|
Vad är en folkrörelse
Några definitioner med sammanhängande
diskussion
Av Staffan Wrigge
Varför behövs en definition?
Det kan verka självklart vad som menas med en folkrörelse,
speciellt i ett land som Sverige, men börjar man fråga folk
eller slå i böcker så ser man att oenigheten är
stor. Medlemmar i t.ex. arbetarrörelsen vill gärna se just
sin rörelse som den enda sanna folkrörelsen och har därför
ofta en exkluderande definition.
Det finns en betydande forskning i ämnet. Den är inte lika
systematiserad som t.ex. forskningen om stat, politik och ekonomi. Enligt
Veit Michael Bader finns det åtminstone fem traditioner inom folkrörelseforskningen
och dessa har svårt att kommunicera med varandra. Man kan rent
av säga att en enhetlig teori inte existerar.
De krav vi har på vår definition är de självklara,
dvs den får inte vara för vid (allt är inte konst, alla
rörelser är inte folkrörelser), ej heller för smal
(endast vi är en sann folkrörelse). Det vi av hävd menar
med en folkrörelse bör finnas med.
Vi i Alternativ Stads folkrörelsegrupp har länge insett behovet
av en bra definition av begreppet folkrörelse. Det är praktiskt
att vi menar samma sak när vi talar om folkrörelser. Vår
definition bygger på lika delar erfarenhet, diskussion och studier.
Vår teoretiska grund utgörs av arbeten presenterade av Joakim
Raschke, Alberto Melucci och i någon mån den tidigare nämnde
Veit Michael Bader. Deras arbeten omnämns i referenslistan.
Vår definition
Vi utgår från följande definition uppställd av
Joakim Raschke:
"En folkrörelse är en mobiliserande kollektiv aktör,
som med viss kontinuitet på grundval av en hög symbolisk
sammanhållning och svag rollspecificering genom olika organisations-
och aktionsformer arbetar för målet att genomföra eller
förhindra grundläggande sociala förändringar eller
återupprätta tidigare sociala förhållanden."
Vad menas med detta? Definitionen kräver både förklaring
och viss komplettering.
En rörelse är alltid större än en organisation.
En organisation som inte handlar tar inte del i en folkrörelse,
därav betoningen på handling. Med svag rollspecificering
menas att man inte förlitar sig på anställda funktionärer
utan att de engagerade själva deltar som lekmän. Alla medlemmar
(deltagare) skall i princip kunna göra "vad som helst"
i rörelsen.
I definitionen talas om "grundläggande sociala förändringar".
Folkrörelser uttrycker konflikter mellan sociala grupper. Utan
konflikt ingen folkrörelse. Konflikterna är mångdimensionella,
ofta samtidigt ekonomiska, politiska och kulturella. Ingen folkrörelse
kan reduceras till enbart ett intresse, men ingen folkrörelse är
utan intresse. Den försvarar de "spontana livsyttringarna"
i sin grupp mot olika hot, och är både en världsbild
och ett sätt att leva och tänka.
Raschkes definition anses kontroversiell speciellt i nutida svenska
sammanhang. I tidiga svenska definitioner (se t.ex. Svenska akademins
ordbok, band F 1928) karaktäriseras folkrörelser av deltagande
från de breda folklagren i motsättningen till överheten.
Senare minskar betoningen av motsättningen till samhällets
etablerade elit och sådan som geografisk spridning, storlek och
långvarig historisk existens blir huvudinnehållet i definitionen.
(Ett antal definitioner tagna ur svenska uppslagsböcker presenteras
nedan. Det är att märka att uppslagsordet Folkrörelse
saknas i en del uppslagsböcker.) Denna förändring hänger
förmodligen ihop med arbetarrörelsens uppstigande till makten
och blivande till en ny elit. En betoning av konfliktmomentet framstår
då som något icke önskvärt.
De fyra historiska rörelserna, dvs frikyrko-, nykterhets-, bonde-
och arbetarrörelsen blir till de enda typerna av folkrörelse.
Dessa folkrörelser saknade dock från början den stabilitet
och utsträckning som idag ofta betonas i folkrörelsebegreppet,
samtidigt som denna epok hyllas för sitt folkliga engagemang. Det
finns därför anledning att hålla kvar vid den ursprungliga
svenska definitionen och Raschkes som båda betonar konfliktmomentet.
Sociala rörelser och s.k. NGOer
Ofta, bl.a. i denna text, används begreppet "sociala rörelser"
som likabetydande med folkrörelser eller folkliga rörelser.
Sociala rörelser är ett mer akademiskt ord. Fördelen
med att använda detta ord är att det inte är lika belastat,
nackdelen är att man lätt får två särskilda
diskussioner. I Sverige kallar i allmänhet inte aktiva folkrörelser
sin gemenskap för social rörelse.
Utomlands omnämns ofta rörelser som exempel på NGO (Non-Governmental
Organization). Vi anser att denna sammanblandning är problematisk.
Många expertorganisationer som World Resource Institute anses
liksom ungdoms- och kvinnoorganisationer, mänskliga rättighetsorganisationer,
Svenska Naturskyddsföreningen och fackföreningar vara exempel
på NGOs. NGO är enligt vår åsikt ett för
vitt begrepp. Vi vill hellre, liksom Friends of the Earth Internationals
ordförande John Hontelez, kalla vår typ av organisation (Alternativ
Stad) för t.ex. Environmental Citizen's Organization, eller på
svenska närmast organisation för miljöengagerade medborgare.
Den stora skillnaden är att vårt mandat är baserat på
direkt stöd från folket, som frivilliga, som (passiva eller
aktiva) medlemmar, som (utomstående, ibland tillfälliga)
deltagare i våra kampanjer och som (ekonomiska) supportrar. Många
NGOer är professionella organisationer eller institut, upprättade,
stödda eller ledda av regeringar, storfinans, politiska partier
och andra intressegrupper. Vi strävar efter att upprätthålla
oberoende från dessa professionella organisationer även om
vi från och till kan tänka oss att sam-arbeta i sak om det
gagnar vårt syfte. En social rörelse är inte det samma
som en stor organisation vilken samarbetar med staten eller näringslivet
och som mottager direkt ekonomiskt stöd för denna sin underordning.
Ett teoretiskt perspektiv på nya sociala rörelser
Alberto Melucci, italiensk professor i sociologi, forskar om den moderna
tidens sociala rörelser. Han har bl.a. i boken Nomads of the Present
- Social Movements and individual Needs i Contemporary Society (på
svenska 1992) utvecklat en teoretisk ram, tänkt att fungera som
hjälpmedel vid analys av dessa rörelser.
En social rörelse betraktar han som ett tillfälligt sammansatt
system av handling där mål och medel sammansmälter till
en relativ stabil konstruktion. Det handlar dock inte om homogena enheter
utan snarare om komplicerade nätverk. Sökandet eefter förändring
är centralt och den åstadkomna förändringen skall
kunna märkas av de inblandade. Genom att individerna går
samman skapas förutsättningar för förändring.
Den sker som ett resultat av kollektivt handlande.
I dagens industrisamhälle, säger Melucci, tenderar sociala
rörelser att ha en bas mer i ett osynligt nätverk i vardagen
och mindre i offentliga kollektiva handlingar. Detta förklarar
den plötsliga förmågan till mobilisering inom olika
områden.
Meluccis analysram utgörs av tre egenskaper närvarande hos
alla sociala rörelser.
Först krävs en vi-känsla (solidaritet) inom gruppen.
Alla inblandade skall känna sig delaktiga i rörelsen.
Vidare krävs engagemang i en konflikt. För detta behövs
motståndare i en kamp om samma värden.
Slutligen utmanar och vidgar de sociala rörelserna gränserna
för det system (samhälle) inom vilket de verkar. Genom sin
handling går de sociala rörelserna ofta utöver vad "etablissemanget"
kan acceptera. De utsätts för repression vilket kan stärka
sammanhållningen i de utsatta grupperna.
De nya sociala rörelserna är, enligt Melucci, inga enhetliga
system. De genomsyras av olika värderingar och olika viljor. Deltagarna
kommer från både "den nya medelklassen" av "humankapitalägare"
och från mer marginella positioner på arbetsmarknaden.
Något om nutida svenska förhållanden
Studien Framtida folkrörelser från Institutet för Framtidsstudier,
genomförd i slutet av 80-talet, pekar på förändring
och en osäker framtid för folkrörelser. Man studerade
nio olika typer av idébärande folkrörelseorganisationer
och koncentrerade sig på vanliga medlemmars deltagande och intresse
för samhällsförändring.
Ett intressant mönster framträdde. Ju mer aktiva medlemmarna
var desto mindre intresserade var de av att förändra samhället,
och om de var intresserade av att förändra samhället
var de också mer intresserade av att professionella företrädare
gjorde det åt dem. Detta stred mot den föreställning
som studiens initiativtagare hade gjort från början om att
en typisk folkrörelse bygger både på högt deltagande
och en vilja till förändring.
Deltagande i en folkrörelse var, tänkte man sig, inte i första
hand till för medlemmarnas egna sociala behov men så kan
tydligen vara fallet i dag. Borde vi då inte i vår definition
av folkrörelse räkna med medlemmarnas sociala behov och att
rörelsen tillfredsställer dem? I t.ex. arbetarrörelsen
umgicks folk och många människor träffade sin livspartner
där. "Rörelsen" var en naturlig del av det sociala
livet för många medlemmar.
Kanske är det man upptäckte inte så märkligt om
man tänker sig att de mer aktiva medlemmarna hade eller ville ha
en ställning som funktionär. De kände sig helt enkelt
mer etablerade och säkra på sin ställning.
Vår tidigare definition av social rörelse blir ändå
av flera skäl problematisk. I denna är nämligen både
deltagande, bärande av idéer och aktivt samhällsengagemang
centrala begrepp.
Man kan säga att empiriska studier delvis strider mot våra
föreställningar om vad en folkrörelse är (bör
vara). Skall vi då modifiera vår definition så att
den t.ex. tar mer hänsyn till sociala behov? Trycker vi för
hårt på kravet på handling och eget personligt engagemang?
Något riktigt bra svar på ovanstående frågor
har vi inte, men vi väljer ändå att hålla kvar
vid Raschkes definition helt enkelt därför att den är
den bästa och mest aktuella vi kunnat hitta.
Appendix. Andra definitioner och litteraturförteckning
Alternativa definitioner:
-
Prismas Lilla Uppslagsbok 1977: "Beteckning för riksomfattande
organisation med stor social geografisk spridning, ett på
ideologisk gemenskap grundat program med självständig
ställning gentemot stat och myndigheter, frivillig medlemsanslutning
och med i tiden varaktig verksamhet, t.ex. arbetarrörelsen,
nykterhetsrörelsen."
-
Bonniers trebandslexikon 1970: "Benämning på vissa
omfattande gruppbildningar i samhället, med demokratisk organisation
och (vanligen) folklig rekrytering. Hit räknas arbetarrörelsen
(den fackliga och den politiska), frikyrko- och nykterhetsrörelsen,
konsumentkooperationen m.fl."
-
Nationalencyklopedin 1995: "Folkrörelser, en i Sverige
sedan sekelskiftet 1900 vanlig benämning på massorganisationer
i vilka från början det oppositionella draget i förhållandet
till stats- och samhällsinstitutioner var helt centralt. (...)
Termen folkrörelse har skiftat innebörd beroende på
yttre samhällsbetingelser, vilket måste bestämma
varje definition. Ursprungsbetydelsen är 'folk i rörelse'
mot förmenta missförhållanden. (...) Exemplen visar
att ingen entydig och över tid giltig definition av 'folkrörelse'
kan ställas upp. Bara genom att se dessa till gagnet rätt
olika massorganisationer //frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen
och arbetarrörelsen, anm// i förhållande till vad
de avlöste och i relation till det samhälle de kämpade
emot och vann inträde i kan själva föreningsformen
fångas som en bland flera tidsbundna historiska kategorier
i organisationsväsendets långa och i bestämda faser
indelade utveckling."
Litteratur:
Veit Michael Bader: Kollektives Handeln, Leike-Budrich 1991.
Alberto Melucci: Nomads of the Present; Social Movements and Individual
Needs in Contemporary Society, 1989.
Roland Roth & Dieter Rucht (hrsg): Neue soziale Bewegungen in der
Bundesrepublik, 1987.
Plus diverse opublicerat material producerat inom gruppen.
|