|
Remiss
till betänkandet
Ideell verksamhet; handlingsprogram för forskning
(Ds 1995:30
Från Miljöförbundet Jordens Vänner
-
Vi ser det som positivt att det blir en större satsning
på forskning om folkrörelser och ideell verksamhet.
Det är bra att den blir så allsidig som möjligt
när det gäller vetenskaplig inriktning utan att den
vetenskapliga stringensen förloras.
-
Betänkandet lyckas väl med att ta avstånd från
definitioner som snävar in området, t.ex. "medborgare"
vilket anger en roll i förhållande till staten, eller
en viss sektor i dess roll gentemot andra sektorer. Detta är
dessutom helt i linje med forskningsprogrammets anspråk
på att vara en forskning om folkrörelser (Civildepartementets
bilaga till forskningspolitiska propositionen 1992/93 och i
civilministerns förord till betänkandet).
-
Men betänkandet löser sitt definitionsproblem genom
begreppet ideell verksamhet utan att klargöra att begreppet
innehåller klart motstridiga kategorier.
Det finns folkrörelser idag som bekämpar framväxten
av en "ideell sektor" för välgörenhet av samma
skäl som folkrörelserna historiskt ville krossa den
mindervärdeskänsla som välgörenhet gav folk
(något som så väl beskrivs av August Strindberg).
Dessa folkrörelser hade då som nu mycket ideell verksamhet,
men syftet var inte att underordna den ideella verksamheten
i en "frivillighetssektor" utan att använda den som bas
för att bekämpa ekonomiska och politiska orättvisor,
och om nödvändigt förändra systemet som
helhet.
Det finns inom kategorin ideell verksamhet också dels
frivillig-organisationer som bygger på att deras klienter
inte har demokratisk makt över organisationen, vilket skapar
en ojämlik maktrelation av ett slag som vår demokrati
i övrigt vill bekämpa, dels självhjälpsgrupper
där demokrati ofta råder men i motsats till i folkrörelser
ingen vilja att förändra samhället.
Eftersom betänkandet inte klargör dessa begrepps motstridande
karakteristiska drag får det en icke vetenskapligt motiverad
slagsida. Folkrörelser påstås vara ett historiskt
fenomen som startade på 1800-talet. Det kan vara att svensk
akademisk forskning är så extremt isolerad från
internationell folkrörelseforskning att den inte upptäckt
begrepp som "social movement", vilket tillämpas både
på gamla och nya folkrörelser. En sådan svaghet
är inte motiverad av vetenskapliga skäl och kan därför
inte accepteras av oss.
-
Betänkandets svaghet på denna punkt leder också
till att nya folkrörelser, som t.ex. miljörörelsen,
helt utesluts som empiriskt fenomen. Vi får en falsk bild
uppmålad av å ena sidan byråkratiserade stora
gamla folk-rörelser med problem, och å andra sidan
en ny framväxande vital ideell sektor. Kvinnorörelser
som kämpar mot att den ideella sektorn tar över stora
delar av den offentliga, genom strejker för högre
löner och andra medel, osynliggörs av den ovetenskapliga
historieskrivning och lägesbeskrivning som betänkandet
står för. Den empiriskt existerande kvinnorörelsen
i form av sjuksköterskors och vårdbiträdens
kamp för bättre villkor direkt förlöjligas
i betänkandet -- "I Sverige är dock den feministiska
rörelsen föga organiserad som de traditionella folkrörelseorganisationerna,
vilka snarare uppfattas som en del av det patriarkala problemet
än som en del av lösningen". När blev ifrågasättande
av folkrörelseorganisationer mer feministiskt än kvinnostrejker
organiserade av vårdfacken?
Betänkandet ger här uttryck för en monolitisk
syn på stora folkrörelseorganisationer vilket man
på annat håll i betänkandet kritiserar. Vi
står främmande för den monolitiska syn på
stora folkrörelseorganisationer som betänkandet vid
flera tillfällen står för, och lika främmande
för den monolitiskt idylliserande syn på nya folkrörelser
som vi själva.
Miljörörelsen omnämns endast indirekt på
en punkt: (det kan) "vara så att frivilligt arbete erbjuder
en möjlighet för de ideologiskt medvetna (...) att
leva i linje med sin ekologiska övertygelse". Detta är
direkt i linje med näringslivets strategi för miljörörelsen
som den beskrivits av t.ex. Aspen Institute. Vi vill påpeka
att vi på intet sätt vill reduceras till den roll
näringslivet och USA-baserade forskarmiljöer vill
ge oss, och vägrar att skilja på den ideella verksamhet
som bedrivs för att leva ett bättre ekologiskt liv
och den ideella verksamhet som går ut på att bekämpa
försök att omvandla folkrörelser till administratörer
av en "ideell sektor". Vi finner det mycket beklagligt att detta
synsätt tas över av ett statligt betänkande om
folkrörelseforskning, samtidigt som vår typ av folkrörelse
osynliggörs. Det bådar inte gott för den framtida
kvaliteten.
-
Betänkandet framför också kritik mot tidigare
folkrörelsestyrd folkrörelseforskning. Dessa erfarenheter
påstås visa att folkrörelser inte bör
styra forskning om sig själva. Återigen visar här
betänkandet en allvarlig glidning i sitt resonemant och
samtidigt återigen ett osynlig-görande av nya folkrörelser.
Betänkandet påpekar att problemet med tidigare folkrörelseforskning
inte gällde folkrörelser i allmänhet utan "de
stora ideella organisationerna". Liknande problem påstås
också finnas kring ideell-sektor-forskningen i USA just
när den är knuten till stora ideella organisationer.
Trots att problemet påstås gälla just stora
organisationer tar betänkandet detta till intäkt för
att samma problem skulle uppstå om forskning beställdes
av små och stora organisationer tillsammans.
Vi är eniga med betänkandets kritik av tidigare folkrörelseforskning
som alltför byggd på en teori (eller brist på
teori) där organisationer framställs som enhetliga
fenomen. Vi skulle inte acceptera en sådan brist på
vetenskaplighet om vi ingick i ett forskningssamarbete med stora
organisationer.
Det är i och för sig sant att de stora folkrörelseorganisationerna
i samverkan med staten och akademiska företrädare
på 1970-talet medvetet utestängde nya folkrörelser
från den av skattebetalare finansierade forsknigen och
seminarieverksamheten om folkrörelser och framtiden. Men
detta är inget skäl att, försåtligt som
betänkandet gör, döma ut möjligheten av
en folkrörelseforskning styrd av alla intresserade folkrörelser
på jämlik bas.
Betänkandets lösning är att lägga hela forskningsprogrammet
i händerna på forskningsrådet. Samtidigt framgår
att den akademiska fria forskningen med eller utan inverkan
från folkrörelserna haft en internationellt säregen
syn på folkrörelser som historiskt fenomen, och allmänt
varit obenägen att intressera sig teoretiskt för folkrörelse-
och ideell verksamhet som problem -- "Det sprids så många
empiriskt klent förankrade uppfattningar när den specifika
skandinaviska karaktären av ideellt arbete aldrig utreds".
Om forskningsfronten i Sverige (som man undersökt via en
enkät, nio år efter det att den folkrörelsedelegation
upphört som påstås ha snedvridit forskningen
genom sitt beroende av stora folkrörelseorganisationer)
skriver betänkandet: "En uttalad teoriutvecklande ambition
förekommer endast undantagsvis. Deskriptionerna dominerar".
Vår egen erfarenhet av akademiker har gjort oss mycket
skeptiska till deras av betänkandet påstådda
högre grad av förmåga till fri forskning, jämfört
med vårt och andra lekmäns sökande efter kunskap.
På ett av de seminarier med akademiker som skulle studera
folkrörelser framförde folkrörelseforskningens
dåvarande nestor professor Hilding Johansson sin syn som
gick ut på att olika folkrörelser inte har något
intresse av att utväxla erfarenheter med varandra eftersom
de är så olika. Vi hävdade då att vi att
vi som miljörörelse lärt oss mer om vårt
eget folkrörelsearbete än i någon annan bok
i Hilding Johanssons Den svenska godtemplarrörelsen och
samhället från 1947. Då blev professorn tyst.
Men hans makt att se till att folkrörelserna tillsammans
inte skulle kunna delta i diskussion av en gemensam analys kvarstod.
Den fria forskningens normer såg till att utestänga
folkrörelsena från den; enligt professor Johansson
var det ju på förhand bevisat att folkrörelser
inte har intresse av varandra.
Betänkandet har en naiv syn på akademikers fria forskning
och inbyggda strävan mot teoriutveckling. Många tecken
i betänkandet tyder på att den akademiska forskningen
nu ska hoppa från den ena statsanpassade teoribildningen
till den andra. Förut hade akademikerna en statsanpassad
syn på folkrörelser som stora representativa organisationer
i harmoni med staten, något vi har kritiserat på
grund av dess bristande teoretiska halt. Nu ska denna teoretiskt
ogrundade akademikerhållning ersättas av ett lika
statsanpassat mångvetenskapligt gytter som utnämner
folkrörelser till otidsenliga kolosser vilka ska ersättas
av frivilligt arbete i nätverk anpassade till en minskad
välfärdsstat och ökad privatisering. Vi kritiserar
denna nya brist på teori och anpassning till att staten
vill avlasta sig en del av sitt ansvar och samtidigt påstå
att detta är i harmoni med vad en "ideell sektor" anser.
-
Allvarligast visar sig betänkandets tendensiösa begreppsbildning
i valet av internationella föredömen, som utpekas
som samarbetspartners. Här är den ekonomistiska och
underordnade sektorsförståelsen helt dominerande
för vad folkrörelser och ideell verksamhet ska vara.
De forskningsmiljöer som utpekas är "Targeted socio-economical
research" inom EUs fjärde ramprogram för FoU och de
båda USA-dominerade International Society for Third Sector
Research och Association for Research on Non-profit Organizations
and Voluntary Action.
Detta är inget annat än en vetenskaplig skandal. Hela
den internationella Social Movement-forskningen sveps åt
sidan till förmånn för ett reduktionistiskt
synsätt på folkrörelser och ideell verksamhet
där de ges en underordnad roll i förhållande
till vinstdrivande företag, med ekonomin i fokus. Det avståndstagande
från sektorstänkande som betänkandet börjar
med slutar i en ensidig hänvisning till just sektorsforskning
som enda möjliga internationella miljö att knyta an
till.
-
Betänkandet efterlyser mer komparativa analyser. Man vill
också ha mer teori som är relevant för Östeuropa,
vilket man inte tror finns i Sverige. I den sändlista som
är publicerad finns av någon anledning institu-tionerna
för vetenskapsteori inte med. På denna institution
i Lund har just det som betänkandet efterfrågar gjorts
i ett forskningsprojekt som jämförde miljörörelsen
i Sverige, Danmark och Nederländerna. Forskarna utvecklade
sedan sina teorier så att de skulle kunna gälla vändnigen
i Östeuropa, ett teoretiskt avancerat problem. Vi i miljörörelsen
känner till detta projekt, delar av det används som
kurslitteratur på universiteten och det har också
uppskattats i forskarkretsar som något att presentera
internationellt av Foskrningsrådsnämnden i sin Report
94:3.
Den typ av ideell verksamhet utanför organisationerna,
som betänkandet också påstår är
illa belyst, är tvärtom väl belyst i den internationella
social movement-forskningen. Alberto Melucci är en av de
mest kända forskarna, dessutom översatt till svenska
med boken Nomader i nuet. I Tyskland finns nätverket och
tidskriften Neue Soziale Bewegungen sedan över tio år
och där görs också mycket komparativ forskning.
Det ordnas stora internationella forskarkonferenser om folkrörelser.
Den akademiska forskarvärlden har haft intresse för
sociala rörelser och ideell verksamhet i alla möjliga
former långt innan Putnam lyckades få ekonomerna
intresserade genom att påvisa den ekonomiska nyttan. Vi
trodde allt detta var välkänt för svenska akademiker
eftersom vi själva som lekmannaintresserade folkrörelseaktivister
utan större problem fått reda på en del av
den internationella forskningsverksamheten om folkrörelser
som tycks så främmande för betänkandet.
Mot denna bakgrund vill vi framföra
-
att förslaget bör gå på återremiss.
-
att bilden av de stora folkrörelseorganisationer som stora
byråkratiska enheter problematiseras med hjälp av
bättre teoribildning och empiri och att nya folkrörelser
sätts in i samma teoretiska och kritiska perspektiv som
den som bör riktas mot gamla folkrörelser. Den teoretiska
snedvridningen mot ekonomi och sektorssyn måste helt ersättas
med en teori som innefattar både rörelser som vill
gå utöver sektorsramen för att upprätta
en totalitär stat och rörelser som vill gå utöver
sektorsramen för att demokratisera eller avskaffa marknaden
och staten. Betänkandets begreppsbildning är godtycklig
och klarar inte av rimliga krav på koherens.
-
att det sker en granskning ur vetenskapsteoretisk och social-rörelse-forsknings-perspektiv,
så att nödvändiga begreppsteoretiska krav ställs
och relevant svensk och internationell forskning fullt ut kommer
med i programmets uppläggning.
-
att ett större seminarium om kunskapssökande om folkrörelser
och ideell verksamhet där samtliga folkrörelser, ideella
organisationer och institutioner som visat aktivt intresse för
betänkandet inbjuds att delta, både i demokratiska
förberedelser och arrangemang. Alla grupper bör beredas
möjlighet att delta i diskussioner både om teori
och metod samt spridning av kunskap med krav på inomvetenskaplig
kvalitet och förmåga att nå ut till de grupper
som är relevanta, även utanför organisationer
och institutioner.
-
att forskningsprogrammet delas lika på 5 milj vardera
per år i en del styd av etablerade forskningsinstitutioner
som t.ex. forskningsrådsnämnden, och en del styrd
av alla intresserade ideella organisationer och folkrörelser,
stora som små. Bägge delarna har samma krav på
att uppfylla inomvetenskapliga kriterier och samhällsrelevans.
Medel ska också gå till dialog och spridning av
forskningsresultaten. Detta utifrån den kritik mot organisationers
och akademikers tidigare forskning för brist på teoriutveckling
och empirisk allsidighet.
För Folkrörelsestudiegruppen i Miljöförbundet
Jordens Vänner
Tord Björk
|