Jawaharlal Nehru

1889-1962

Heltidsaktivist från Allahabad, U.P. Son till den framstående Kongressmedlemmen Motilal Nehru, men nöjde sig inte med att snika sig in i politiken som sin store faders skugga. Efter en påkostad utbildning i England kastade han sig in i Kongressens bojkottkampanj 1920-21 och lyckades också få den ursprungligen mycket moderate Motilal engagerad. Själv organiserade han, sin överklassbakgrund till trots, fackföreningar bland arbetare och bönder runt sin hemstad på Gangesslätten och förblev sedan övertygad om att arbetare och bönder måste ha en inteckning i självständigheten för att den skulle kunna bli av.

1929 hade han hunnit bli talesman för andra radikala strömningar inom Kongressen och valdes till ordförande, som sådan drev han igenom kravet på "fullt självstyre". Till skillnad från många andra radikala vägrade han dock att bryta med de mer konservativa inom Kongressen eftersom han dels ansåg att de nog skulle gå att vinna över med tiden, dels erkände Gandhis överlägsenhet när det gällde att mobilisera massorna.

Trots att han satt ungefär 10 år sammanlagt i britterna fängelser blev han Kongressens främsta administratör och chefsförhandlare med britterna, och när självständigheten var vunnen premiärminister till sin död. Som sådan följde han traditionell "utvecklingspolitik" med importsubstitution, jordreform och icke-allians med öst eller väst.