FN-konferens om miljö och utveckling (WSSD), Johannesburg 2002 Grundinformation Vad var Johannesburgs- mötet?   Summering av toppmötets handlingsprogram   Oppositionella folkrörelser protesterade Länkar Nyheter Folkrörelser NGO-initiativ FN och Sydafrika   Bakgrundsartiklar   Det framväxande NGO-systemet (Jämförelser mellan Stockholm 1972 och Rio 1992)   Stockholms-konferensen 1972

Seger för oppositionella folkrörelser i Johannesburg mot W$$D   Den lyckade protestmarschen mot Världstoppmötet för hållbar utveckling WSSD lördagen 31 augusti tillsammans med demonstrationsarrangörernas motkonferens har banat vägen för en radikalisering av den internationella miljökampen. Länge såg det ut att gå riktigt illa. Ungefär 500 personer har gripits av polisen i omfattande repression inför Världstoppmötet. Det drabbade särskilt de radikala folkrörelser som bekämpar privatisering av el och vatten, för de fattigas rättigheter och ockuperar jord för att genomdriva de reformer som beslutats men ständigt skjuts på framtiden. Men även internationella delegater från folkrörelser drabbades när polisen angrep en spontan demonstration mot privatiseringar vid ett universitet där en motkonferens organiserad av International Forum on Globalisation hölls. En presstaleskvinna för det starka och folkrörelsepräglade Antiprivatiserings Forum i Sydafrika häktades. Redan i juni rapporterades att amerikansk polis varnat sydafrikanska polisen för att "anarkister och anti-kapitalister" skulle komma till Sydafrika för att protestera med risk för skador på egendom och kravaller. Kretsar kring regeringen började föra ut propaganda om att Världstoppmötet hotades av veteraner från kriget mot apartheid, jordlösa, Tidningarna var fyllda med rapporter om risk för kommande våld vid toppmötet. Myndigheterna gick in för att förbjuda alla demonstrationer som inte arrangerades av organisationer anpassade till den samförståndspolitik i Riokonferensens anda som Global Peoples Forum stod för. Men denna politik misslyckades dubbelt. Global Forum anklagades för att vara i händerna på regeringen och FN konferensen förklarades vara i händerna på storföretagen. Förklenande ändrades den officiella förkortningen för Världstoppmötet för hållbar utveckling, WSSD, till det slagkraftiga W$$D, ett dollarstyrt möte. Kritiken växte inte minst mot den repression som förekommit. Solidaritetsaktioner genomfördes inte minst i andra delar av tredje världen. Ledande folkrörelseaktivister på plats som ordförande för internatioenlla Jordens Vänner Ricardo Navarro protesterade. Till slut måste myndigheterna upphäva förbudet. På lördagen strömmade tiotusentals demonstranter från den fattiga förorten Alexandra hela 9 km till lyxkonferensbyggnaden Sandton. Folklig kontroll över jord, hav och skog var ett centralt tema tillsammans med klassiker som Sörj inte - organisera! Framme vid konferensbyggnaden kunde demonstranterna både se och ropa till FN-delegaterna. Demonstrationen blev helt fredlig. Budskapet uppmärksammades i flera ledande media som BBC och Washington Post samt i mindre grad i DN och ses i alternativmedia som mycket viktig för den Sydafrikanska och globala politiken. Det visar att folkliga massmobiliseringar kan få både politisk verkan och massmediauppmärksamhet med fredliga medel kombinerat med ett radikalt innehåll och länkade till masskamp med civil olydnad mot privatiseringar och avstannade jordreformer. Den regeringsvänliga demonstrationen lyckades inte samla så många deltagare enligt de flesta etablerade och alla alternativa källor. Där talade president Mbeki. För oppositionella folkrörelser i Sydafrika blev demonstrationen till Sandton en viktig manifestationen mot ANC regeringens nyliberala politik. Det var den största regeringskritiska demonstrationen sedan apartheidregeringens fall 1994 och ses som en framgång för den antinyliberala vänstern. Lobbyismens problem på toppmötet Inne på den officiella FN-konferensen tycks nyliberalismen ha stort inflytande. Lobbyinriktade organisationer förlorar alltmer de illusioner som de genom sina löften om möjliga framgångar genom professionell påverkan på politiker och storföretag utan folklig massmobilisering själva medverkat till. Inte mycket återstår av lobbyisternas hopp om att Johannesburgskonferensen ska komma någon vart med de problem med en växande global miljöförstöring och ökade klyftor som Riokonferensen 1992 lämnade orörda. Tvärtom handlar dagsläget i de sedan en vecka pågående diplomatiska förhandlingarna inför statschefernas ankomst idag måndag 2 september främst om hur man ska undvika att för många steg tillbaka ska tas i förhållande till Riobesluten som redan de var otillräckliga. Flera av de framåtsyftande beslut som fattades under Riokonferensen 1992 hotas nu av att tas bort eller urvattnas. Det gäller sådant som försiktighetsprincipen som gör det möjligt att genomföra miljöåtgärder utan att det ännu ej är fullt vetenskapligt bevisat vad som orskar ett miljöproblem. Lobbyinriktade organisationer har skjutit in sig på att storföretagen ska kontrolleras. Det började i förberedelserna med skrivningar om att förhandlingar skulle inledas om ett internationellt avtal om kontroll av storföretag. I dagsläget finns betydligt mer fina ord med i den text som slutförhanlingarna utgår från. Men ingen hänvisning görs till hur förhandlingar ska sättas igång eller ens vilket organ som ska ansvara för en uppföljning. USA rapporteras dessutom vilja tillfoga till slutdeklarationen att de uttryckligen ser en text om kontroll av storföretag och ansvar som enbart en fråga om uppmaning till redan existerande organ som diskuterar frågan och inte att något nytt bindande avtal ska komma tillstånd. Men USA:s försök tillbakavisades och deras reservation kom inte med i det officiella protokollet vilket är en framgång för Jordens Vänner och andra folkrörelser som bedrivit en omfattande kampanj för kontroll av storföretagen. Men om Johannesburgsmötet kommit längre än allmänna ideer och tagit steg mot verkliga förhandlingar som kommer att leda till bindande mellanstatliga beslut om kontroll av storföretagen är för tidigat att säga. Vi kanske inte har kommit längre än tillbaka till 1970-talet när FN satte upp en enhet för kontroll av storföretag som lades ner strax före Riokonferensen. Ett annat krav är att FN:s miljökonventioner ska vara överordnade handelsregler inom WTO. Även här har den förhandlingsvecka som föregått statschefernas slutförhandlingar gått i motsatt riktning och mängder av paragrafer sett till att hänsyn tas till WTO:s principer. Direkta beslut om att WTO skulle överordnas FN:s miljökonventioner hindrades men i stort har Johannesburgskonferensen anpassat sin handlingsplan till det senaste WTO beslutet i Doha om en ny handelsrunda som stärker de rika länderna och storföretagens frihandel i stället för rättvis handel. En del beslut som är bra för miljön togs. Jordens Vänner uppger att enbart två miljömål sattes som går utöver vad som redan beslutats på tidigare internationella konferenser, halvering av människor med tillgång till rent vatten till år 2015 och skydd för vissa havsresurser. I grunden ses Johannesburgskonferensen som ett misslyckande av många, inte minst i jämförelse med Riokonferensen 1992 och den första FN-konferensen om miljö i Stockholm 1972. Men misslyckandet i Johannesburg grundlades redan med den samförståndspolitik som beslutades i Rio. Nu fullföljs dessa tankar om hållbar tillväxt genom frihandel och storföretagens självreglering som var överordnad politik den gången bakom det i övrigt ambitiösa handlingsprogrammet Agenda 21. För miljökampen gäller nu att mer bygga vidare på det folkrörelsesamarbete som växer fram mot den nyliberala politiken utanför konferenssalarna. 4 september 2002   Tord Björk, Miljöförbundet Jordens Vänners sociala utskott