsfrågorna och önskade istället att ge sig i kast med sociala nedskärningar och välfärdsfrågor.
Samtidigt kan man fråga sig om inte hans envetenhet genom så många år bidrog till att underminera en central punkt i den tilltänkta EU konstitutionen. I Sverige är EU-skepticismen grundmurad sedan länge men på kontinenten har läget varit annorlunda. Nickys detaljerade kritik från första stund av förstadierna till EU-konstitutionen och sedan under hela dess tillblivelse på avgörande demokratiska punkter om medborgarnas frihet och flyktingars rättigheter blev viktigt för att ifrågasätta om ett framtida EU verkligen skulle leda till ökad demokrati och frihet.
Genom hans vittförgrenade europeiska kontaktnät, inte minst i Frankrike där Longo Mais högkvarter ligger, etablerade hans sakkunniga kritik en sanning om EU-konstitutionens ihålighet.
Utöver politiken och hans tre barn, Viljo, Matti og Lisa, var musiken livsnerven i Nickys liv. På Falu Folkmusikfestival kunde han träffa orkestrar från Madagaskar eller zigenarmusiker från Rumänien som han redan kände från kulturfestivalerna i Longo Mai där all världens folk också träffades. Då kom Nickys fiol eller dragsspel fram och väggarna och allas ben dallrade på det gamla fattighuset och kursgården Lindsberg eller i villan på Blomstervägen. Då drack, sjöng och dansade vi i evig sommarnatt med hela mänskligheten.
Närmast sörjande är hans familj, och hans många vänner innanför och utanför Longo mai. Det är svårt att inte också räkna in världens alla flyktingar och alla vi andra som inte vill eller kan förlora hoppet om människan.
Tord Björk
-----------------
12. Kalendarium
16-22 september. European mobility week
Bilfria dagar eller andra aktiviteter arrangeras av kommunerna i följande
nordiska städer: Köpenhamn, Helsingborg, Jönköping, Sandviken,
Stockholm, Mariehamn, Oulo, Turku, Oslo. I Köpenhamn genomförs ganska
omfattande avstängningar av trafiken.
Källa: Klimatalliansen och Climate Action Network
23 september, Conference on Energy Intelligence and the Euratom Treaty 9.30,
Christiansborg, gamle "Landstingssalen", Copenhagen
Källa: NOAH24. september, Irak-demonstration, Köpenhamn
Lørdag den 24 september kl. 12 fra Rådhuspladsen Herfra til Christianshavns
Torv
- Stop besættelsen af Irak Danske tropper hjem, nu! Forsvar de demokratiske
rettigheder Nej til muslimhetz og racisme Nej til terrorlovgivning
Arr och källa: Nej til krig28 september, Markering av 5-årdagen av
den Palestinske intifadaen
28 september. Oslo
Fellesutvalget for Palestina og Palestinakomiteen planlegger å arrangere
en demonstrasjon 28. september for å markere 5-årsdagen for
den palestinske intifadaen.
Støtt intifadaen! Ingen fred uten frihet! Riv muren! Fjern bosettingene!
Boikott Israel!
Källa: Fellesutvalget for Palestina
5-12 October 2005, Intercontinental Conference of Peoples' Global Action Haridwar,
Indien
Källa: PGA7 oktober,
Göteborgs sociala forum 2005
Göteborg
Källa: ATTAC
7-9 oktober, Miljöaktiondagar
Miljöaktionsdagar ordnas av Natur och miljö i Finland.
Verkstäder, utflykter, miljöfilosofisk diskussionkväll och stjärnsafari
Källa; Natur och miljö
22 okt Norway Social Forum
Halvdagskonferanse i regi av samordningsgruppa i En annen verden er mulig/Norway
Social Forum Oslo
Källa Attac Norge
Februari 2006 Danmarks Sociale Forum
Köpenhamn
--------------------------------------------------------------------
Nyhetsbreevet Folk i rörelse utges av Fokrörelsestudiegruppen http://www.folkrorelser.nu,
info@folkrorelser.nu
Vill du påbörja eller avsluta en prenumeration? Skicka ett tomt meddelande
till folk_i_rorelse-subscribe@yahoogroups.com
respektive folk_i_rorelse-unsubscribe@yahoogroups.com