Folkrörelsestudiegruppens nyhetsbrev Nr 7 2003, Tema
EMU-folkomröstning och WTO.
 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
 
Innehåll
 
1. Inbjudan till nordiskt möte om social forum i Göteborg 27-28.9
 
2. EMU
a. Opinionen och internationella kommentarer, Tord Björk
b. EU och EMU hotar miljön och framtiden, Lars Igeland,
Miljöförbundet Jordens Vänner
c. Pressmeddelande om folkomröstningen, Alternativ Stad
d. Ja-kampanjens tre steg, Tord Björk
 
3. WTO
a. Upprop för transparens och demokrati i WTO
b. WTO-topmødet i Mexico for begyndere, Kenneth Haar
c. Bønder i hovedrollen blandt "globofober", Kenneth Haar
d. En koreansk bondeleders "forudsigelige" selvmord, Kenneth Harrs
e. EU-kommissionen WTO-politik skäms ut med fakta och karikatyrer,
tips om Corporat
Europe Observatory
 
4. Protester mot vapenmässa. saxat från Indymedia.no
 
5. Demonstration för Christiania. Högerregeringen i Danmark på väg
mot nederlag, Tord Björk
 
6. Ny generation husockupanter, Källa Modkraft.dk
 
7. Reclaimprotest mot de rikas segregering i Göteborg, Saxat från Indymedia
 
8. Indymedia Finland nedlagt
 
9. Privatiseringsseminarium 11 oktober i Stockholm, ATTAC
 
10. Kalendarium
 
 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
 
1. Vad vill nordiska folkrörelser med social forum? Göteborg 27-28 september
 
En helg med samtal och mobilisering inför ESF 2004 i Paris i november
 
Social forum-processen har pågått i mindre än fem år, och har slagit rot
anmärkningsvärt snabbt på många nivåer. Från Världsforumet i Porto Alegre eller
Mumbai till de lokala forumen i t.ex. Skåne, Uppsala, Stockholm eller
Östergötland kan steget tyckas långt. Samtidigt finns viljan att vara del av en
och samma process till försvar för en rättvis och hållbar värld.
 
Det första Europeiska Sociala Forumet hölls i Florens hösten 2002 och samlade
anmärkningsvärda 60 000 deltagare under workshops, seminarier och möten, och
kanske så många som en miljon demonstranter i den första stora demonstrationen
mot USA:s krig i Irak. Förberedelseprocessen inför årets ESF i Paris i november
samlar varje månad hundratals organisationsrepresentanter någonstans i Europa.
Inom ramen för ESF-processen skapar gamla och nya rörelser nya nätverk och
koordinerar politisk handling. Det nordiska engagemanget i processen har dock
varit i det närmaste obefintligt, vilket både vi och ESF förlorar på.
 
Men det bubblar på flera håll i Norden av intresse för sociala forum på olika
nivåer. Vi har lokala forum och ger ut böcker kring processen. Arbetet med att
koordinera praktiska saker som transport, bostad och även svenska bidrag till
programmet pågår mellan undertecknade organisationer och andra intresserade.
 
Hittills har vi dock inte haft någon öppnare samling för att och diskutera vad
olika rörelser vill med sitt engagemang i det här sammanhanget. Nu bjuder vi in
till en helg i Göteborg 27-28 september för att göra det. Alla intresserade
organisationer är välkomna att delta.
 
Vi önskar att helgen ska skapa möjligheter för organisatörer av lokala forum i
Sverige att utbyta erfarenheter och idéer. Vi önskar också att olika typer av
aktörer ska få reflektera tillsammans kring vad vi kan göra med hjälp
av ESF och
andra sociala forum i Sverige och i Norden. Vi vill diskutera
nordiskt samarbete
mot nyliberalism. Och vi vill ta sats och mobilisera inför ESF i Paris! Vi
passar på att göra detta samma helg som bokmässan pågår i Göteborg. Kom dagen
före och kolla in en av våra största kulturhändelser.
 
Vi kommer att hålla till på Världshuset, Brogatan 4. Nedan följer vårt tänkta
program. Vi är öppna för era synpunkter på det, för att det ska bli en så
givande dag som möjligt för alla.
 
Välkomna!
 
Hälsningar
 
Attac, Kvinnor utan gränser, MJV, Ordfront, RYMS och Ung Vänster i den svenska
ESF-koordinationen
 
Kontakt: esf@attac.se, Olav Unsgaard, Attac: 0709-204633, Tord Björk, MJV
044-123294
 
 
 
Program ESF- prejmöte, Världshuset Brogatan 4, Göteborg 27-28/9
 
Lördag 27.9
 
13.00 INTERNATIONELLT FOLKRÖRELSESAMARBETE Samling. Varför behövs
internationellt folkrörelsesamarbete? Hur kan facket och andra folkrörelser
samarbeta? Vilka är de viktiga globala konfliktfrågorna nu som behöver svenskt
och nordiskt engagemang?
 
14.30 - 15.00 paus
 
15.00 PRIVATISERING OCH NYLIBERALISM Hur kan folkrörelser i Norden
samarbeta mot
privatisering och nyliberalism? Utvärdering av WTO-mötet i Cancun och EMU
omröstningen. Hur kan den lokala kampen kopplas till den internationella?
 
15.45 EU och WTO två parallella gruppdiskussioner
 
Grupp 1: Kampen mot EU:s nyliberalism, och för ett socialt Europa.
Hur fortsätta
efter EMU-omröstningen? Nordiskt samarbete mot EU:s nyliberalism. EU:s
framtidskonvent.
 
Grupp 2: WTO, företagsmakt och privatiseringar. Hur fortsätta arbetet efter
Cancun?
 
17.15 SAMMANFATTNING AV DAGEN
 
18.00 AVSLUTNING
 
19.00 MINGEL
 
Söndag 28.9
 
10.00 SOCIAL FORUM I NORDEN På vilket sätt bidrar WSF och ESF till att stärka
folkörelsers politiska kamp mot nyliberalism och krig? Vilka är erfarenheterna
från Social Forum processen i de nordiska länderna?
 
11.30 ESF OCH WSF Nordiskt samarbete inför ESF i Paris och WSF i
Mumbai. Hur kan
den nordiska diskussionen fortsätta?
 
12.30 ARBETSGRUPPER
 
A Samordning av transporter till Paris och mobilisering
 
B Samordning av program för WSF
 
C Nordiskt samarbete
 
13.00 Lunch
 
14.00 Forsatta arbetsgrupper
 
15.00 Redovisning av arbetsgruppernas resultat
 
15.30 HUR ARBETAR VI FRAMÅT?
 
16.30 avslutning
 
 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
 
EMU
 
a. Opinionen och internationella kommentarer
 
Den svenska EMU-omröstningen avgörs i ett spänt läge efter mordet på
utrikesminister Anna Lindh. Opinionsmätningar pekar i helt olika riktning -
Sifos mätning efter mordet pekar på 50% nejröster och 38% ja samt 2%
blankröster
och 10 % osäkra. Skop får fram en kraftig ökning för ja-sidan och med siffror
där det ligger helt jämnt mellan de två linjerna. Mer om opnionsmätningarna
finner man på: http://www.temo.se/dok/proj/EMU/EMUsamtliga.htm
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1483&a=180949&previousRenderType=2
 
EMU-omröstningen följs med spänning runtom i Europa. På EU mötet i
Italien sköts
beslutet upp om hur man ska göra med stabilitetspakten och Frankrikes oförmåga
och ovilja att följa överenskommelsen. Enligt masmedia gällde det att undvika
gräl som kunde påverka den svenska folkomröstningen.
 
En norsk kommentar ges av professor Steinar Strøm: "Om få dager skal EU-landet
Sverige si ja eller nei til euro og ØMU (den økonomiske og monetære union). Et
ja vil bety at den svenske krona erstattes med euro, renta vil bli bestemt i
Frankfurt, og finanspolitikken må innordne seg reglene i den såkalte
stabilitetspakten. Et nei vil bety at Sverige vil fortsette som EU-medlem, men
med egen valuta og egen makroøkonomisk politikk." Hela artikeln finns på:
http://www.dagsavisen.no/okonomi/kommentar/2003/09/751396.shtml
 
Intressant är också Europavänstern syn. Vanligt är att säga att vänstern och de
gröna i EU vill att Sverige går med i EMU. Men centrala personer säger nu
motsatsen. Många kanske är positiva till EU men de ser gärna en svenska protest
mot det nyliberal innehållet i EMU.
 
Rösta nej, Sverige! hävdar Francis Wurtz, ordförande för europaparlamentets
vänstergrupp. Han skulle välkomna ett svenskt nej. - Jag menar att
ett nej i den
svenska folkomröstningen skulle kunna spela en positiv roll inom EU,
skriver han
på Aftonbladets debattsida:
http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,358132,00.html
 
/Tord Björk
 
 
b. EU och EMU hotar miljön och framtiden
 
 
EMU-folkomröstningen handlar om vi ska avskaffa kronan och vår riksbank och
därmed ta ifrån oss viktiga redskap för att förhindra arbetslöshet. Men det
handlar också om vi ska ta ett steg till in i bygget av EU-staten.
 
En viktig fråga är därför vad åtta års EU-medlemskap faktiskt inneburit. Lars
Igeland, aktiv i Miljöförbundet Jordens Vänner, menar att medlemskapet varit
negativt för miljö och rättvisa. Inför folkomröstningen 1994 talade ja-sidan
ofta om en "miljögaranti" som skulle göra att ingen behövde sänka sina
miljökrav. Som nej-sidan ideligen påpekade finns ingen sådan miljögaranti. De
övergångsregler som Sverige fick har nu i stort sett upphört och i de fall där
ej EU hunnit ikapp har Sverige tvingats sänka sina krav. Några exempel:
Allergiframkallande azo-färgämnen som Sverige förbjöd redan på
70-talet är sedan
1999 åter tillåtna i Sverige.
 
Livsmedelsverket har försökt stoppa dem men dömdes ifjol till tre miljoner i
skadestånd för detta. De stora livsmedelskedjorna i Sverige har sagt att de
frivilligt avstår från att sälja azo-godis, men det börjar komma in i mindre
godisaffärer. Ahlgrens bilar som görs i Sverige för export till USA färgas nu
med azo-färger. Det svenska förbud för import av bestrålade livsmedel som
infördes 1989 har upphävts av EU. Nu får kryddor, buljongtärningar och andra
produkter bestrålas.
 
Sedan hösten 2001 kan Sverige inte längre kräva salmonellaintyg för
köttberedningar. Vid en kontroll som Livsmedelsverket gjorde 2002 var
vart femte
parti med importerat förbehandlat eller kryddat kött salmonellasmittat.
 
Ett antal bekämpningsmedel som varit förbjudna i Sverige är tillåtna i andra
EU-länder, och kemilobbyn ligger på hårt för att de ska vara tillåtna i de
EU-regler som nu förhandlas fram.
 
Inför folkomröstningen hävdade nejsidan att reformarbetet går snabbare om
enskilda länder kan gå före, och att ett EU-medlemskap skulle hejda Sveriges
miljöarbete. Den svenska reformpolitiken vad gäller varors miljöpåverkan har
också nästan helt avstannat sedan EU-inträdet. De nivåer som diskuteras är till
största delen redan uppnådda i Sverige och diskussionen handlar om att få andra
länder att komma ikapp.
 
Arbetet går extremt trögt, t ex har det nya kemikaliedirektivet skjutits upp
gång på gång. Ett aktuellt exempel är att EU nu beslutat att stoppa
kosmetikatest på djur - men först om tio år (!) och med brasklappen att om nya
sätt att testa kosmetikan inte tagits fram då kan stoppet skjutas upp
ytterligare.
 
Sveriges regering lovade redan på 80-talet Astrid Lindgren att burhönsen ska
befrias, ett löfte som sedan förhalats gång på gång. Nu senast har länsrätten i
Jönköping konstaterat att burförbudet inte gäller då Sverige försummat att
anmäla reglerna till EU.
 
EU:s inre marknad och den gemensamma valutan EMU ingår i en plan för en
gigantisk omstrukturering av Europas industri - för ökad stordrift så
att Europa
ska kunna konkurrera med USA och Sydostasien. Resultatet har inte
låtit vänta på
sig - ett efter ett av de större svenska företagen har köps upp av
internationella koncerner. Marabou, Estrella, Gevalia, Slotts med flera köptes
av Philip Morris, GB Glace och Blå Band av Unilever, Findus av
Nestlé, Falcon av
Carlsberg, Carlshamns mejeri av CVC Capital, Sockerbolaget av Danisco och så
vidare. Arla har fusionerat med danska MD Food. ICA ägs till hälften av
holländska matjätten Ahold. Pharmacia köptes nyligen av världens största
läkemedelsbolag Pfizer. Volvo personvagnar ägs av Ford, SAAB av General Motors.
Det finns hundratals exempel. Produktionen flyttas i en ständig process till
allt större och allt färre fabriker och produkterna fraktas allt längre
sträckor, för det mesta i långtradare. Inte bara prylar utan även livsmedel som
chips, glass, godis, cornflakes, yoghurt, charkuterivaror och pannkakor fraktas
allt längre sträckor.
 
Upphandlingsreglerna gör också att kommuner i Sverige tvingas lägga ut större
inköp på anbud i hela EU. Den tunga vägtrafiken i Sverige har ökat med 22
procent mellan 1996 och 2001. Vägverkets prognos talar om en
37-procentig ökning
mellan 1997 och 2010. För att klara de uppställda miljömålen skulle vägtrafiken
istället behöva minska radikalt.
 
Den kraftigt ökande trafiken är ett av skälen till att de totala utsläppen av
koldioxid i EU ökar. Unionen kommer enligt en färsk studie inte att klara att
uppfylla sina förpliktelser i Kyotoprotokollet, det globala klimatavtalet. EU
har lovat att minska sina utsläpp med åtta procent till 2008-2012, men det
kommer inte att uppfyllas.
 
EU-kommissionär Margot Wallström hade en del långtgående förslag för att bromsa
bland annat trafikökningen inför EU-toppmötet i Göteborg - förslag som sedan
malts ner bit för bit i EU:s papperskvarnar. När det gäller Sveriges
miljöpolitik gentemot världshandelsorganisationen WTO och FN så underordnas den
nu helt gemensamma EU-beslut. EU har varit positiva till handel med
utsläppsrätter där rika länder och företag skall kunna köpa sig rätten att
släppa ut. Sveriges röst för de fattiga i världen har tystnat.
 
EU:s jordbrukspolitik, CAP, har ökat byråkratin mycket för svenska bönder. Det
finns bra miljöstöd, men användningen av kemiska bekämpningsmedel i Sverige har
ökat, bl a på grund av ensidiga växtföljder. Målet att minska mängden
gifter med
tio procent har inte uppnåtts, istället har den ökat med mer än tio procent
sedan EU-inträdet.
 
EU subventionerar jordbruket med stora belopp, vilket kan vara bra för att
behålla ett levande jordbruk i Europa. 70 procent av stöden går dock till de 20
procent största jordbruken. Samtidigt ger EU generösa exportbidrag
som slår hårt
mot bönder i Syd. Nyligen uppmärksammades till exempel att Arla dumpar stora
mängder mjölkpulver i Dominikanska republiken, vilket slår ut lokal
mjölkproduktion där.
 
Sverige har lämnat över mycket makt till EU, som har ett demokratiskt
underskott. Vi i Sverige har ingen möjlighet att välja eller välja
bort de andra
ländernas företrädare, ändå kan de besluta över allt fler frågor som riksdagen
tidigare hade hand om. I snart sagt varenda miljöfråga hänvisas idag till
EU-regler. Ett exempel är reglerna för genmanipulerade organismer, GMO.
Beslutanderätten över vilka GMO-grödor som får odlas och säljas ligger på
EU-nivå. Under några år har ett antal länder med blockerande minoritet lyckats
förhala nya GMO-grödor, men EU-kommissionär Margot Wallström har
jobbat hårt för
att bryta dödläget, och EU ska nu åter börja godkänna GMO-produkter.
Ett dilemma
när det gäller demokratin är också att de stora företagen har väldigt många
lobbyister i Bryssel som intensivt försöker förhindra miljölagstiftning som
hotar deras produkter. Inför EU-omröstningen 1994 drev ja-sidan hårt tanken om
att Sverige skulle kunna hjälpa andra EU-länder till en bättre
miljöpolitik. Det
är svårt att bedöma om Sverige varit denna kraft i EU. Flera svenska
EU-parlamentariker, bl a de som arbetade emot ett medlemskap, har lagt en rad
reformförslag i EU, men processen är väldigt långsam. Den svenska
regeringen har
inte heller alltid varit pådrivande i EU:s miljöarbete. Sverige har t ex varit
för introduktion av genmanipulerade grödor.
 
I många fall kan det också vara så att regeringen skyller på EU för
att man inte
vill driva en egen radikal miljöpolitik. EU-kommissionens och departementens
ofta slutna arbete gör det svårt att avgöra vilken roll Sverige egentligen haft
i EU:s miljöreformarbete.
 
Sverige kommer under överskådlig tid att vara kvar i EU, men det pågår ständigt
en kamp om vilka beslut som skall tas på vilken nivå, globalt, EU, nationellt
eller lokalt. Ett svenskt EMU-medlemskap innebär en ytterligare försvagad
självständighet, ett nej i Sverige kan bli början på återtagande av makt från
eliten i Bryssel. Ett nej den 14 september är också en signal till andra folk
att bygget av supermakten EU ifrågasätts. Bara ett land har fått rösta om EMU
hittills, det var Danmark och man röstade nej.
 
/Lars Igeland
 
Artikeln har publicerats i Internationalen 36/03
 
 
c. PRESSMEDDELANDE om folkomröstningen
 
Alternativ Stad har som medlemsorganisation i Miljöförbundet Jordens Vänner med
stor iver arbetat för ett nej till EMU, för miljöns och demokratins skull.
 
Vi ser med avsmak på hur Anna Lindhs tragiska död nu utnyttjas till att öka
ja-sidans möjligheter att vinna denna "den viktigaste frågan i vår tid", som
Göran Persson har uttryckt det.
 
Det avgörande första steget i strategin att vinna till varje pris var att inte
skjuta upp folkomröstningen tills det oerhörda trauma vi alla är inneslutna i
har lagt sig.
 
Huvudargumentet för detta beslut var vällovligt: att demokratin inte
ska ge vika
för våldet, med hänvisning till att våldsdådet var ett angrepp på "vår
demokrati". Här haltar det. Det finns ännu inget belägg för att dådet har
politiska grunder och alltså är ett angrepp på demokratin, att så tvärsäkert gå
ut med detta är att i praktiken misstänkliggöra nejsidan. Direkt insinuant är
Göran Persson när han säger: Vi kan inte utesluta att något nytt händer då, som
försätter oss i samma situation.
 
Än märkligare är detta beslut i skenet av att partierna beslutar inställa
slutspurten i kampanjen, så att säja lägga ner vapnen. Vi har respekt för att
Göran Persson och många ledande politiker med honom känner olust att
personligen
fortsätta kampanjen. Men detta borde vara varje politikers och medborgares
personliga beslut, inte en proklamation att gälla för alla. Och förstår då inte
Göran Persson att detta om något är att ge vika för våldet. Det är ett dåligt
sätt att hedra en stridbar politikers minne med att sluta vara politiker inför
en för alla så viktig fråga. Och i ljuset av detta är det än svårare att förstå
hur man kan att kräva av oss väljare att genomföra folkomröstningen.
 
Det är för oss obegripligt att nejpartierna ställt sig bakom dessa beslut, även
om de befann sig i en ytterligt trängd situation.
 
Alternativ Stad menar att folkomröstningen borde ha skjutits upp,
lämpligen till
EU-valet nästa år. För vad man gör är att värna om att demokratins FORMER inte
ska påverkas av en våldsverkare, samtidigt som man säger ja till att våldet i
praktiken tillåts avgöra INNEHÅLLET i en viktig demokratisk fråga. Och
innehållet är ju faktiskt viktigare än formerna.
 
All erfarenhet visar att i traumatiska lägen som detta tenderar vi att ställa
oss bakom det som känns tryggt och säkert, etablissemanget. Detta är
en naturlig
reaktion och inget att moralisera över. Men då det leder till att
ställningstagandet i folkomröstningen färgas av detta borde man i demokratins
namn ha skjutit upp folkomröstningen. Dessutom, som vi redan hört av intervjuer
i massmedia, kommer många att rösta ja som ett personligt sätt att
lindra sorgen
genom att stödja Anna Lindhs ställningstagande.
 
Att de politiska partierna inställt sina kampanjer innebär inte ett slut på
kampanjandet, bara att det nu sker ensidigt för ja-alternativet. Detta sker
dagligen och stundligen då politiker och andra prisar Anna Lindhs
stora insatser
för jasidan vilket avsiktligt eller ej stärker jasidan. Liksom då man
repriserar
tal hon hållit om bl a EU och EMU. Vi vill poängtera att detta sätt att hedra
henne är fullt legitimt men att det likväl blir till inlägg i en
nedlagd debatt.
Detta sker också då Göran Person manar till nationell samling, i
praktiken bakom
honom själv, det socialdemokratiska partiet och hela ja-etablissemanget. Det
reser frågan om det ens är legitimt att kritisera jasidans
företrädare längre. I
alla fall blir det svårare att ta ställning emot dem som man ska stå bakom.
 
Ändå gör massmedia stor sak av olika "experters" uttalande om att mordet nog
påverkar ställningstagandet men att det kan slå åt båda hållen. Detta är ett
hyckleri utan like från medias sida och bara ett sätt att försöka legitimera
hela den osmakliga affären. Efteråt lär vi få veta att en samfälld expertis är
enig om att ja-sidan i allt gynnades av den uppkomna situationen.
 
Sedan Anna Lindhs tragiska död och partiernas beslut att inställa
sina kampanjer
har vi märkt att det blivit påtagligt svårare att både informera och propagera
på gator och torg. Att bedriva politik har plötsligt blivit något nästan
suspekt. Det är en skandal att genomföra folkomröstningen i ett sådant klimat
och under den djupa sorg vi alla känner. Som det nu ändå är anser vi
att vi bäst
hedrar den stridbara, debattglada politikern Anna Lindhs minne genom att
fortsätta vår kampanj, med de ynkliga resurser vi har.
 
Stockholm den 12 september
 
Alternativ Stad
 
 
d. Artikelserie om ja-kampanjen för EMU
 
Sammanfattning: Kampanjen för EMU har förts i åtminstone tre steg.
 
I det första steget användes 20 statliga miljoner till EMU-information.
Resultatet blev enligt en statlig utredning en ensidig propaganda för
ja-partier, t.ex. häften med påståenden om att Sverige skulle bli en
"bananrepublik" om inte EMU infördes. Samtidigt som folkrörelser utestängdes
från bidragen utbildades 375 studiecirkelledare som sedan drog igång
studiecirklar med sammanlagt 337 deltagare. Pengarna hade kastats i sjön.
 
Nästa steg blev att avskaffa demonstrationsrätten, mötes-, organisations- och
yttrandefriheten för att splittra och försvaga EMU-motståndet. Det skedde i
samband med svenska EU-ordförandeskapet vid toppmöten i Malmö och Göteborg.
Polisen stormade demonstrationer, konferenser och informationscentraler med
1.384 frihetsberövanden och fängelsedomar på hittills över 45 år som följd.
Detta efter att EMU-positiv press och EMU-positiva politiker kallat
demonstranter för terrorister och ett hot mot demokratin.
 
Än en gång behövdes en statlig utredning som kom fram till att polisen gjort
grova fel. I både Malmö och Göteborg angrep polisen utan hänsyn till
demokratiska rättigheter både demonstrationer och folkrörelselokaler och utan
att det fanns ett hot som stod i proportion till ingripandet. Utredningen fann
också att polisen beordrat stormning av en stor EMU-kritisk demonstration
arrangerad av Göteborgsaktionen.
 
Tredje steget var att attackera centerledaren och EMU-motståndaren
Maud Olofsson
för exakt samma fel som EMU-anhängarna själva tidigare använt. När Olofsson
kallade den drivande EMU-anhängaren Joschka Fischer terrorist för att han
organiserat en demonstration då en polis skadats allvarligt av en
molotovcocktail visste EMU-pressens indignation inga gränser. Och visst var
Olofssons tillmäle dumt; det är stor skillnad på att leda en demonstration som
urartar och att utöva våld i slutna elitistiska smågrupper - men det var det
även i Göteborg. Där alltså terroriststämpeln ansågs helt legitim.
 
Det finns anledning att granska ja-sidans kampanj. Det sker här i
några avsnitt.
Det är viktigt att granska de metoder som används i Sverige för att manipulera
opinioner och i en tid med växande sociala klyftor och ekologiska problem blåsa
under en våldseskalering istället för att söka politiska lösningar.
 
Den utveckling som pågår är oroväckande. Elitism, oavsett om den tar
sig uttryck
i expertstyrd opinionsbildning eller våld, bör stävjas. Det sker inte minst med
hjälp av sökande efter sanning där både folkrörelser, politiker, massmedia och
myndigheter granskas lika kritiskt.
 
Även om Carlsson-kommissionen visade på många märkliga myndighetsageranden i
Göteborg 2001 har ansvaret för dessa, och för den ännu märkligare
rättshanteringen i efterhand, inte på något sätt gjorts klart eller
utdömts, och
de EMU-vänliga medier som hjälpte till att trissa upp stämningen har gjort föga
för att föra upp sambanden till ytan; det som har gjorts får vi tacka
frilansjournalisten Erik Wijk för. Vi kan inte lita på svenska massmedia utan
måste själva organisera folkbildning, sökande efter sanning och spridning av
kunskap.
 
Särskilt betydelsefullt är internationell granskning av det svenska agerandet.
Vi är övertygade om att sådan granskning kommer att visa på hur regering,
riksdagspartier, massmedia och rättsväsende i Sverige kränkt
demonstrationsrätten, mötesfriheten och yttrandefriheten och därefter fullföljt
ett politisk rättsövergrepp. Vi är övertygade om att den kommer att visa att
statsministerns och justitieministern gemensamt genom hetsande
uttalanden skapat
en politisk stämning där domstolar dömt ut flera decenniers fängelsestraff för
sådant som antingen är obevisat eller möjligen skulle ha renderat tiondelen. De
sammanlagda straffen ligger på 250 gånger högre än efter värre eller liknande
kravaller i Seattle, Prag och Nice.
 
Det finns ett gemensamt intresse för alla i Europa och världen som
vill värna om
demokratiska rättigheter och rättstrygghet att göra upp med den svenska
ja-sidans härska och söndra-strategi. Vi är övertygade om att när sanningen
kommer till mer bredare kännedom både i Sverige och utomlands kommer ja-sidan
att tvingas erkänna sina lögner och ompröva Göteborgsdomarna.
 
/Tord Björk 1 september
 
Del 1 20 miljoner som försvann
 
Del 2 Avskaffande av demonstrationsrätt och mötesfrihet
 
Del 3 Avskaffande av yttrandefrihet och dödliga vapen
 
Del 4 Paranoia, myteri och rättsövergrepp
 
Del 5 Fischer, Hitler, Keynes och ja-sidan
 
artiklarna finns på yelah.net
 
 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
 
3. WTO
 
a. KAMPANJ FÖR TRANSPARENS OCH DEMOKRATI I WTO
 
Ett antal organisationer har nu tagit initiativ till en bred kampanj för en
förbättrad demokrati i WTO. Under namnet ‰The Cancun challenge‰ samlar man nu
organisationsunderskrifter på ett upprop som består av en kort
bakgrundsbeskrivning av problemet samt 12 konkret formulerade punkter som alla
rimligt måste vara uppfyllda för att Cancun-processen ska kunna sägas ha gått
rimligt till. Dessa tolv punkter handlar om saker som kan tyckas vara
självklarheter; ‰grönrumsförhandlingar‰ som utesluter en del av medlemsländerna
måste upphöra, olika ståndpunkter ska reflekteras i utkast, möten måste
annonseras i förväg, det ska framgå vem som lägger vilka förslag, sekretariatet
ska vara neutralt etc.
 
Men erfarenheterna från tidigare ministermöten visar som sagt att det tyvärr
inte ÄR självklarheter utan att detta är oerhört viktigt att resa med de
ansvariga regeringarna. Bifogat är texten (Cancunkampanj.doc). Om din
organisation vill skriva under så gå in på:
http://www.focusweb.org/civil-society-call/index.php Kampanjen uppmuntrar också
alla att lägga ut denna text på sin hemsida, använda underlaget för att skriva
brev till politiskt ansvariga etc.
 
/från Forum Syds WTO information
 
 
b. Kenneth Haar från danska Attac har skrivt flera rapporter från
Cancunmötet på
hemsidan www.wto.dk. Här kommer några:
 
WTO-topmødet i Mexico for begyndere Hvad skal der ske i Cancún?
 
Hvad er det egentlig, der skal ske i Cancún i Mexico i de kommende dage?
 
Repræsentanter for over 140 lande skal mødes til topmøde i
Verdenshandelsorganisationen (WTO), men hvad er et topmøde, og hvad
skal der ske
denne gang?
 
Af Kenneth Haar
 
Det følgende er en introduktion for begyndere. Måske nok for stædige begyndere
med tålmodighed, for WTO er ikke en enkel størrelse. Men det kan godt lade sig
gøre at beskrive topmødet i hovedtræk på et par sider.
 
Hvad er WTO?
 
Men lad os begynde helt basalt. Hvad er World Trade Organisation
(WTO), eller på
dansk; Verdenshandelsorganisationen?
 
WTO blev formelt oprettet i januar 1995. Forud var gået otte år med
forhandlinger mellem mange lande om en omfattende aftale om international
handel. Udfaldet blev en aftale, der bragte omfattende "liberaliseringer".
Toldsatser blev sat ned, og en lang række aftaler fjernede hindringer nationalt
og internationalt for handel mellem landene. Samtidig vedtog de omkring 100
lande andre aftaler, der handlede om emner, der var "handelsrelateret", selvom
de ikke direkte berørte varehandlen. Et eksempel er aftalen om intellektuel
ejendomsret, der bl.a. har ført til skrappe regler for patenter på medicin i
alle medlemslande.
 
Det er ikke alle lande i verden, der er medlemmer af WTO. Men med sine 142
medlemslande, er det tæt på. Med Kinas indtræden i WTO for mere end
et år siden,
er WTO reelt en globalt dækkende organisation.
 
Hvad er et WTO-topmøde?
 
Hvert andet år mødes repræsentanter for medlemslandene i WTO. Der har tidligere
været topmøder i Singapore (1996), Genève (1998), Seattle (1999) og i Doha
(2001).
 
På topmøderne tages meget generelle spørgsmål op. Først og fremmest spørgsmål,
der handler om WTO's videre udvikling. For WTO-aftalerne (der er
mange hoved- og
underaftaler) er ikke noget, der bare er blevet til én gang for alle. De er
dynamiske og udvikler sig. Og på topmøderne diskuteres spørgsmål, der har med
WTO-reglernes videre udvikling at gøre.
 
Hvilken proces indgår topmødet i Cancún i?
 
Når der lanceres omfattende forhandlinger om nye spilleregler for
verdenshandlen, kaldes det en forhandlingsrunde. Sådan en blev indledt på det
seneste WTO-topmøde i Doha, og er sat til at slutte en gang sidst i 2004. Men
forhandlingerne går meget trægt. Det har været svært at blive enige om mange
punkter på forhandlingsdagsordenen. Og der har været mange protester undervejs
mod de metoder, de rigeste lande bruger til at få deres vilje. Mest kendte er
klagerne over de "mini-topmøder", de rigeste lande holder uden deltagelse fra
mere end et lille håndplukket udvalg af u-lande. Sådan et fandt f.eks. sted i
Egypten i juni.
 
Hvad er hovedtemaerne på mødet i Cancún?
 
Der er tre hovedtemaer på topmødet: Landbrug, patenter på medicin og "de nye
emner".
 
Dem beskriver vi kort i det følgende, og runder af med lidt af det andet,
topmødet kommer ind på.
 
Landbrug
 
På topmødet skal repræsentanterne for regeringerne finde en måde at fortsætte
landbrugsforhandlingerne på. Uenighederne er fundamentale. Så fundamentale, at
de endnu ikke er blevet enige om rammerne for forhandlingerne. De står så til
diskussion.
 
EU og USA indgik for få uger siden en aftale om, hvordan de to ønskede at forme
de videre forhandlinger. Deres forslag har stor styrke alene i kraft af de to
stormagters økonomiske og politiske vægt. EU og USA har længe ligget
i indbyrdes
strid om landbrugspolitikken. Begge har langet ud efter hinandens
landbrugsstøtte, selvom EU nok har taget de drøjeste hug. Med aftalen mellem de
to, vil der ikke ske det store på dette område. Området er væsentligt fordi
landbrugsstøtten sætter f.eks. EU i stand til at udkonkurrere produkter fra
andre lande, ikke mindst u-lande. Med eksportsubsidier har EU i årtier skabt en
graverende situation i mange u-lande, hvor subsiderede (støttede) EU-varer har
slået lokale producenter ud.
 
Over for EU og USA står en alliance mellem nogle af de rigeste u-lande, særligt
Brasilien, Kina og Indien. De er kommet med et andet forslag, der bl.a.
indebærer afvikling af landbrugsstøtten og meget større markedsadgang for
u-landene til de rige landes markeder.
 
I en mindre organiseret, og langt svagere kategori står de fattigeste u-lande.
For mange af dem er det et stort spørgsmål på topmødet om det kan lykkes at få
"retten" til at beskytte sin egen landbrugsproduktion gennem høje toldsatser
eller lignende. Der ligger f.eks. et forslag, der i sin essens betyder, at hvis
den rige verden, herunder EU, ikke vil afvikle landbrugsstøtten, så vil
u-landene have ret til at modvirke landbrugsstøtten med f.eks, høje toldsatser
eller en anden form for protektionisme.
Medicin
 
Patenter på medicin har været et meget varmt emne i WTO de seneste to og et
halvt år.
 
39 store medicinalvirksomheder lagde dengang sag an mod den sydafrikanske
regering, fordi denne havde fået vedtaget en lov, der i
virksomhedernes øjne var
i strid med aftalen om intellektuel ejendomsret i WTO, den såkaldte
TRIPS-aftale.
 
Den sydafrikanske regering havde nemlig besluttet at gøre det let at producere
eller importere billig medicin, der var produceret ved brug af "opskrifter" fra
virksomheder i den rige verden. F.eks. har Indien og Brasilien længe
og med stor
succes kopieret medicin fra vores del af verden, og gjort den billigt
tilgængelig. Og det er forbudt ifølge TRIPS-aftalen.
 
I Sydafrika var AIDS/HIV-medicinen mest i fokus. Hvert år dør op mod 200.000
mennesker af HIV/AIDS i Sydafrika, så der var et stærkt incitament til at gøre
medicinen billigere. Og kopiprodukter kunne koste ned til en tiendedel af, hvad
den ville koste, hvis den var indkøbt hos europæiske eller amerikanske
selskaber.
 
Sagen vakte international furore og gav u-landene en chance for at
rejse sagen i
WTO og sætte et stort spørgsmålstegn ved TRIPS-aftalen og den skadelige
virkning, den har for folkesundheden især i u-landene. Gruppen af afrikanske
lande krævede slet og ret, at aftalen blev ændret, men det blev nærmest
ignoreret. I stedet blev det besluttet på det seneste WTO-topmøde i
Doha (2001),
at tolke TRIPS-aftalen lidt lempeligere. Inden for visse rammer, blev
det muligt
at producere kopimedicin -i en overgang i hvert fald. For der blev bestemt ikke
givet ved dørene på dette spørgsmål.
 
Topmødet i Doha endte med et udestående under forhandlingerne om TRIPS. For
mange lande har ikke selv kapaciteten til at producere kopimedicin, og er
henvist til at købe medicin. Disse lande fik ikke umiddelbart ret til at
importere billig medicin fra f.eks. Indien. Spørgsmålet blev sendt til
diskussion på foranledning af USA og en række EU-lande, herunder Danmark.
 
På topmødet i Cancún ligger nu en skitse til en aftale. Den er forhandlet på
plads mellem USA og de vigtigste kopiproducenter, Indien og Brasilien
(og et par
stykker mere). Der er mange svagheder i det udspil. F.eks. vil de rige lande
stadig kunne sidde med nødbremsen og stoppe import af kopimedicin,
hvis de synes
det går for vidt. Der er også en risiko for, at aftalen vil gøre kopimedicinen
så dyr, at effekten ved kopiproduktion forsvinder.
 
"De nye emner"
 
Særligt EU vil på topmødet i Cancún slås for at få sat gang i forhandlinger om
WTO-aftaler på fire nye områder: Investeringer, konkurrencepolitik, offentlige
indkøb og handelslettelse.
 
Alle fire er kontroversielle blandt u-landene. Særligt investeringer. For
essensen i forslaget er at give private selskaber en række nye rettigheder. På
mange områder skal det ifølge forslaget ikke længere være muligt at "stille
krav" til udenlandske selskaber. F.eks. sigter EU efter nogle u-landes krav om
at aktiemajoriteten i nøglesektorer skal være på nationale hænder, at
udenlandske selskaber skal overføre teknologi til lokalområdet, bruge lokal
arbejdskraft også på højt niveau i virksomheden. EU kan også finde på at kræve,
det skal gøres meget sværere at vedtage love, der begrænser udenlandske
selskabers forventede fremtidige indtjening.
 
Alle fire forslag, især "investeringer", har levet en omtumlet tilværelse i WTO
siden de første gang blev sat på WTO-papir i Singapore (deraf tilnavnet
"Singapore-emnerne"). U-landene har været arge modstandere af at åbne
forhandlinger på de fire punkter, der i deres øjne er rene tabsforretninger for
dem.
 
Også op til topmødet i Mexico sætter u-landene hælene i. Først og fremmest de
fattigste af dem. I alt 101 u-lande har vendt sig klart mod "de nye emner". Her
af er de 25 dog ikke medlemmer af WTO. Denne blok udgør faktisk over halvdelen
af WTO's medlemmer, så man skulle tro, at EU's forslag dermed er dødt.
 
Men sådan fungerer WTO ikke. Det er set mange gange før, at u-landene har sagt
fra på et givet spørgsmål, men er blevet presset i løbet af
forhandlingerne, for
til sidst at give efter. På topmødet i Doha (2001) var der mange u-lande, der
slugte store kameler, f.eks. på TRIPS-området, og angående forhandlinger om
nedsættelse af told på industriprodukter (som de var imod, men som blev
vedtaget). Derfor er ét af de store spændende spørgsmål om de mange u-lande
formår at stå fast.
 
GATS, den offentlige sektor
 
De tre emner vil være de mest fremtrædende, Men der vil være mange andre mindre
temaer på topmødet. Der vil være lidt snak om miljø og arbejdstagerrettigheder,
men ikke noget, der vil flytte noget. De to emner blev effektivt begravet og
syltet på topmødet i Doha (2001). Der vil også blive gjort et forsøg på at få
sat tempoet op under de såkaldte GATS-forhandlinger. Og GATS er ikke småting.
 
GATS handler om "liberalisering af handel med tjenesteydelser". Og under de
forhandlinger kan liberaliseringer af offentlige tjenesteydelser komme i spil.
De kan blive "kommercialiseret", d.v.s. gjort til varer, som der kan
handles med
og investeres i som var de cornflakes eller computere. Blandt de mere
kontroversielle forslag inden for GATS, er EU´s forsøg på at vinde
adgang til at
investere i ikke mindre end 72 landes vandforsyning.
 
Dette emne vil dog næppe tage meget tid på topmødet. Kun et forslag om at
indskærpe tidsfristerne for forslag kommer op. Det er der problemer i. Særligt,
hvis man hører til dem, der helst ser, at GATS-forhandlingerne bremses. For
selvom det er store emner, der er på bordet under GATS, har processen
ikke været
demokratisk. Heller ikke i Danmark. Selv ikke vores politikere er blevet
ordentligt informeret.
 
 
c. Bønder i hovedrollen blandt "globofober"
 
Bønder fra store dele af verden har hovedrollen i protesterne i Cancún
 
Af Kenneth Haar
 
"Globalifobicos". Navnet ligger ikke lige på tungen for indbyggerne i Cancún,
selvom radioen uophørligt har berettet om "globofobernes" seneste aktion eller
demonstration de seneste fire dage. I dagene før, advarede medierne om at
globofoberne -af enkelte seriøse medier dog også kaldet
"globaliseringskritikerne", nu ville komme og ødelægge byen, og sprede død og
ødelæggelse. I landsbyer omkring Cancún, beretter flere vidner til dagbladet La
Jornada, blev bønder opsøgt af mystiske personer, der præsenterede sig som
"globofober", og som dernæst berettede om grumme planer for at ødelægge Cancún
som en politisk handling mod WTO og globaliseringen.
 
Flere mexicanske bondeorganisationer mener, at myndighederne havde iværksat en
kampagne for at skræmme mexicanske bønder fra at troppe op til
demonstrationerne
i Cancún. Men som ventet, er det netop bønderne, der er mødt mest talstærkt op.
Særligt demonstrationen onsdag, på åbningsdagen for WTO-topmødet, var det
bønderne, der fyldte langt det meste af demonstrationen, der ifølge
flere kilder
samlede 10.000 mennesker.
 
Bondeislættet var organiseret af den internationale bondesammenslutning Vía
Campesina, i samarbejde med en række mexicanske bondeorganisationer. De fleste
lande er kun repræsenteret af ganske få bønder, med de ca. 200 sydkoreanske
bønder som en vigtig undtagelse.
 
Men billederne af bønderne på gaden i Cancún har ikke just været
fremherskende i
medierne. Samme demonstration endte i sammenstød mellem politiet og
"venstreradikale" og autonome grupper fra Mexico, Italien og andre lande. Vía
Campesina bad flere gange om at slagsmålene blev stoppet, men blev afvist. Det
hele tog dog en ny drejning, da den koreanske bonde Lee Kyang Hae
begik selvmord
i demonstrationen. Siden har Vía Campesina og deres krav været i centrum for
aktiviteterne i Cancún by, der befinder sig ca. 8 km fra topmødet. En enkelt
ceremoni samlede 3.000 mennesker.
 
d. En koreansk bondeleders "forudsigelige" selvmord
 
WTO-topmødet i Mexico krævede sit første offer på åbningsdagen. En sydkoreansk
bondeaktivist begik harakiri under en demonstration
 
Af Kenneth Haar
 
Lee Kyang Hae blev 55 år.
 
Under en demonstration onsdag, på åbningsdagen for WTO-topmødet i Cancún, trak
han en kniv frem og satte den hårdt i maven på sig selv. Stærkt blødende blev
han hurtigt bragt til byens ene offentlige hospital, hvor han døde tre timer
senere.
 
På fortovet foran byens offentlige hospital flokkedes flere og flere
demonstranter og journalister i løbet af eftermiddagen omkring de chokerede
sydkoreanere, der måtte bruge lang tid på at få sammensat en fælles udtalelse,
der kunne læses op på et møde for journalister og demonstranter.
 
De sydkoreanske demonstranter, der ellers er kendte for at være fattede,
formfuldendte og tilbageholdende, var synligt knuste, og som
eftermiddagen skred
frem, brød mange ud i tårer.
 
Ikke et uventet uheld
 
Lee Kyang Hae blev formand for den sydkoreanske sammenslutning af bønder og
fiskere i 1989, og var også efter sin afgang ca. tre år efter en af
bondebevægelsens fremtrædende figurer. I de sidste par år arbejdede han som
teknisk rådgiver for bondesammenslutningen. Han havde sine rødder i
den nordlige
del af landet, og det var hans venner herfra, der holdt mødets hovedtale, der
med deres egne ord, var skrevet i en tilstand af "desperat sorg". Sydkoreanerne
så entydigt Lee´s selvmord som en politisk handling.
 
"Hans død var ikke et uventet uheld. Hans død afspejler kampen mod WTO og de
multinationale selskaber, der er i færd med at ødelægge bønders liv.
Hans død er
for de 3,5 millioner sydkoreanske bønders desperate kamp", lød det kontant fra
den sydkoreanske taler.
Han fortsatte med at kræve, at WTO-topmødet slet og ret blev indstillet, og
landbrugsaftalen annulleret, og rettede så skytset mod den sydkoreanske
regering.
 
"Den sydkoreanske regering må gøre noget grundlæggende for at bevare den
koreanske kultur og for at vinde fødevaresuveræniteten tilbage fra de
multinationale selskaber. Vi vil bekæmpe både WTO, de multinationale selskaber
og den sydkoreanske regering. Vi er flere end tre millioner mennesker, og vi er
stærke. Vi vil kæmpe sammen med bønder fra hele verden, og det vil være den
endelige ceremoni for Lee", sluttede udtalelsen.
 
Vía Campesina og fødevaresuveræniteten
 
Den sydkoreanske bondesammenslutning er et meget aktivt medlem af den
internationale småbondeorganisation Vía Campesina. Vía Campesina sætter stærkt
præg på demonstrationerne og møderne uden for det officielle topmøde, og deres
dagsorden er en ganske anden end de forslag, der behandles på WTO-topmødet.
Hovedkravet er "fødevaresuverænitet", og med det mener de alle landes ret og
pligt til at sikre en national fødevareproduktion med en stor rolle for
småbønderne, d.v.s. familiebrugene.
 
Det er et koncept, der på alle måder er i modstrid med WTO-aftalerne, der søger
at fremme den globale konkurrence gennem liberaliseringer. Hverken Brasilien og
Indiens kamp for markedsadgang for landbrugsvarer i den rige verden, eller
Australiens og Argentinas kamp mod landbrugsstøtten vækker stor interesse i Vía
Campesina. Småbøndernes krav er en stor tyk streg over hele landbrugsaftalen i
WTO. Kun sådan mener de småbønderne i verden, der tæller mange hundrede
millioner, kan overleve. Fortsætter liberaliseringen af handel med
landbrugsprodukter, vil den dominans, som store ekspororienterede brug og
multinationale handelsselskaber har på verdensmarkedet i dag blive udbygget
ifølge Vía Campesina hurtigt føre til småbøndernes ruin.
 
Derfor talte den internationale koordinator for Vía Campesina, Rafael Alegría
fra Honduras, i sin tale, om "kammerat Lee" som WTO-topmødets første offer. Et
offer, der vil blive efterfulgt af mange flere, hvis WTO's landbrugsaftale og
det den står for i dag, får lov til at fortsætte, sagde han.
 
 
e. Ny hemsida om Europakommissionens skamfulla WTO politik
 
Corporate Europe Observatory som bevakar storföretagens inflytande på EU har
gjort en ny hemsida. På den kan man läsa om tio fall som visar hur
EU-kommissionens sätter storföretagens intresse före världens fattiga och
värnandet av miljön. Alla historierna illustreras med karikatyrteckningar på
handelskommissionären Lamy. Du hittar materialet på
 
http://www.wtocancun.com/
 
Man kan också följa Corporate Europes bevakning av storföretagens inflytande på
EU på:
 
http://www.corporateeurope.org
 
 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
 
4. Protester mot Europas største våpenmesse!
 
 
Terrorismeparagraf ble brukt mot demonstranter som protesterte mot
våpensalg til
terrorister.
 
Denne uken har våpenhandlere fra hele verden boltret seg på messe i
london. Land
beskyldt for å stotte terror som Syria, Colombia og Pakistan har vart blant
detagerne sammen med statsterroristene USA, Israel og Tyrkia. 15 norske
selskaper var også på plass pa messen hvor klasebomber og
torturinstrumenter var
en del av menyen.
 
Oppmøtet på protestene var skuffende i forhold til grusomhetene opprettholdt av
denne industrien, men likevel ble det avholdt mange vellykkede aksjoner hvor
demonstrantene klarte å forstyrre våpenhandlerne. Veiblokader og gatefester
gjorde det vanskelig for delegatene å komme til og fra messen. En gigantisk
politistyrke gikk voldelig til verks for å hindre demonstrantene i og
i det hele
tatt samles å protestere. Terroristparagraf 44 ble tatt i bruk for å fjerne
protestanter (150 personer er arrestert), noe som er blitt sterkt kritisert av
menneskeretts organisasjoner i England.
 
Protestene i London er sterkt knyttet opp til protestene mot WTO toppmotet i
Mexico. På DSEI vaapenmessen sikrer regjeringene seg arsenalet de trenger for å
sette i verk og handheve det urettferdige regelverket i WTO som oprettholder de
enorme forskjellene mellom fattige og rike.
 
Demonstrasjonene i London er nok et slag i ansiktet på demokratiet.
Demonstrasjonsfriheten blir totalt oversett. Når man må regne med politivold og
timelang innesperring, er det nødvendig å komme opp med nye aksjonsmetoder i
arbeidet for en ny verden. Fascismen og politistaten er i frammarsj i
England, i
Norge, i Sverige, over hele Europa. Motstand har aldri vart så viktig som nå!!
 
/från indymedia.no 12 september
 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
 
5. Högerregeringen i Danmark på väg mot nederlag: Demonstration för
Christiania.
 
 
I en av de största demonstrationer som hållits i Danmark på länge samlades folk
från hela landet för att protestera mot högerregeringens nya aggressiva planer
för att stänga fristaden Christiania. Enligt tidningarna samlades
20.000 framför
Christiansborg, enligt kritiska bedömare 15.000. Detta överträffade vida
demonstrationerna under EU-toppmötet i Köpenhamn och även demonstrationerna mot
Irakkriget. Uppslutningen var massiv från alla delar av det danska samhället.
Ledande musiker och kulturpersonligheter samlades med politiker från olika häll
inklusive försvarsministern som en gång motsatt sig ockupationen av det
militärområde han var ansvarig för.
 
Högerregeringen har gått extremt fram för att verkställa sina nyliberala idéer.
Den progressiva danska miljöpolitiken för att främja ett hållbart samhälle och
den egna vindkraftsindustrin skrotades och stöd till närmare hundra
miljöinformationsverksamheter drogs in. Allt under det ideologiska påståendet
att man tog strid mot expertvälde. Danmark gick starkt in för att
delta i kriget
mot Irak som en av tre länder tillsammans med USA. Den tidigare danska
fredsvänliga hållningen från tidigare decennier har förbytts till sin motsats.
Flytkingpolitiken är värst i Europa och man har drastiskt lyckats sänka antalet
asylsökare. Med en hård stat som kräver mer av medborgarna hoppas man genomföra
en nyliberal politik.
 
Att för gott stänga fristaden Christiania och överlämna det före detta
militärområdet till byggbolagens exploatering var därför en logisk
uppföljning i
politiken för att skapa ett rent Danmark. Med det våld en nyliberal stat är
mäktigt utlovas en polisaktion mot Christiania 'som København aldrig har set
magen til'. Här tycks man dock ha gått för långt. Motståndet mot att rensa bort
Christiania är för stort också bland de egna politiska väljarna
enligt opnionsundersökningar. Även om det finns delade meningar om Christiania
bland antinyliberala krafter slutar många i Danmark nu upp i kampen till
försvar för den sedan 32 år fungerande fristaden. Chansen att se till att
högerregeringen lider nederlag i sin extremistiska nolltoleranspolitik skapar
starka allianser. Kritiken finns mot Christiania. För att den politiska kraften
försvann efter att man lyckats starta en landsomfattande folkrörelse mot hårda
droger och att området med sina 1.00 invånare är en plats för
lyxhippies som har
stängt sitt småborgerliga samhälle för utomstående. Men högeregeringens attack
har skänkt sammanhållningen tillbaka både blland invånarna i
fristaden och bland
deras vänner i hela Danmark och världen.
 
/Tord Björk
 
utdrag ur brev skrivet av Per Warming om Christianiademonstrationen:
 
...Regeringen Fogh har lært af Bush, at har du magt, så behøver du ikke stoppe
ved de grænser, de andre forventer du stopper ved. Og af Blair, at folk jo tror
det er en film, så konsekvenserne først og fremmest er et spørgsmål om spin. Og
nu er der linet op til 'normalisering' af Christiania. De
masseødelæggelsesvåben
efterretningsvæsenet taler om er den ulovlig hash i pusher street.
 
Men nu kom der busser og særtog fra Fyn og Jylland, der blev nedlagt kranse ved
frihedsstøtten og kl 15 var der folkemøde foran Christiansborg, hvor
jeg cyklede
ind. Det er længe siden jeg har været til en så vellykket demonstration.
Slotspladsen var fyldt, (Mikkels udregning sagde 15.000). Det var
velorganiseret
og professionelt. Talerne var fremragende. Først Ebbe Kløvedal. Han er dødssyg
af kræft, men holdt et mesterstykke af en tale om den 'kulturkamp' regeringen
fører for at afskære alternativer til det arbejdsomme liv som
forbruger. Så sang
Kim Larsen Østre Gasværk så jeg næsten tudede og sluttede med 'den forbudte
sang' som han kaldte den, solo: Internationale i højst egen fortolkning.
Slutningen lød: "...og Internationale - er bare lige begyndt!"
 
Så kunne de egentlig godt have sluttet. Men Kjeld Olesen talte, det var et kup:
han var jo forsvarsminister da Christiania begyndte for 32 år siden, så lærte
han Tine Bryld at kende og var med til at legitimere fristaden og nu stod han
her. Et par søde børn fra Christiania fortalte om deres paradis
derude, hvor der
ingen biler var og hvor forældrene turde lade børnene gå løs. Og
stakkels Holger
K var faktisk bedre end han plejede. Og Jeppe Søe, Poul Erik Søe's søn
journalisten, der er folketingskandidat for de konservative, talte om
dialog med
dem der ikke er som mig. Det er jo fint nok, men noget højskolesniksnak, der
snakker uden om nogle magtforhold. Han sluttede med at lade den bombe springe,
at han nok ikke kunne fortsætte som folketingskandidat for sit parti
efter denne
tale, men at det var prisen værd. Det virkede stærkt. Måske det kun er gamle
skeptikere som mig, der anede en anden dagsorden. Og så sang Nina Hagen
cabaret-punk. Og det hele sluttede med Savage Rose. Thomas Koppel holdt en
introduktion, der gjorde den gamle M/Ler ære, hvor han bla sagde til
politibetjentene, som vi jo havde mødt herinde i mange år, at hvis de virkelig
ville fange (våben)pushere, så var det ikke Christiania, men Christiansborg de
skulle interessere sig for. Og det hele var oppe at ringe, da vi
sluttede med 'I
kan ikke slå os ihjel' med Anisette og Lundin og børnekor og små balloner i
luften ved første refræn.
 
Det var næsten for meget. Velorganiseret, professionelt, trygt.
Christiania-security var på plads og lempede sikkert en fulderik ned
fra scenen.
Lyden var rigtig. Alle var glade. Og det hele nynnede i en hashtåge....
 
 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
 
6. Ny generation husockupanter, Modkraft.dk
 
En serie upprepade ockupationer av samma tomma hus på Nörrebro i Köpenhamn
skapar oro i gamla aktivstled och hos polis och politiker. 14-16 åringar som de
äldre aktivisterna saknar konkakter till har genomfört en aktion som fått
politikerna att tala om kraftigt ökade straff för politiska brott.
 
Det sista ockuperade huset i Köpenhamn utrymdes under våren. Nu startade en ny
våg av BZ aktivism. Varje form av våld undveks med polisen men efter varje gång
som ockupanterna tagits fast smet de genast eller efter några dagar
tillbaka och
genomförde en ny ockupation. Vid den fjärde ockupationen förskansade man sig på
taket av huset under en längre tid för att sedan ge sig frivilligt.
 
Polisen anser sig vara gjorda till åtlöje av de upprepade ockupationerna och
förslag läggs nu om att kraftigt höja straffen för att genomföra dessa. Hur
nordiska politiker tänkt sig att lösa problemet med nya generationer unga som
protesterar mot kommersialiseringen av samhället tycks bli allt klarare. Om de
kastar sten mångdubblas straffen, om de genomför helt fredliga disciplinerade
aktioner mångdubblas straffen.
 
/Tord Björk
 
Mer information finns på www.modkraft.dk och i lokaltidningen På Gaden
 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
 
7.Reclaimprotest i Göteborg mot de rikas segregering
 
 
a. Pressmeddelande från Rädda Örgryte
 
29 aug 2003
 
Angående den gatufest som kommer att gå av stapeln i Örgryte på
lördag finns det
en del viktiga saker att poängtera som av olika anledningar kommit bort i den
mediarapportering som varit.
 
Klicka på bilden för en större version Orsaken till att vi håller
denna gatufest
är för att lyfta fram den klassrelaterade segregering som existerar såväl i
Göteborg som i resten av världen. Tanken med kampanjen är att vända
på kuttingen
och, istället för att fokusera på förortssegregeringen, fokusera på
överklassegregationen vilket, enligt vår uppfattning, är roten till allt det
onda. Inte nog med att överklassen är mer segregerade än arbetarklassen, deras
segregation är självvald och för med sig att arbetarklassen tvingas leva i
segregerade miljonprogramsförorter. Denna överklassegregation, som i
extremfallen leder till så kallade gated communities, har endast ett syfte: Att
stänga ute verkligheten i form av fattigdom och sociala problem från sin egen
vardag och från sina egna överklasskvarter utan att reflektera över att denna
verklighet skapas av den snedvridna fördelningspolitik som makten förespråkar,
ivrigt påhejade av de som tjänar på den, det vill säga överklassen.
 
Vi vill, i denna insändare, även passa på att tacka det moderata kommunalrådet
Jan Hallberg för den PR han givit vår kampanj genom sitt huvudlösa uttalande i
en av stadens kvällstidningar. Hallberg spelade oss helt i händerna då medias
intresse ökade rent lavinartat i och med att Hallberg tog bladet från
munnen och
på ett rent briljant sätt exemplifierade två av de sanningar vi själva försökt
nå ut med i våra otaliga flygblad, torgmöten och seminarier, nämligen att:
 
1. Vi medborgare är inte välkomna att vistas i överklasskvarteren trots att
dessa fortfarande är att betrakta som allmän plats.
 
2. Högerns sanna ansikte bär smygfascistiska drag genom att propagera för att
åsidosätta de grundlagsfästa fri- och rättigheter som gäller i staten Sverige
och kräva förstärkt milis för att mota bort medborgarna från allmänna platser.
 
Detta vägrar vi dock att acceptera! På lördag kommer vi, som en armé av
kulturberikare, ta oss in bakom borganrnas sociala skyddsvärn för att visa upp
den del av samhället som överklassen valt att segregera sig ifrån!
 
/Kampanjen Rädda Örgryte.
 
 
b. Pressmeddelande från Kampanjen rädda Örgryte
30 aug 2003
 
Kampanjen Rädda Örgryte är över för den här gången. Vi vill tacka
alla människor
som var med och gjorde det till en schysst fest. Vi lyckades med vår
målsättning
att ha en gatufest utan polisingripanden trots medias allehanda olyckskorpar.
Ikväll har runt 700 människor festat mot segregation på Örgrytes
supersegregerade gator. Värt att notera är den massiva poliskommendering som
skyddade de flådigaste villorna. Detta understryker på ett alldeles
briljant vis
de två poänger vi försökt föra fram tidigare, nämligen att:
 
1. Vi är inte välkomna in i överklassens kvarter. 2. Om vi, trots detta, visar
oss där ropar överklassen direkt på förstärkt milis för att skydda de rikedomar
de en gång stulit från arbetarklassen.
 
Syftet med kvällens gatufest var att lyfta fram den klassrelaterade segregering
som existerar såväl i Göteborg som i resten av världen. Tanken med
kampanjen var
att vända på kuttingen och, istället för att fokusera på förortssegregeringen,
fokusera på överklassegregationen vilken, enligt vår uppfattning, är roten till
problemet. Inte nog med att överklassen är mer segregerad än arbetarklassen,
deras segregation är självvald och för med sig att vi tvingas leva i
miljonprogramsförorter. Denna politik, som i extremfallen leder till så kallade
gated communities, har endast ett syfte: Att stänga ute verkligheten i form av
fattigdom och sociala problem från sin egen vardag och från sina egna
överklasskvarter. Denna omvända Robin Hood-politik skapar orättvisor,
men själva
isolerar de sig från de negativa konsekvenserna av just den politiken. De
positiva verkningarna, ansamlingen av rikedom, ser de till att hålla för sig
själva! Under 90-talet har klyftorna mellan de rikaste och de fattigaste
tredubblats i Sverige. Enligt FN är Sverige ett av de länder i världen där
klassklyftorna ökar snabbast. Det börjar bli dags att gräva fram Marx ur
garderoben! Som bekant är "ett uns kamp värt ett ton teori", något som vi vill
efterleva i vår praktik. Detta är således inte det sista som borgarna får se av
oss.
 
Slutligen vill vi tacka det moderata kommunalrådet Jan Hallberg för att han,
klarast av våra belackare, definierat Kampanjen rädda Örgrytes motto:
 
"Vi vill ha allt nu!"
 
 
Saxat från Indymdia Sverige
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
 
8. Finska Indymedia nedlagt
 
Medan den oberoende nyhetstjänsten Indymedia startar nya kontor över hela
världen har det nu hänt att nman också fått stänga ett. Finska Indymedia har
upphört. Indymedia bygger på ideella krafter som det inte längre gick att
engagera i Finland.
 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
 
9. Privatisering - en politik i vems intresse ?
 
Sverige - EU - GATS (WTO) - Världsbanken / IMF
 
Stort heldagsseminarium för allmänheten Lördag 11 oktober kl 9.00-17.00
ABF-huset, Z-salen, Sveavägen 41, Stockholm
 
Arrangörer: ATTAC, SEKO Stockholm och ABF med stöd av Forum Syd och Ordfront.
Entré 40 kr
 
Det handlar om både sjukvård, omsorg och utbildning och om andra kollektiva
nyttigheter eller nätverkstjänster som energi, vatten, post, telekom,
kollektivtrafik… En del av de privatiseringar som skett kan vara på väg att
permanentas nu genom EUs GATS-förhandlingar i WTO.
 
Syftet är att ge samlad överblick av den privatiseringsvåg som ägt rum de
senaste decennierna och hur denna politik hänger ihop på olika nivåer och vad
som nu är på gång, men också ge röst åt olika kritiska infallsvinklar på den
förda politiken i en avslutande debatt:
 
* Hur kopplas politiken mellan dessa nivåer ?
* Vilka nya EU-direktiv är nu på gång för alla välfärdstjänster ?
* Ska privatisering bli för alltidgenom GATS-avtalet ?
* Vad är Världsbankens nya PSD-policy?
* Tror Regeringen på den nyliberala teorin?
* Kräver samhällsekonomin privatiseringar ?
* Vad får "valfriheten" kosta i demokrati och jämlikhet ?
* Vilka möjligheter finns att ändra politiken ?
 
 
 
DAGSPROGRAM LÖRDAG 11 OKTOBER 2003 ABF-HUSET
09.00-9.15 Inledning Gunilla Andersson, Attac
09.20-9.40 Sverige:
a) Privatiseringars olika steg.
Affärsverkens utveckling El-Post-Tele-Transporter… Läget nu? Vad på gång?
Mats Bergman, docent i nationalekonomi. Uppsala Universitet
09.40-10.00 b) Vård, omsorg (skola): Utvecklingen. Läget nu? Vad på gång?
Paula Blomqvist, statsvetare, Uppsala Universitet,
medförf. till "Välfärdsstatens nya ansikte…"
10,00-10.30 Kaffe, "frågetorg" i foajén
10.30-11.10 EU:
a) Vad i Sverige beror på EU-lagar: EUs fördrag, lagar och direktiv som gäller
avregleringar och konkurrens. Jan-Erik Gustafsson, docent KTH
b) Avslutande kvart om EUs "Grönbok om tjänster i allmänhetens intresse".
Charlotte Hedin, gen.sekreterare i Sveriges Konsumentråd
10 minuters bensträckare
11.20-12.00 GATS-avtalet om tjänstehandel inom världshandelsorganisationen WTO:
a) Vad har GATS med privatisering att göra? Cecilia Verdinelli-Peralta, Attac
b) Avslutande kvart: Maj-Britt Theorin från EU-parlamentet om varför hon som
enda s-parlamentariker skrev på Attacs Parlamentarikerupprop 2002 och
krävde bl a
stopp i förhandlingarna tills utvärdering gjorts.
12.00-13.00 Lunch
13.00-13-30 Världsbanken / Internationella Valutafonden (IMF):
Strukturanpassningsprogram, HIPC, Private Sector Development-politiken (PSD)
Stefan de Vylder, docent, nationalekonom
13.30-14.10 Gäst från NGO, Sydafrika: om följderna där. (Språk engelska.)
10 min. bensträckare
14.20-15.00 Fackliga erfarenheter och synpunkter:
Kommunalarbetaren: journalist Ann-Christin Sjölander-Holland 15 min.
SEKO Sverige: v ordf Tomas Abrahamsson 25 min.
15.00-15.40 Kaffe. "Frågetorg".
15.40-17.00 Debatt(er), cirka 4 x 20 minuter
kring olika kritiska aspekter på avreglering-konkurrens-privatisering:
a) "Konkurrens för ökad tillväxt", den neoklassiska ekonomiska teorin
? Hur håller
den ? Driver "svenska exportintressen" oss till denna nyliberala politik ?
b) Samhällsekonomiska aspekter: - - Måste vi privatisera...? Blir det
billigare…?
c) "Valfrihet" - vad får den kosta i demokrati, jämlikhet,
servicekvalitet, pengar ?
d) Kan svensk och EU-GATS-VB-politik ändras om regering/medborgare vill det?
Kritiska debattörer: a) Lars Pålsson Syll, ekon.hist. b) Johan Ehrenberg, ETC,
c) Margareta Norlin, frilansjournalist, Irene Wennemo, chefsutredare LO,
d) Stefan de Vylder, Lars Pålsson Syll, Sverker Gustavsson, prof.
statsvet., America Vera-Zavala,
ATTAC. Från Regeringen Socialminister Lars Engqvist: ersättare
statssekr. Mikael Sjöberg,
Socialdepartementet. Från Konkurrensverket: gen.dir. Claes Norgren,
 
 
 
Se vidare http://www.attac.nu
Här finns ett informationsmaterial som kan användas som affisch eller som
flygblad med det detaljerade dagsprogrammet på baksidan
 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
 
10. Kalendarium
 
 
14 september Sverige folkomröstar om medlemskap i EMU
 
14 september Estland folkomröstar om medlemskap i EU
 
 
19 september International Arbejdsmiljøkonference i Danmark
Arrangør: AktionsgruppenArbejdere Akademikere for EWHN Sted: LO-skolen.
Arbejdsmiljøaktivister fra 14 lande i Europa samt USA og Latinamerika
og udveksler
erfaringer om bl.a. stress, støv, korttidsansatte, sundhedsfremme og meget mere
 
 
20 september Lettland folkomröstar om medlemskapi EU
 
23-24 september Möte för Världsbanken och IMF i Dubai, Förenade Arabemiraten
 
27-28 seåtember Vad vill nordiska folkrörelser med social forum? Göteborg
 
11 oktober Privatisering - en politik i vems intresse ? Sverige-EU-GATS
(WTO)-Världsbanken/IMF, Heldagsseminarium i Stockholm
 
11-12 oktober alternativt 25-26.10 Nordiskt förberedelsemöte i Grästorp för
Nordisk folkriksdag 2004. För mer information kontakta Gunilla Winberg e-post:
mailto:gunri@telia.com>gunri@telia.com
 
31 oktober- 2 november Globaliseringskonferanse i Oslo. Program och annan
information kommer att finnas på : http://www.globalisering.no/
 
12-16 november European Social Forum Paris, Frankrike (S.t Denis, Bobigny och
Ivry) http://www.fse-esf.org, http://fse2003ldh-france.org
 
 
2004 16-21 januari 2004 World Social Forum, Mumbai (fd Bombay), Indien
 
8-13 mars 2004, Americas Social Forum i Quito http://www.forosocialamericas.org
 
-----------------------------------------------------------------------
 
Nyhetsbrevet utges av Folkrörelsestudiegruppen, http://www.folkrorelser.nu
För att börja prenumerera skicka ett tomt meddelande till
gbg2001-nyhetsbrev-subscribe@yahoogrupper.dk För att sluta prenumerera skicka
ett tomt meddelande till gbg2001-nyhetsbrev-subscribe@yahoogrupper.dk