| Ett flertal recensioner och artiklar har
uppmärksammat utställningen Baltutlämningen och boken I Baltutlämningens
skugga. Särskilt många hittar man i Kristianstadsbladet där de är lättillgängliga
via hemsidan www.kristianstadsbladet.se då man söker på ordet baltutlämningen.
Debatten om att utställningen ger en förljugen bild av historien
startade i Miljömagasinet nr 11 utgiven 18
mars 2005 av Tord Björk
och i Kristianstadsbladet 24
mars. Svar på kritiken i Miljömagasinet
har bara kommit indirekt via epost fråm Forum för levande
historias pressavdelning och ett referat i Estniska dagbladet. Svar på kritiken
i Kristianstadsbladet kom 9 april.
Åsa Linderborg tog upp kritiken i Aftonbladet 12 april och den
19 april svarade utställarna. I ett direkt svar krävde Linderborg
att utställningen
läggs ner.
15 maj gick 9 lärare på Christian 4:s Gymnasium i Kristianstad ut med
ett upprop mot statlig historieförfalskning. Samtidigt startade Folkrörelsestudiegruppen
denna temasida om utställningen Baltutlämningen för att göra det möjligt
för en intresserad allmänhet att skaffa sig en egen uppfattning i frågan.
Sidan kommer att byggas ut med fler länkar och material. Här nedan finns
länkar till de första tidingartiklarna med några citat också ur epost
korrespondens.
Miljömagasinet
I nr 11 startade debatten. Här kan du ladda ner de tre sidorna
som pdf fil sid 8, sid 9,
sid 10 skrivna av Tord Björk. I nr 14 på
sista sidan skriver Jan Fjellander en kommentar efter att utställningen
ändrats
på några
punkter.
Där publiceras också ett brev till Forum för levande historia angående
ett referat av artikeln i nr 11 på Forum för levande historias anslagstavla
och
begäran
om
svar
på frågor.
Framsidan:
Foto (som ovan) av utställningen med rubriken: Angelägen statlig utställning
ger fel bild av historien sid 8-10.
"Alla vanliga invändningar som inte minst forskare, borgerliga
partier och vänstern har mot att statliga myndigheter ska ansvara
för information om historia istället för fristående
institutioner lades åt sidan. I sista stund hördes
kritik från Vänsterpartiet
och historiker, men de fick inte gehör. Myndigheten fick sitt
politiska uppdrag och riksdagen struntade i kritiken att detta kunde
föra till att
välgrundad kunskap sattes åt sidan. Resultatet kan vi nu
se i den av Forum för
Levande historia och Regionmuseet Kristianstad producerade utställningen”
Baltutlämningen ”. Här sprider den statliga myndigheten
och museet en felaktig bild om både Sveriges och Finlands roll
i
kriget. Den visar falska kartor och foton som förstärker den
av tradition felaktiga
bilden. Den statliga satsningen på en myndighet för förintelsen
har spårat ur. Det är dags för frivilliga att granska
den statliga historieideologin och återta historien från
staten och kompromissmakarna i riksdagen som sviker sina ideal."
"Utställningen har den angelägna uppgiften att berätta
om interneringen i Sverige av 2 500 tyskar och 146 balter vilka hade
flytt till Sverige vid krigsslutet och som sedan lämnades ut
till Sovjet. De var soldater som stridit på Tysklands sida i
Baltikum och som utlämnades till ett osäkert öde i
Sovjet.Flera begick självmord, hellre än att bli utlämnade.
Det liknar mycket situationen idag i Sverige,då många flyktingar
som hotas av utvisning begår självmord inför hotet.
Utställningen
domineras i början av tre
större fotografier som hänger från golv till tak för
fönstren med fångar klädda i randiga dräkter från
koncentrationslägren. I mitten av rummet står ett trätorn
som också för tankarna till dödslägrens vakttorn.Väl
synligt och belysta hänger två lika långa röda
fanor nedåt från en höjd strax ovanför och bakom
trätornet. Färgmässigt dominerar de två fanorna
rummet. Högst
upp på den ena,finns ett svart hakkors mot vit rund botten och
på den andra syns hammaren och skäran i gult.På golvet
finns många fotografier på
Hitler och Stalin inplastade och fastklistrade,så att man kan
trampa på dem.(Se
fotot på framsidan.)
Bildmässigt likställer utställningen förintelsens
offer med illa behandlade re-presentanter
för de arméer som verkställde förintelsen och
som internerats i läger i Sverige. Bildarrangemanget är märkligt.
Det öde
som drabbade soldater från de arméer som utrotade judar
och romer, där flera deltagit i förintelsen om än inte
de flesta, jämställs med det som drabbade judarna och romerna.
Offren för förintelsen likställs med förövarna.
Utställningens texter gör inte saken bättre. Tvärtom
förskönar och till och med förfalskar de historien,på viktiga
punkter.
Missbruk av uppdraget
För en myndighet som ska föra ut information om förintelsen är
utställningen ett missbruk både av historien och uppdraget
att levandegöra minnet av förintelsen.För
Regionmuseet är saken inte bättre. Ett i grunden bra material
om det lidande som orsakats av den svenska staten för den tidens
soldatflyktingar, både tyska och baltiska, kombineras i utställningen
med en förskönande ideologisk inramning. Det mänskliga
lidandet används för att hävda att utländska extrema
ideologier som nazism och kommunism är likvärdiga och lika
skyldiga till det onda. Små stater och deras befolkning är
offer. De är
möjligen skyldiga till realpolitiskt nödvändiga eftergifter.
Utnyttjade situationen
I själva verket försökte både Sverige och Finland
att utnyttja situationen och strävade efter att ockupera grannländers
territorium för att vinna fördelar av kriget. Sverige försökte
utnyttja den norska regeringens trängda situation och föreslog
att Sverige skulle ockupera Narvik med exporthamnen för den svenska
malmen. Det skulle då bli som en buffert mellan ett tyskockuperat
södra Norge och ett Nordnorge i den norska regeringens händer.
Tyskarnas snabba framgångar gjorde dock förslaget inaktuellt."
"Vem som bar skulden för judeutrotningen i Baltikum utöver
tyskarna, framställs av utställningen som något som är
höljt
i dunkel. Det påpekas att lettiska SS-förband massmördat
judar, men att det skett under tyskt befäl. I övrigt hänvisar
utställningen
till att det pågår en debatt om de egna SS-förbandens
roll i dagens självständiga baltiska stater. Var de frihetskämpar
i kriget mot Sovjetunionen eller finns det anledning att rannsaka deras
roll som utövare av ”eventuella övergrepp på judar”.
Utställningen
får det närmast att framstå som
att övergrepp på judar knappast alls förekommit, annat än
när tyskarna stått för
det. Det utställningen till slut har att säga om balternas
bidrag till den snabba judeutrotningen är: ”Den forskning
som har bedrivits i Baltikum, framförallt i Lettland, på ämnet
sedan Sovjetunionens sammanbrott, har haft svårt att komma med
konkreta svar eftersom så få källor
finns tillgängliga från tidsperioden ifråga.” Det är
en skandal att denna bild av balters delaktighet i förintelsen
som en eventualitet sprids av myndigheten Forum för levande historia,
inte minst med tanke på att utställningen ska vandra vidare
till Baltikum."
"Omedveten förfalskning
Det är knappast troligt att utställningen medvetet förfalskar
och förvränger historien. Den svenska metoden att försköna
och undvika att ställa sig obekväma frågor om den egna
statens roll, har kanske reflexmässigt överförts också till
små grannländers historia. Men även omedvetet genomförd
historieförfalskning och försköning är något
vi kan förvänta oss att det rättas till. Revidera därför
utställningens allmänna bild av andra världskriget
och ge ut information där kritik av utställningens bild redovisas.
Vi behöver
en offentlig diskussion om svensk, nordisk och baltisk försköning
och historie-förfalskning av den egna rollen under andra världskriget."
Tord Björk
Artikeln innehöll också illustrationer av felritade kartor och felaktiga
foton som utställningen påstod illustrerade transitering av Engelbrechtdivisionen.
Balters delaktighet i judeutrotningen, Sveriges och Finlands roll presenterades
i separata faktarutor och utdrga publicerades ur general Dietls dagbok
samt en intervju med lokförare Hubert Nordvall lokförare
från
Sveriges televisions program ”Sverige” av Kirsi Vantaja.
Flera foton från striderna i Narviksmorådet och general Dietls krigsdagbok
kommer från Bjerkviks skolas hemsida: www.bjerkvik.gs.nl.no
Kristianstadsbladet
Förfalskar
regionmuseet i Kristianstad historien?
24 mars 2005
"Det finns anledning att skarpt ifrågasätta utställningen
ur flera perspektiv. Det gäller både utställningens design,
dess vetenskaplighet och dess hållning till ett demokratiskt folkbildande
uppdrag."
"Erfarenheter av att göra en utställning om allvarliga
frågor
tas inte tillvara. Frågor om behandling av flyktingar, förintelsen
och brott mot mänskligheten hanteras inte genom att maximera upprördhet
hos besökarna.
I en vandringsutställning i Tyskland om dess armés förbrytelser
under andra världskriget sökte man göra upp med den felaktiga
bilden att SS och extrem nazistisk ideologi ensidigt hade skulden för
folkmord.
Med ett upprörande bildmaterial visades att vanliga tyska soldater
deltagit i massmord på judar och andra övergrepp på civilbefolkning.
Men det visade sig vid närmare granskning att några foton som
påstods visa tyska övergrepp i stället visade sovjetiska
soldaters övergrepp.
Efter massiv kritik fick utställningen stängas. Med stor
grundlighet gicks historien igenom återigen, utställningen
reviderades och öppnades
på nytt med mer dokument än bilder. Än tydligare fastslogs
att tyska armén aktivt deltagit i brotten mot mänskligheten.
Det var inte bara en avskild extremt ideologiskt övertygad
del av det tyska samhället som genomfört förintelsen.
Denna gång fick utställningen allmänt gensvar för
sitt budskap. Det demokratiska folkbildningsidealet visade sig vara det
rätta för att få genomslag för sanningen och sätta
stopp för försöken att förtränga den egna delaktigheten
och skylla allt på extrema
ideologier.
Utställningen Baltutlämningen gör raka motsatsen. Här är
det extrema utländska ideologier och upprördhet som sätts
i centrum."
"I texten omnämns enbart det enastående försvaret
av Finlands självständighet i vinterkriget mot Sovjet vilket
utställningen
ger en startpunkt 1939 men inget slut. Den senare rollen i fortsättningskriget
från 1941 och framåt som både anfallare och utövare
av terror riktad mot den ryska civilbefolkningen nämns däremot
inte vilket förstärker den falskritade kartans bild."
"Att judeutrotningen i Baltikum var mycket omfattande nämns
men baltiska SS-soldater framhävs som frihetskämpar mot Sovjet
och deras roll i övrigt som utövare av "eventuella övergrepp
på judar".
Om baltiska SS-soldater deltar i massmord så betonas att det
sker under tyskt befäl. Kritiken från Simon Wiesenthal-centret
och andra mot att Sverige inte lämnat ut civila baltiska flyktingar
anklagade för att vara krigsförbrytare och delaktiga i förintelsen
hålls undan besökaren."
"Resultatet av hur utställningen valt att undanhålla
kunskap och utnyttja bilder av koncentrationslägerfångar
för att
skapa upprördhet gentemot extrema ideologier hos stormakter blir till
en extrem paradox. Förintelsens offer har hamnat mitt emot en text
där det framstår som gott att deras civilklädda baltiska
bödlar inte lämnades ut.
Antingen det är Regionmuseet Kristianstad eller den statliga myndigheten
Forum för levande historia med uppdraget att sprida kunskap om förintelsen
som är ansvariga för detta är det lika illa.
Det är dags att följa det tyska exemplet. Gör
upp med utställningsdesign
som snyltar på upprörande bilder och undviker det folkbildande
och demokratiska uppdraget. Sluta förtränga det egna ansvaret
och lägga över det på extrema ideologier. Jag uppmanar
utställarna att rätta till de felaktiga och
förskönande
illustrationerna och texterna."
Tord Björk
Kristianstad
Baltutställningen
inbjuder till sammansatta reaktioner
9 april 2005
"Nej, Regionmuseet i Kristianstad förfalskar inte historien
i utställningen
om Baltutlämningen som det påstås i inlägget av Tord
Björk i Kristianstadsbladet (24/3)."
"Roth framhöll att fotot
som sådant visar "obeväpnade tyska fångar som transporteras
i godsfinkor". Detta skedde efter krigsslutet, efter Tysklands nederlag.
Konstvetaren Max Liljefors och historikern Ulf Zander, som hör till
dem som använt fotot för att illustrera trupptransiteringen,
förklarar i samma nummer av Scandia varför de själva och
före dem många andra har använt fotot på detta sätt.
Syftet är just att illustrera transiteringen, inte att dokumentera
den. De framhåller att bilden förmedlar budskapet "att
den beväpnade svenske soldaten har fullständig kontroll över
sina tyska kolleger". De menar att denna tolkning har givit fotot
dess stora spridning: "Intrycket av att vaktposten – och, i
förlängningen, den svenska samlingsregeringen – förmådde
kontrollera de genom landet passerande soldaterna i Engelbrechtdivisionen
passade som hand i handske med den under lång tid dominerande uppfattningen
av den svenska neutralitetspolitiken". Användningen av fotot
ger uttryck åt en svensk självbild i efterhand.
Bildanvändningen
på Regionmuseets utställning om Baltutlämningen
ingår i berättelsen om denna historiska händelse. Utställningen är
en presentation av olika bitar av en dramatisk berättelse. Den lyfter
fram individernas perspektiv, de enskildas upplevelser. Den vänder
sig direkt till besökaren, åskådaren och talar givetvis
till både förnuft och känsla. Den inbjuder till intellektuell
analys och kritisk reflexion, men den vill också väcka känslor
av både sympati och antipati, känslor av inlevelse med deras öde
som i en konkret situation var offer, men också känslor av
avsky för vad samma individer gjorde som soldater i den tyska krigsmakten
och SS-trupperna. Utställningen inbjuder till sammansatta reaktioner:
vilka bland de utlämnade tyska, estniska och lettiska soldaterna
var personligen krigsförbrytare, vilka var "bara" medverkande
i den nazistiska mordapparaten och vilka var offer, det vill säga
tvångsenrollerade hos tyskarna?"
"Utställningen om baltutlämningen på Regionmuseet
i Kristianstad kunde som vinjettbild ha haft ett foto av Hakkorsflaggan
och Sovjetunionens
fana vajande sida vid sida när Tysklands utrikesminister Ribbentrop
anlände till Moskva för att underteckna pakten den 23 augusti
1939 – det gjorde fanorna – och man kunde ha spelat upp en
nazihymn och Internationalen, de två melodier som en sovjetisk
orkester hälsade Ribbentrop med.
Var Sovjetunionen hammaren och Nazityskland städet när balterna
klämdes åt? Eller var det tvärtom? Det är den fråga
som utställningen väcker och manar besökaren att reflektera över."
"Finlands roll under kriget är komplicerat. Att landet helt
oprovocerat anfölls av Sovjetunionen hösten 1939 är
klart. Finland tillhörde
inte Axelmakterna under andra världkriget men stred på Tysklands
sida i samband med fortsättningskriget. Detta förhållande
kan illustreras på olika sätt.
Vandringsutställningen visar delar av ett komplicerat historiskt
skeende. Om besökaren vill tränga djupare in i händelseförloppet
rekommenderas I Baltutlämningens skugga, utgiven av Föreningen
Gamla Christianstad. Boken och utställningen är två delar
av samma projekt."
Anders Bojs
redaktör för
I Baltutlämningens skugga
Lars Buhrgard
1:e intendent
Regionmuseet Kristianstad
Jan Dahlin
landsarkivarie
Landsarkivet Lund
Kristian Gerner
professor i historia
Lunds universitet
Barbro Mellander
regionmuseichef
Regionmuseet Kristianstad
Aftonbladet
Förljugen historia
12 april 2005
Åsa Linderborg
"Utställningen är en del i ambitionen att framställa "extrema
ideologier", det vill säga nazism och kommunism, som de enda orsakerna
till allt våld. Därmed förbises medvetet alla förklarande
sociala, ekonomiska och politiska sammanhang. Mest anmärkningsvärd är
dock beskrivningen av judarnas öde i Baltikum.
Före kriget fanns det 250000 judar i Baltikum. Få av dem överlevde.
I Baltikum utrotades judarna tidigare och mer effektivt än någon
annanstans. Vad utställningen inte talar om, är att balterna genomförde
judeutrotningen i stort sett på egen hand. Tvärtemot alla kända
fakta säger man att det inte går att få klarhet i balternas "eventuella övergrepp
på judar".
Genom att på detta sätt lasta allt på tyskarna och frånkänna
balterna allt ansvar, relativiseras antisemitismen."
"Vi måste kunna diskutera de stora
staternas skuld och samtidigt inse att små stater såsom Finland,
Sverige och Baltikum långt ifrån bara var krigets oskyldiga offer."
"Vi kan ju inte visa allt"
19 april 2005
"Enligt Åsa Linderborg (Aftonbladet 12 april) presenterar
Forum för levande historia en "förljugen historia" i
utställningen
om baltutlämningen. Att vi inte visar hela bilden. Som historiker
borde hon veta att detta är en omöjlighet i utställningssammanhang."
" Att levandegöra historien genom
enskilda öden är effektivt pedagogiskt sett och del i en humanistisk
ambition som Forum för levande historia företräder.
Linderborg hävdar att vi ger en felaktig bild av Finland. Det stämmer
inte. Sannolikt har hon hämtat faktauppgifter från tidigare
tidningsrecensioner byggda på samma sakfel och okritiska argumentationsteknik."
Heléne Lööw
docent i historia och
överintendent vid Forum för levande historia
Kristian Gerner
professor i historia
vid Lunds universitet
Jan Dahlin
landsarkivarie vid
Landsarkivet i Lund
Lars Buhrgard
1:e intendent vid Regionmuseet i Kristianstad
Anders Bojs
redaktör för
I Baltutlämningens skugga
Lägg ner
19 april 2005
Åsa Linderborg ger svar direkt
"Det är ett förbluffande intetsägande svar som
Forum för
levande historia har knåpat ihop, särskilt med tanke på att
det är skrivet av hela fem personer."
"Forum säger att de inte kan visa allt. Självklart inte,
men det de visar borde i alla fall vara sant."
"Utställningen stärker mig i min övertygelse att
en demokrati som Sverige inte ska ha en myndighet som ägnar sig åt
statlig ideologiproduktion.
|
