Varför behövs en definition?
Det kan verka självklart vad som menas med en folkrörelse, speciellt i ett land som Sverige, men börjar man fråga folk eller slå i böcker så ser man att oenigheten är stor. Medlemmar i t.ex. arbetarrörelsen vill gärna se just sin rörelse som den enda sanna folkrörelsen och har därför ofta en exkluderande definition.
Det finns en betydande forskning i ämnet. Den är inte lika systematiserad som t.ex. forskningen om stat, politik och ekonomi. Enligt Veit Michael Bader finns det åtminstone fem traditioner inom folkrörelseforskningen och dessa har svårt att kommunicera med varandra. Man kan rent av säga att en enhetlig teori inte existerar.
De krav vi har på vår definition är de självklara, dvs den får inte vara för vid (allt är inte konst, alla rörelser är inte folkrörelser), ej heller för smal (endast vi är en sann folkrörelse). Det vi av hävd menar med en folkrörelse bör finnas med.
Vi i Alternativ Stads folkrörelsegrupp har länge insett behovet av en bra definition av begreppet folkrörelse. Det är praktiskt att vi menar samma sak när vi talar om folkrörelser. Vår definition bygger på lika delar erfarenhet, diskussion och studier. Vår teoretiska grund utgörs av arbeten presenterade av Joakim Raschke, Alberto Melucci och i någon mån den tidigare nämnde Veit Michael Bader. Deras arbeten omnämns i referenslistan.

Vår definition
Vi utgår från följande definition uppställd av Joakim Raschke:
"En folkrörelse är en mobiliserande kollektiv aktör, som med viss kontinuitet på grundval av en hög symbolisk sammanhållning och svag rollspecificering genom olika organisations- och aktionsformer arbetar för målet att genomföra eller förhindra grundläggande sociala förändringar eller återupprätta tidigare sociala förhållanden."
Vad menas med detta? Definitionen kräver både förklaring och viss komplettering.
En rörelse är alltid större än en organisation. En organisation som inte handlar tar inte del i en folkrörelse, därav betoningen på handling. Med svag rollspecificering menas att man inte förlitar sig på anställda funktionärer utan att de engagerade själva deltar som lekmän. Alla medlemmar (deltagare) skall i princip kunna göra "vad som helst" i rörelsen.
I definitionen talas om "grundläggande sociala förändringar". Folkrörelser uttrycker konflikter mellan sociala grupper. Utan konflikt ingen folkrörelse. Konflikterna är mångdimensionella, ofta samtidigt ekonomiska, politiska och kulturella. Ingen folkrörelse kan reduceras till enbart ett intresse, men ingen folkrörelse är utan intresse. Den försvarar de "spontana livsyttringarna" i sin grupp mot olika hot, och är både en världsbild och ett sätt att leva och tänka.
Raschkes definition anses kontroversiell speciellt i nutida svenska sammanhang. I tidiga svenska definitioner (se t.ex. Svenska akademins ordbok, band F 1928) karaktäriseras folkrörelser av deltagande från de breda folklagren i motsättningen till överheten. Senare minskar betoningen av motsättningen till samhällets etablerade elit och sådan som geografisk spridning, storlek och långvarig historisk existens blir huvudinnehållet i definitionen. (Ett antal definitioner tagna ur svenska uppslagsböcker presenteras nedan. Det är att märka att uppslagsordet Folkrörelse saknas i en del uppslagsböcker.) Denna förändring hänger förmodligen ihop med arbetarrörelsens uppstigande till makten och blivande till en ny elit. En betoning av konfliktmomentet framstår då som något icke önskvärt.
De fyra historiska rörelserna, dvs frikyrko-, nykterhets-, bonde- och arbetarrörelsen blir till de enda typerna av folkrörelse. Dessa folkrörelser saknade dock från början den stabilitet och utsträckning som idag ofta betonas i folkrörelsebegreppet, samtidigt som denna epok hyllas för sitt folkliga engagemang. Det finns därför anledning att hålla kvar vid den ursprungliga svenska definitionen och Raschkes som båda betonar konfliktmomentet.

Sociala rörelser och s.k. NGOer
Ofta, bl.a. i denna text, används begreppet "sociala rörelser" som likabetydande med folkrörelser eller folkliga rörelser. Sociala rörelser är ett mer akademiskt ord. Fördelen med att använda detta ord är att det inte är lika belastat, nackdelen är att man lätt får två särskilda diskussioner. I Sverige kallar i allmänhet inte aktiva folkrörelser sin gemenskap för social rörelse.
Utomlands omnämns ofta rörelser som exempel på NGO (Non-Governmental Organization). Vi anser att denna sammanblandning är problematisk. Många expertorganisationer som World Resource Institute anses liksom ungdoms- och kvinnoorganisationer, mänskliga rättighetsorganisationer, Svenska Naturskyddsföreningen och fackföreningar vara exempel på NGOs. NGO är enligt vår åsikt ett för vitt begrepp. Vi vill hellre, liksom Friends of the Earth Internationals ordförande John Hontelez, kalla vår typ av organisation (Alternativ Stad) för t.ex. Environmental Citizen's Organization, eller på svenska närmast organisation för miljöengagerade medborgare.
Den stora skillnaden är att vårt mandat är baserat på direkt stöd från folket, som frivilliga, som (passiva eller aktiva) medlemmar, som (utomstående, ibland tillfälliga) deltagare i våra kampanjer och som (ekonomiska) supportrar. Många NGOer är professionella organisationer eller institut, upprättade, stödda eller ledda av regeringar, storfinans, politiska partier och andra intressegrupper. Vi strävar efter att upprätthålla oberoende från dessa professionella organisationer även om vi från och till kan tänka oss att sam-arbeta i sak om det gagnar vårt syfte. En social rörelse är inte det samma som en stor organisation vilken samarbetar med staten eller näringslivet och som mottager direkt ekonomiskt stöd för denna sin underordning.

Ett teoretiskt perspektiv på nya sociala rörelser
Alberto Melucci, italiensk professor i sociologi, forskar om den moderna tidens sociala rörelser. Han har bl.a. i boken Nomads of the Present - Social Movements and individual Needs i Contemporary Society (på svenska 1992) utvecklat en teoretisk ram, tänkt att fungera som hjälpmedel vid analys av dessa rörelser.
En social rörelse betraktar han som ett tillfälligt sammansatt system av handling där mål och medel sammansmälter till en relativ stabil konstruktion. Det handlar dock inte om homogena enheter utan snarare om komplicerade nätverk. Sökandet eefter förändring är centralt och den åstadkomna förändringen skall kunna märkas av de inblandade. Genom att individerna går samman skapas förutsättningar för förändring. Den sker som ett resultat av kollektivt handlande.
I dagens industrisamhälle, säger Melucci, tenderar sociala rörelser att ha en bas mer i ett osynligt nätverk i vardagen och mindre i offentliga kollektiva handlingar. Detta förklarar den plötsliga förmågan till mobilisering inom olika områden.
Meluccis analysram utgörs av tre egenskaper närvarande hos alla sociala rörelser.
Först krävs en vi-känsla (solidaritet) inom gruppen. Alla inblandade skall känna sig delaktiga i rörelsen.
Vidare krävs engagemang i en konflikt. För detta behövs motståndare i en kamp om samma värden.
Slutligen utmanar och vidgar de sociala rörelserna gränserna för det system (samhälle) inom vilket de verkar. Genom sin handling går de sociala rörelserna ofta utöver vad "etablissemanget" kan acceptera. De utsätts för repression vilket kan stärka sammanhållningen i de utsatta grupperna.
De nya sociala rörelserna är, enligt Melucci, inga enhetliga system. De genomsyras av olika värderingar och olika viljor. Deltagarna kommer från både "den nya medelklassen" av "humankapitalägare" och från mer marginella positioner på arbetsmarknaden.

Något om nutida svenska förhållanden
Studien Framtida folkrörelser från Institutet för Framtidsstudier, genomförd i slutet av 80-talet, pekar på förändring och en osäker framtid för folkrörelser. Man studerade nio olika typer av idébärande folkrörelseorganisationer och koncentrerade sig på vanliga medlemmars deltagande och intresse för samhällsförändring.
Ett intressant mönster framträdde. Ju mer aktiva medlemmarna var desto mindre intresserade var de av att förändra samhället, och om de var intresserade av att förändra samhället var de också mer intresserade av att professionella företrädare gjorde det åt dem. Detta stred mot den föreställning som studiens initiativtagare hade gjort från början om att en typisk folkrörelse bygger både på högt deltagande och en vilja till förändring.
Deltagande i en folkrörelse var, tänkte man sig, inte i första hand till för medlemmarnas egna sociala behov men så kan tydligen vara fallet i dag. Borde vi då inte i vår definition av folkrörelse räkna med medlemmarnas sociala behov och att rörelsen tillfredsställer dem? I t.ex. arbetarrörelsen umgicks folk och många människor träffade sin livspartner där. "Rörelsen" var en naturlig del av det sociala livet för många medlemmar.
Kanske är det man upptäckte inte så märkligt om man tänker sig att de mer aktiva medlemmarna hade eller ville ha en ställning som funktionär. De kände sig helt enkelt mer etablerade och säkra på sin ställning.
Vår tidigare definition av social rörelse blir ändå av flera skäl problematisk. I denna är nämligen både deltagande, bärande av idéer och aktivt samhällsengagemang centrala begrepp.
Man kan säga att empiriska studier delvis strider mot våra föreställningar om vad en folkrörelse är (bör vara). Skall vi då modifiera vår definition så att den t.ex. tar mer hänsyn till sociala behov? Trycker vi för hårt på kravet på handling och eget personligt engagemang?
Något riktigt bra svar på ovanstående frågor har vi inte, men vi väljer ändå att hålla kvar vid Raschkes definition helt enkelt därför att den är den bästa och mest aktuella vi kunnat hitta.

Appendix. Andra definitioner och litteraturförteckning

Alternativa definitioner:

• Prismas Lilla Uppslagsbok 1977: "Beteckning för riksomfattande organisation med stor social geografisk spridning, ett på ideologisk gemenskap grundat program med självständig ställning gentemot stat och myndigheter, frivillig medlemsanslutning och med i tiden varaktig verksamhet, t.ex. arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen."

• Bonniers trebandslexikon 1970: "Benämning på vissa omfattande gruppbildningar i samhället, med demokratisk organisation och (vanligen) folklig rekrytering. Hit räknas arbetarrörelsen (den fackliga och den politiska), frikyrko- och nykterhetsrörelsen, konsumentkooperationen m.fl."

• Nationalencyklopedin 1995: "Folkrörelser, en i Sverige sedan sekelskiftet 1900 vanlig benämning på massorganisationer i vilka från början det oppositionella draget i förhållandet till stats- och samhällsinstitutioner var helt centralt. (...) Termen folkrörelse har skiftat innebörd beroende på yttre samhällsbetingelser, vilket måste bestämma varje definition. Ursprungsbetydelsen är 'folk i rörelse' mot förmenta missförhållanden. (...) Exemplen visar att ingen entydig och över tid giltig definition av 'folkrörelse' kan ställas upp. Bara genom att se dessa till gagnet rätt olika massorganisationer //frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen, anm// i förhållande till vad de avlöste och i relation till det samhälle de kämpade emot och vann inträde i kan själva föreningsformen fångas som en bland flera tidsbundna historiska kategorier i organisationsväsendets långa och i bestämda faser indelade utveckling."

Litteratur:
Veit Michael Bader: Kollektives Handeln, Leike-Budrich 1991.
Alberto Melucci: Nomads of the Present; Social Movements and Individual Needs in Contemporary Society, 1989.
Roland Roth & Dieter Rucht (hrsg): Neue soziale Bewegungen in der Bundesrepublik, 1987.

Plus diverse opublicerat material producerat inom gruppen.