Start SaltmarschenBakgrundsinformationDelta!SaltmarschenIckevåldSjälvtillitAntirasismKamp och konsensus?Vad kan indiska folkrörelser lära oss idag?Återta GandhiGlobal strategiNorden och Indien:1. 1917 - 1947 Folkbildning och solidaritet2. 1948 - 1969 Fred3. 1970 - 1989 Miljö4. 1990 - 2005 Global demokratiFler länkarGandhi och NordenMer om Gandhi
|
Mer material om Gandhi
Artiklar positiva till Gandhi är lätt att hitta. Stora länksamlingar finns hos bland annat Bombay Sarvodaya Mandal och TFF
Svårare är det att hitta material som sätter Gandhi i kritisk belysning. Både från höger och vänster har en kritik gått ut på att Gandhi är en idealist utan förståelse för politikens natur. Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Aftonbladet som då stod till höger skrev alla under Saltmarschen 1930 och oroade sig för instabilitet och faran med en svärmare i ledningen. Föredömet var istället Japan och Kina. En rörelse som idag använder sig av Gandhis grundläggande kritik och radikala metoder skulle säkert drabbas av lika mycket förakt och rop på polis som dessa liberala högertidningar använde sig av den gången. Hinduhögern i Indien idag avfärdar Gandhi som en europeisk och kristen främmande kraft som var svag gentemot muslimerna och predikade sexuell avhållsamhet fjärmad från indisk kultur. Högern i Europa ser på honom på liknande sätt med skillnaden att han är en främmande indisk och hinduisk kraft som genom att predika civil olydnad och avhållsamhet från lyxkonsumtion är fjärmad från den kapitalistiska demokratiska kulturen i väst. Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Aftonbladet om saltmarschen. Även vänstern har ofta haft liknande realpolitiska invändningar mot Gandhis kritik av centraliserad industrialism och stat. Ibland med långtgående anklagelser för att Gandhis strategi visade sig leda till våld efter Indiens delning i samband med självständigheten från Storbrittanien. Att många miljoner dog vid denna delning som skedde mot Gandhis vilja är sant, men också att britterna i många länder lämnat efter sig ett kolonialt arv med mycket stora inbyggda samhällsmotsättningar inte bara i Indien utan också I Irland, Palestina, Sydafrika, Irak och Nigeria för att nämna några exempel. Någonstans tycks flera kritiker tappa bort att befrielsen av Indien var den första lyckade kampen i masskala mot europeiskt kolonialvälde sedan revolutionen på Haiti 1791. Den brutalitet som Väst visat mot utomeuropeiska folk är närmast ofattbar i sin omfattning och grymhet. Att vara i ledningen för uppgörelsen med denna europeiska makt var ingen lätt uppgift. Vad vänstern tycks glömma bort är att Gandhi inspirerat många av världens mest radikala folkrörelser i alla delar av världen. När etablerade vänsterorganisationer gett upp kampen har rörelser som vänder sig emot krig, miljöförstöring, rasism och global orättvisa gång på gång haft Gandhi som en inspirationskälla. Idag märks detta mest genom de indiska folkrörelsernas inflytande i People's Global Action men också hos många som åker ut som mänskliga sköldar för att stoppa konflikter i världen. Allvarligare är kritiken mot Gandhis syn på förtryckta grupper i samhället, daliter, kvinnor eller arbetare. Redan Ellen Hørup som startade den internationella solidaritetsrörelsen för Indien och vad solidarisk med Gandhis metoder kritiserade honom på alla dessa punkter. Sedan dess har kritiken växt. Kring frågan om ickevåld råder också en omfattande debatt, ofta med Gandhi som argument i striden. I Sverige blev frågan särskilt debatterad I samband med EU-toppmötet i Göteborg. Sedan dess har positionerna lett till fördjupade klyftor mellan olika rörelser. Tvärtemot vad som hänt i flera andra länder där den Gandhiinspirerade rörelsen försökt överbrygga klyftorna mellan olika grupper som använder olika metoder som i USA under Vitenamkriget har Gandhi ofta använts som ett tillhygge för att fördjupa sprickorna I Sverige efter Göteborg 2001. Folkrörelsestudiegruppen har samlat ca 500 länkar med material om Göteborg 2001 ur ett brett politiskt perspektiv. Ståndpunkterna i debatten är i övrigt fortfarande ofta låsta.
Här följer ett mindre urval länkar och ibland citat av i första hand mer kritiska texter. För stora artikelsamlingar se ovan.
Om Gandhis rötter
"Attacks on the West have, it appears, gathered force with every passing year of India's independence. Forty-eight years after the British departed, the theme of Western domination never strays far from the pages of our newspapers. Right-wing Hindu conservatives who worry about the corrosion of our traditional culture by MTV and its ilk, left-wing nationalists who believe foreign capital will undermine development and increase poverty, mandarins in government who are concerned about the possibility of US political domination in a new unipolar world&emdash;all believe that a "foreign hand" is at work, undermining the unity, self-reliance and integrity of India. The colour of this foreign hand is always white, although its precise nationality is sometimes hard to establish. Was Gandhi, then, a quintessentially Indian, even Hindu, thinker? Karl Marx's most famous disciple, V.I. Lenin, once remarked that his master's thought was a synthesis of German philosophy, British political economy, and French historiography. I rather suspect that a similar inventory of influences would reveal Gandhi's thought to be a distinctively Indian blend of Russian populism (via Leo Tolstoy), American radical democracy (through Henry David Thoreau), and English anti-industrialism (from John Ruskin). This Hindu mahatma's intellectual debts were most certainly Western in origin. What's more, he said so himself&emdash;witness the guide to further reading appended at the end of his best-known work, Hind Swaraj (1909): six books by Tolstoy, two each of Thoreau's and Ruskin's, works by Plato, Mazzini, Edward Carpenter and others. The only Indians on the list are Dadabhai Naoroji and Romesh Chander Dutt, who wrote not on the glories of Hindu culture but about the economic effects of British rule in India." Using and Abusing Gandhi, Ramachandra Guha http://www.himalmag.com/96apr/gandhi.htm
"Fox now asks a critical question - what difference did Gandhi and Gandhian utopia make to Indian history? Both his successes and his failures had consequences for Indian independence and independent India. Important successes included non-violence (the relatively bloodless British withdrawal from India), class conciliation and the avoidance of peasant militarism, and the building of a strong voluntary movement. Failures included the the spread of religious intolerance (and especially the partition with Pakistan), the partial "hijacking" of Gandhian utopia by Nehru and Congress, and the ideological transplant of Gandhian utopia in the interests of the rich peasants, the urban middle classes and big business. Even these failures were only partial, and while Gandhi was alive those seeking to turn Gandhian utopia to their own ends had to deal with his personal authority." Ur Danny Yees recension av Gandhian Utopia - Experiments with Culture Richard G. Fox: http://www.kat.gr/kat/history/Txt/nv/GandhianUtopia.htm "Gandhi's nonviolent action was not an evasive strategy nor a defensive one. Gandhi was always on the offensive. He believed in confronting his opponents aggressively, in such a way that they could not avoid dealing with him. But wasn't Gandhi's nonviolent action designed to avoid violence? Yes and no. Gandhi steadfastly avoided violence toward his opponents. He did not avoid violence toward himself or his followers. Gandhi said that the nonviolent activist, like any soldier, had to be ready to die for the cause. And in fact, during India's struggle for independence, hundreds of Indians were killed by the British. The difference was that the nonviolent activist, while willing to die, was never willing to kill. Gandhi pointed out three possible responses to oppression and injustice. One he described as the coward's way: to accept the wrong or run away from it. The second option was to stand and fight by force of arms. Gandhi said this was better than acceptance or running away. But the third way, he said, was best of all and required the most courage: to stand and fight solely by nonviolent means."
Kritik av Gandhi i frågan om daliterna: Gandhi & the black Untouchables, Ambedkar (1893-1956). http://www.trinicenter.com/WorldNews/ghandi5.htm
"Mahatma Gandhi was not so much the Father of the Nation as the mother of all debates regarding its future. All his life he fought in a friendly spirit with compatriots whose views on this or that topic diverged sharply from his. He disagreed with Communists and the bhadralok on the efficacy and morality of violence as a political strategy. He fought with radical Muslims on the one side and with radical Hindus on the other, both of whom sought to build a state on theological principles. He argued with Nehru and other scientists on whether economic development in a free India should centre on the village or the factory. And with that other giant, Rabindranath Tagore, he disputed the merits of such varied affiliations as the English language, nationalism, and the spinning wheel. In some ways the most intense, interesting and long-running of these debates was between Gandhi and Ambedkar. Gandhi wished to save Hinduism by abolishing untouchability, whereas Ambedkar saw a solution for his people outside the fold of the dominant religion of the Indian people. Gandhi was a rural romantic, who wished to make the self-governing village the bedrock of free India; Ambedkar an admirer of city life and modern technology who dismissed the Indian village as a den of iniquity. Gandhi was a crypto-anarchist who favoured non-violent protest while being suspicious of the state; Ambedkar a steadfast constitutionalist, who worked within the state and sought solutions to social problems with the aid of the state." Gandhi's Ambedkar: http://www.ambedkar.org/research/GandhiAmbedkar.htm
Marxistisk kritik av Gandhi: Av både Gandhi och Ambedkar Annihilation of Caste : A Class Perspective, M M Somasekharan: http://www.cpimlredflag.com/rfa2.htm
Debatt i italienska partiet Rifondazione Comunista om Gandhi: "A Word About Gandhism 'I will use all my influence and authority against the class struggle. If anybody wishes to deprive you of your property, you will find me fighting at your side'. Gandhi In his theorising, Bertinotti has several times held up Gandhi as an example of radical pacifism. In doing so he demonstrates just the opposite of what he sets out to prove. Few personalities are surrounded by such an unjustified saintly halo as Gandhi. Gandhi's ideology did not flow from the thinking of a particularly enlightened, tolerant mind but reflected clear class interests. It was a reflection, at one and the same time, of the dreams and of the weaknesses of the Indian bourgeoisie (of whom Gandhi was a leading representative). The Indian bourgeois arose under the protective wing of British imperialism. They longed for independence but feared the possibility of a proletarian revolution far more. This contradiction was reflected in Gandhian asceticism and passiveness, in the hope that independence could be achieved through reforms without having to go through a people's uprising. In 1920 a strike broke out in the Indian textile industry. The Congress Party immediately approved a resolution of loyalty to the British Crown and Gandhi railed against the strike as an episode of "red anarchy and disruption". In 1928 the British arrested a young militant, Bagat Singh, and put him on trial on a charge of subversion. There was a wave of protests and mobilisations around the Bagat Singh trial. It was precisely at this time that Gandhi decided to begin his civil disobedience march - shrewdly tolerated by the British - to divert the movement from a potential uprising. The march ended on March 19, 1931 with the signing of a pact between Gandhi and the British Viceroy Irwin, with no mention of the possibility of granting a pardon to Bagat Singh. Four days later, Singh was hanged. Between 1942 and 1946 India was rocked by a revolutionary wave which forced the British to grant formal independence. However, in order to derail popular anger along religious lines the British, with the collaboration of the Indian ruling class, decided to divide the sub-continent into two countries: India, with a Hindu majority, and Pakistan with a Muslim majority. In the end the peace-loving Gandhi accepted the creation of this barbaric border in a subcontinent that had always seen Muslims and Hindus living peacefully side by side. Partition between India and Pakistan led to a million dead and about 10 million refugees. Today India and Pakistan are two nations equipped with atomic bombs, with continuous tension along the border. So much for the peace and serenity achieved by the prophets of non-violence." Marxism, violence and non-violence, Dario Salvetti http://www.marxist.com/Theory/violence_non_violence0304.html
Gandhi och alternativrörelsen: En som har skrivit om Gandhis inflytande på både miljö- och fredsrörelsen är Mark Shepard. Han har en hemsida med mycket information om ickevåld och olika småskaliga förebilder: http://www.markshep.com/nonviolence/index.html Här hittar man t.ex: Civil Disobedience, Nonviolence, and Satyagraha in the Real World, Mark Shepard http://www.markshep.com/nonviolence/Myths.html Men också om " a small island of peace known as the Community of the Ark. Founded and formed by Lanza del Vasto&emdash;often called Mahatma Gandhi's "first disciple in the West"&emdash;the Ark is a model of a nonviolent social order, an alternative to the overt and hidden violence of our times." Communaete de L'Arche ligger mitt i Europas mest upproriska område mot militarisering och globalisering. Här genomförde bönderna med Lanzo del Vastos medverkan 9 års lyckad ickevåldskamp mot utvidgning av ett militärt övningsfält under 1970-talet, en kamp som sedan inspirerade antikärnkraftsrörelsens ockupationer i hela Europa. Idag är Languedoc centrum för småbrukarnas kamp mot storföretagens globalisering med José Bové som en av ledarna för civila olydnadsaktioner i samverkan med inte minst indiska gandhiinspirerade bonderörelser. I både Indien och Frankrike genomför dessa rörelser aktioner mot storföretagen i bägge fallen med inspiration från Gandhis ickevåldsmetoder. När Bové skulle ställas inför rätta i Languedoc för att ha monterat ned en Mac Donaldsanläggning slöt 200.000 aktivister upp från hela Europa i en av de största manifestationerna inom globala rättviserörelsen. Det är knappast en tillfällighet att både de indiska och franska småbrukarna har gemensam inspiration från Gandhis frihetskamp och de indiska folkrörelsernas civila olydnadskampanjer. Någon systatemisk studie över Gandhis och de indiska folkrörelsernas inflytande internationellt hart knappast gjorts men av de studier som görs över radikala folkrörelser framgår att ofta har det indiska inflytandet varit viktigt. Gandhi Today: A Report on Mahatma Gandhi's Successors,
Den internationella organisation som mest verkar i Gandhis anda för en icke-våldsrevolution är War Resisters International. De har material om ickevåld: The Parameters of Nonviolent Action, What makes an action nonviolent: http://www.warresisters.org/nva0701-2.htm
Svensk debatt om ickevåld:
"Moralisk utpressning" "Icke-våldsaktivister försöker använda sitt bruksvärde för att utpressa staten moraliskt; om så värdefulla människor som de själva bryter mot lagen så måste lagen de protesterar mot naturligtvis vara orättvis! De sätter sig själva och sina åsikter som mall för statens handligar. Också detta moraliska antagande baseras på det höga bruksvärde de har och är inte användbart för folk som värderas lägre av kapitalet. Vad icke-våldsaktivisterna ofta missar är att staten är ett instrument för borgarklassen och att de inte backar för att människor sätts i fängelse. I den här frågan vill vi vara mycket tydliga för vi har hört argument som att "om 5000 människor skulle sitta i fängelse för djurens befrielse så skulle det lyckas". Borgarklassen har inga alternativ - de kommer gå hur långt som helst för att behålla det dom har. Och för att understryka det här vill vi visa på två exempel som kan relateras till oss i Nordeuropa här och nu (eftersom de är under efterkrigstid i västvärlden): repressionen mot Black Panther Party i USA och de autonoma i Italien på 70/80-talet. Vid båda dessa tillfällen så dödades och fängslades massvis med människor (ca 20.000 i fängelse i Italien). Det delades ut massvis med gratis tunga droger för att passivisera människor, och inte bara till aktivister utan också till de befolkningsgrupper där revolutionärerna hade sitt stöd (svart arbetarklass respektive arbetslösa och studenter). Dessa upprorsrörelser blossade upp och organiserades som svar på systemets massiva våld och repression mot den fredliga svarta medborgarrättsrörelsen respektive den italienska arbetarklassen. I båda dessa situationer, liksom i de allra flesta fall när det existerar en systemhotande rörelse, så stöddes och köptes de pacifistiska/icke-våldsliga delarna av staten och kapitalet. Det gamla uttjatade argumentet om hur Gandhi lyckades med sin icke-våldsliga revolution är också helt utan grund. Genom att låta Gandhis vilja gå igenom (efter ett antal massakrer på indier som inte var i lika hög ställning som Gandhi själv) så lyckades britterna undvika att få sina egendomar kollektiviserade av det beväpnade proletariatet. Det stannade helt enkelt vid en borgerlig anti-kolonial "befrielse". Fredlighet Att icke-våldsaktivisterna får hållas, och inte får stryk, beror naturligtvis också på att de är så fredliga. Även militantare aktivister kan tvingas till "fredlighet" och det görs genom statens våldsapparat. Icke-våldarna väljer istället att vara sina egna snutar genom "självdisciplin". Denna upprätthålls genom obligatorisk icke-våldsträning och skuldbeläggande/utrensning av folk som brusar upp eller försvarar sig/andra. Alltså en slags "gör-det-själv-repression". Dessa arbetsmetoder hänger till viss del också ihop med det höga bruksvärdet hos deltagarna, eftersom de är så tidskrävande (speciellt i samband med konsensus och vängruppsorganisering). Tidskrävande organisering och arbetsmetoder försvårar helt enkelt för folk med ansträngande jobb (läs:löneslavar ur arbetarklassen). Detta är naturligtvis ett problem som flera rörelser dras med och kan vara svårt att komma ifrån. Genom att hålla diskussionen om vilka medel man skall använda på ett moraliskt plan (som t ex ur SAC´s principförklaring: SAC ser våldet som ovärdigt människan...), utesluts en förutsättningslös värdering av vilken grad av militans som passar för varje situation. Man skuldbelägger t ex kvinnor som försvarar sig vid våldtäktsförsök. Och slutligen: man blundar för det faktum att det bara är proletariatets våld som kan krossa kapitalets makt! Kämpa tillsammans! " http://www.geocities.com/RainForest/Canopy/1658/ma5.htm Våld kostar - för alla http://www.yelah.net/yelah/20020422/reportage020423 Gandhi - en terrorist? http://www.yelah.net/yelah/20020902/litteratur020905
Temasida upprättad i november 2004 av Tord Björk, Ändrad i mars 2005 av Louise Pettersson
|