1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32

	nyhetsbrev18u43 Printed: tisdag 23 juli 2002 20.57.39		Page 15 of 32 Printed For: Louise
	organisationer ingår. Deras ideologi är en helt annan än vår och vi varken vill eller behöver bära något som helst ansvar för extremistideologier. De saknar konstruktivitet och drivs i grunden av rädsla och utanförskap, liksom rasister och nazister långt till höger gör. Vi kan så gott som helt gå i god för att inga till oss anslutna personer fanns med bland stenkastare eller våldsverkare. Ingen Miljöpartist har heller i något sammanhang offentligt försvarat våldet och terrordåden. Det är ett frimodigt samhälle med lugna medborgare med mycket civilkurage som vi gröna strävar efter. 6 Skilda händelser För att alls kunna förstå och dra slutsatser av Göteborgshändelserna måste alla få fullständigt klart för sig att demonstrationerna var en sak, festivalen med seminarierna, tälten och musiken en annan, EU-mötet en tredje, medan vandalismen och våldet var en fjärde händelse. Vi gröna varken vill, kan eller ska sammanblandas med de [!]element[!], av vad slag de vara månde ( terrorister, kriminella, infiltratörer eller spontanfrustrerade), som härjade runt i stan vid olika tidpunkter. Det hela är som om man ska behöva ta ansvar för otrevliga objudna gäster på ett kalas där man själv är bjuden. Istället vill vi sätta i fråga varför en del krafter i efterdebatten framhärdar med den förvirrade bild som kablades ut under starten av Göteborgshelgen, nämligen att terrordåd och vandalism skulle försiggått under de stora planerade och lagliga tågen! Vad vill man egentligen uppnå med att på så sätt insinuera att EU-motståndare är terrorister eller godkänner terroristdåd? Det som skedde, skedde i samma stad och under samma helg men på olika platser, vid olika tidpunkter. 7 Skuld och ansvar Liksom nu många människor i hela landet har Miljöpartiet haft en livlig intern diskussion veckorna efter Göteborgstoppmötet. Det är som ett sorgearbete i ett chocktillstånd, eftersom ingen som var händelserna i Göteborg nära, eller som följt dem i media och som värnar fred och demokrati, kan förbli oberörd. I ett sådant tillstånd kan överreaktioner förekomma, där nyanser går förlorade och skuld felfördelas. Vi menade under dessa dagar och även nu efteråt, att den stora skuldbördan åligger våldsverkarna, vilken falang eller organisation de än tillhör och vilka motiv de än haft. Kanske skulle även demonstrationsledningarna och kommunen varit mindre godtrogna? Vi har också tragiska frågetecken runt polisens agerande, som inte får negligeras. Därför välkomnar vi den utredning som tillsatts och som tar itu med detta. Vi utgår från att den blir allsidigt sammansatt. Till konflikters natur hör tyvärr att människor vill tvinga andra att ta ställning [!]svart eller vitt[!]; de som inte är för den ena parten, måste med den logiken istället vara för den andra. Verkligheten ligger dock för det mesta däremellan och sansade bedömare måste orka med en fördelning av skuld och ansvar i en komplex värld. Vi repeterar: för Miljöpartiet är det uppenbart att objudna, inträngande våldsverkare på ett katastrofalt sätt lyckades förstöra en av årtiondets största politiska manifestationer, vilka hade de fredligaste ambitioner. Därtill var den poliskår som var på plats av olika skäl inte fullt kapabel att lösa den uppgift som ålåg dem, nämligen att skydda alla människor; de boende, demonstranter och flanörer. Inte heller kunde de skydda allmän och privat egendom eller upprätthålla gatufriden i Göteborg utanför EU-mötet. Att öppna för dessa frågeställningar är på inget sätt detsamma som att ta ställning för våldet. Den distinktionen måste vara fullständigt klar vid varje seriös efteranalys! 8 För framtiden önskar vi: - Att svensk polis får bättre konfliktlösningsträning och utbildning i demokrati, samt eventuellt ökade befogenheter (dock inte tårgas eller