Untitled Document

Index

Göteborgsaktionen inför EU-toppmötet 2001

Göteborgsaktionen 2001 var ett samarbete som bildades som ett försök att förena den EU- och globaliseringskritiska rörelsen inför de mani festationer och andra aktiviteter som skulle hållas i Göteborg i samband med EU-toppmötet där i juni 2001.

Några av rötterna var a) Ett samarbete mellan MJV, SAC och diverse organisationer för arbetslösa inför EU-toppmötet i Amsterdam 1997 och SAC:s fortsatta arbete med Europamarschen i Köln 1999 b) Det breda deltagan det från olika organisationer på Motmaktsträffen på Lindsberg 1999 samt diskussioner på Nordisk Folkriksdag sommaren 2000 i Danmark, angående hur man skulle kunna forma en koalition inför EU-toppmötet som också var internationellt gångbar. Under våren 2000 fanns ett initiativ från Nej till EU, det sk. Nätverket Göteborg 2001 som ville jobba kring en mycket smal minimiplattform kring kraven Sverige ut ur EU och Nej till EMU. Samtidigt fanns SAC som hade tänkt sig ett mer traditionellt Europamarschinriktat samarbete för ett Socialt Europa. SAC:s slutliga förslag som röstades ner i juni var "Nej till kapitalets Europa."

Göteborgsaktionen 2001 byggde på en tredje väg. Vi ville komma bort från de allmänna principerna genom att ställa konkreta krav som kunde omfattas av många. Målet var att göra en internationell plattform som var mer kritisk mot EU än brukligt vid EU-toppmöten och för att få till detta utnyttja möjligheten till nordisk mobilisering . Plattformen fastslogs på ett möte i Stockholm den 8:e oktober och ändra des sedan endast mycket marginellt. Den innehöll de fyra huvudkraven:

- Gör inte offentlig sektor och miljö till han delsvara

- Nej till EU:s militarisering

- Nej till fästning Europa

- Nej till EMU som grundlagsfäster nyliberal politik

Innan Göteborgsaktionens bildande hade ett antal organisationer varav merparten senare blev med i nätverket skickat in en gemensam ansökan till UD om resurser till folkrörelsemöte under EU-toppmötet, hemsida och infor mationsverksamhet. Denna fick avslag med motiveringen att den inte var tillräckligt EU -relevant. En delvis relaterad ansökan om dokumentation sändes också in till Nordiska rådets nordiska kulturfond. Även denna fick avslag.

I slutet av december går den svenske statsmi nistern Göran Persson ut i pressen och säger att han vill ha dialog med "motdemonstranterna". Göteborgsaktionen tar upp frågan och ställer sig positiv till att de organi sationer i nätverket som så önskar för en dialog med regeringen och då för fram nät verkets fyra huvudkrav. En grupp för demokratiska rättigheter bildas också som skriver brev till justitieministern för att få svar på vilka rättigheter som gäller för gränspassage i sam band med EU-toppmötet. Senare tas kontakt med Attac och nätverket Göteborg 2001 och diskussion förs med regeringen.

Göteborgsaktionen påpekar i kontakter med regeringskansliet att det finns behov av ett öppnare EU-toppmöte i form av möjligheter till kritisk granskning. Det främsta kravet som tas upp är att demonstrerande organisationer ges rätt att ha ett mindre presscenter inne på EU-toppmötet för satt göra det möjligt att fortlöpande kommentera och direkt följa den politiska utvecklingen. Detta krav godkänns aldrig. Istället beslutar UD att stänga ut en del kritiskt granskande media. Det andra var att påpeka att behovet kvarstod när det gäller erkännande av folkrörelsesamarbete grundat på politiska mobiliserande krav i samband med EU-toppmötet. Den ansökan om stöd för en motkonferens och kritiskt granskande informationsaktiviteter som de samarbetande organisationerna lämnat in föregående år kvarstod. Ryckigheten i ändringen av kriterier för vad som betraktas som EU-relevant kritiseras. Under hösten 2000 gavs medel till enstaka organisationers projekt som inte skulle vara för omfattande och i mycket liten grad till verksamhet i Göteborg, under våren gavs till det rakt motsatta, projekt där många organisatio ner samarbetande men i en form som inte byggde på politisk mobilisering kring gemen samma krav. I bägge fallen erkändes inte Göteborgsaktionen som EU-relevant.

Kontakterna med regeringskansliet ledde först ingen vart. Till slut föreslår regeringen en dialog där några utvalda personer träffar politiker i de officiella konferenslokalerna före toppmötets öppnande. Göteborgsaktionen föreslår då istället en debatt i offentlig lokal kring aktuella EU-frågor. Denna debatt genomförs med deltagande från regeringen och Göteborgsaktionens demokratiska rättighets grupp, Attac, Nätverket Göteborg 2001, MJV, SAC och SP.

Med anledning av dessa omständigheter kan UD till slut ge 75.000 kronor till Göteborgs aktionen. Beslutet om anslaget kommer dock först samma vecka som toppmötet ska äga rum. Under tiden har inte Göteborgsaktionen haft ett kansli, allt går med ideella resurser och på riktade bidrag från de olika organisatio nerna samt en del bidrag från Färnebo Folk högskola till seminarieverksamhet. Däremot har Gøteborgsaksjonen i Norge och Gøteborgsinitiativet i Köpenhamn kansli resurser. Ett par veckor innan mötet tilldelas också organisationerna en lokal med stöd av Göteborgs Kommun.

Demonstrationstillståndet som sökts av SAC i maj 2000 drar ut på tiden och så också besked om de lokaler Göteborgsaktionen vill ha tillgång till för att ordna sovplatser och så småningom också en motkonferens. Vid må nadsskiftet april/maj kommer dock en dialog med kommunen igång och kontakter direkt med kommunalrådet Göran Johansson. Kontakten med polisen har då varit igång sedan i februari. Så småningom kommer alltså dialo gen med kommunen igång vilket gör att lokal frågan verkar lösa sig, och polisen ger ett bud om ett annat slutmål för demonstrationen än man ursprungligen tänkt sig som Göteborgsaktionen till slut ser som bäst att acceptera. (Götaplatsen i stället för Heden)

Göteborgsaktionen håller under denna tid följande planeringsmöten: söndagen den 8 oktober i Stockholm, söndagen den 29 oktober i Göteborg, söndagen den 3 december i Göte borg, lördagen den 20 januari i Stockholm, lördagen den 10 mars i Göteborg,, 7-8 april i Göteborg samt 12-13 maj i Göteborg. Ett extra möte hålls den 3 juni. Dessa möten som var av stormöteskaraktär var öppna för alla intresse rade personer men i de fall man röstade tilläm pades organisationsmandat. Vid några tillfällen ordnas också seminarier kring olika politiska frågor varav flera i samarbete med Färnebo folkhögskola. Dessa var ett förseminarium lördagen den 7 oktober (innan Göteborgsaktionen bildades) som handlade om EU, folkrörelser, folkbildning och demokrati, lördagen den 2 -3 december om EU-toppmötet i Nice och om Icke-våld, den 21 januari om privatiseringar och fackligt EU-motstånd med representanter från danska fackföreningar, 11 mars om EU:s jordbrukspolitik, WTO-motstånd, fackligt seminarium, EU:s militarisering och Schengen med Per Gahrton, Jonas Ringkvist och andra föreläsare. Detta seminarium blev det sista och var ganska välbesökt.

Bortsett från detta ordnas ett antal arbetsgruppsmöten i de olika arbetsgrupper som bildas samt möten i samordningsgruppen, och demonstrationskommittén vilket också var ganska stora möten med representanter som liknade planeringsmötena, samt ett antal presskonferenser och torgmöten. De arbetsgrupper som verkat under förberedelsetiden är programrådet som valdes på första mötet och i början hade en större samordnande roll prak tiska gruppen för logi och lokaler, demonstrationsgruppen (dvs samordnings ansvariga för demonstrationskommittén), ekonomigruppen, demokratiska rättighetsgruppen (frågor om gränskontroller och demonstrationsrättigheter), poliskontaktgruppen, presskontaktsgruppen, mobiliserings gruppen (som hade hand om den lokala mobilieringen i Göteborg), webbgruppen, masstidningsgruppen, samt utvärderings gruppenerna som utsågs efter att toppmötet i Göteborg var över. Demonstrationskommittén utsåg i slutskedet ett flertal arbetsgrupper inom sig för att sköta olika praktiska uppgifter. För informationscentraler i Göteborg under toppmötet samt för motkonferensen svarade programrådet med förstärkning av flera intres serade. Samordningsgruppen bestod av representanter från de olika arbetsgrupperna. Det gjordes alltså inget försök att kvotera in folk efter organisationstillhörigheter men jag näm ner ändå dessa. Gruppen dominerades hela tiden av två organisationer, MJV och SAC som var mycket aktiva i arbetet. De personer som har deltagit samordningsgruppens arbete är: Louise Pettersson (MJV), Merete Kapstad (oberoende, senare Miljöpartiet), Max Anders son ( Grön Ungdom), Örjan Bergsten, (SAC), Tord Björk (MJV), Andreas Carlsson (Fältbiologerna), Jonas Jonlund (MJV) , An nika Tigeryd (SAC), Elin Gauffin, Rättvise partiet Socialisterna (sista tiden), samt Christer Eriksson (oberoende) med andra från webbgruppen. Under själva toppmötesveckan deltog även Anders Svensson (SP) i demonstrationskommittén i samordnings gruppens möten.

Göteborgsaktionens motkonferens

Göteborgsaktionens motkonferens hade som syfte att stärka EU- och globaliseringskritiken på två sätt. Det ena var att ta upp olika sak frågor. Det andra var att diskutera det EU- och globaliseringskritiska folkrörelsesamarbetet. Dessa frågor skulle ha tagits upp under åtta programpunkter om miljö, fackliga frågor, USA och EU och den nya världsordningen, EU och globaliseringen av militarismen, Schengen, internationell solidaritet, utmana storföretagen och framtida EU- och globalise ringskritiskt samarbete. Detta ursprungliga program innefattade 70 talare som skulle inleda diskussion på varje tema. Motkonferensen försökte också aktivt samordna sitt program med seminarier och konferenser ordnade av närstående organisationer för utbyte av föreläsare, informationsspridning och anpassning av tider så att motkonferensen

kunde fungera som samlande diskussionsplats för många folkrörelser. Göteborgsaktionen hade mycket små medel vilket gjorde att stora plenumdebatter prioriterades. Det fanns däremot inte resurser för att genomföra grupp diskussioner och parallella seminarier vilket i vanliga fall brukar ingå i en motkonferens. Men genom att anknyta till andra konferenser i Göteborg som anordnades av de olika organi sationerna i nätverket, och tog upp särskilda teman fanns det mer utrymme för vidare diskussioner.

De närstående konferenser som motkonferensen särskilt knöt an till var den inter nationella hållbarhets- och solidaritetskonferensen inför världstoppmötet om hållbar utveckling som arrangerades av Miljöförbundet Jordens Vänner, Friends of the Earth Europe och Heinrich Böll Stiftung, en interna tionell facklig konferens ordnad av SAC Syndikalisterna, Antirasistiskt Forum ordnat av Nätverket mot rasism, Nordisk Folkriksdag, European Futures Congress VII och Attacs internationella konferens. På motkonferensen och dessa sex närstående konferenser fanns över 300 talare. Detta visar på en folkbildning knuten till ett brett folkrörelseengagemang med uttalade politiska mål, för att bidra till ett fritt utbyte av erfarenheter och sökande efter kunskap som får en demokratiserande och politiserande verkan.

Motkonferensen möttes av stort gensvar trots de mycket små resurserna. Alla talare ställde upp gratis och många var beredda att själva betala resa och logi. Anledningen var att motkonferensens program var angeläget och vid rätt tidpunkt. Många såg det som viktigt att bidra till en politisering och ökad kunskap för långsiktigt folkrörelsesamarbete. Att det redan var på gång flera andra konferenser som engagerade internationella talare från tredje världen och Östeuropa gjorde det också möj ligt att få en stor geografisk bredd bland inledarna.

Det fanns också stora problem. Två gånger stängde polisen de skolor där motkonferensen skulle hålla sina plenumdebatter. Samtidigt skapades mycket stora praktiska problem då Göteborgsaktionens informationscentral, sjukstuga, massbespisningen och logi för närmare tusen personer upphörde att fungera. Det blev mycket svårt att få tag på talare och de som ansvarade för att hålla i möten och dokumentera dem. Polisens tillslag gjorde alla mötesplatser osäkra. Två av åtta program punkter inställdes men övriga sex teman genomfördes mer eller mindre enligt planerna. Plenariet om USA, EU och den nya världsordningen som skulle ha hållits på Hvitfeldtska gymnasiet direkt efter Bushdemonstrationen på torsdagen den 14 juni fick ställas in då polisen utrymning av 500 personer på skolan fortfarande pågick. I stället hölls i den lokal på Schillerska gymnasiet till vilket mötet flyttats ett informationsmöte om vad som hänt under dagen. Ett plenum om Schengenpolitiken med dess ökning av polisens befogenheter och flyktingfientliga aspekter fick också ställas in. Medan föreläsaren försökte ta sig fram till Schillerska gymnasiet där Göteborgsaktionens storplenum skulle ta upp detta tema skedde allvarliga konfrontationer med stenkastning och polisens skott mot folkmassor strax intill. Övriga möten kunde genomföras med varie rande praktiska problem. På söndagen hade motkonferensens plenum till slut flyttats många gånger innan det slutligen kunde hållas. Den ursprungliga platsen var Hvitfeldtska, efter husrannsakan där flyttades söndags plenum till Schillerska där det på lördagen var lugnt men när Schillerska stormades på lördag natt fanns ingen plats att ta vägen på söndag morgon. Olika alternativ på Fritt Forum visade sig vara ogenomförbara och efter olika bokningar inne på Världshuset kunde mot konferensens program slutligen avslutas i ordnade former som extra-insatt programpunkt på Attacs internationella möte.

Många frågor togs upp på motkonferensen:

Militarisering

Politiskt var de frågor som togs upp på mot konferensen enande. Mest tydligt var det i frågan om EU och militariseringen. Göteborgsaktionen sökte få olika organisatio ner att ena sig kring gemensamma krav. Det

gällde vare sig dessa var med i GBG2001 eller inte. Motkonferensen kunde sedan skapa kunskap kring gemensamma krav. Försöken att samverka med Nätverket Göteborg 2001 misslyckades men desto bättre gick det att samarbete med Kvinnor för Fred. Tillsammans ordnade GBG2001 och denna organisation ett storplenum om EU och globaliseringen av militarismen med talare från Östeuropa och tredje världen förutom Norden. Detta plenum antog ett uttalande om EU:s militarisering som ett flertal organisationer ställt sig bakom. Här fungerade motkonferensen som det var tänkt och bidrog till ökade kunskaper och politise rande uppföljning. En av motkonferensens talare, Ricardo Navarro från El Salvador, deltog direkt efteråt i den videolänkade direkt debatten med EU-politiker där han kritiserade militariseringen. Det gemensamma uttalandet från motkonferensen har följts upp och an vänds i internationellt kampanjarbete.

WTO och privatisering

EU:s WTO och privatiseringspolitik blev ett återkommande tema under flera program punkter. Frågan togs också upp av flera talare på GBG2001:s protestmöte och demonstration av bönder och företrädare för tredje världen. För bönderna är handelspolitiken central. Kraven på att alla länder ska öppna sina grän ser för EU och övriga västvärldens industri jordbruk är något som de flesta länders bönder och särskilt småbrukare riktar sig mot. Det innebär stora svårigheter för det egna landets jordbrukare att stå emot dumpning från industrijordbrukets produkter. Kraven på att också livet ska kunna patenteras och säljas skapar också stora problem. Det gör att den globala småbrukarrörelsen Via Campesina tillsammans med Jordens Vänner internationellt kräver att WTO ska ut ur jordbruket. EU driver också på för att frihandelspolitiken ska omfatta alltfler områden utöver industriråvaror och jordbruk. Det gäller tjänster som energi- och vattenförsörjningen och även i förlängningen fler områden inom offentlig sektor och även investeringar. Denna WTO-politik som EU driver är också tätt kopplad till den privatiseringspolitik som EU driver. Dessa teman togs upp på flera av motkonferensens plenum. Här kan man se en begynnande möjlighet till allians mellan bönder, fackliga krafter framförallt inom offentliga sektorn och transport samt miljö- och solidaritetsrörelsen. I dessa frågor var utbytet av talare mellan olika arrangemang stort särskilt mellan Motkonferensen, Jordens Vänners Hållbarhets konferens och Attacs seminarier samt dialogen med EU-politiker. Flera av deltagarna från dessa arrangemang deltog direkt efter EU-toppmötet på ett seminarium ordnat av finska utrikesministeriet i Helsingsfors där WTO frågan och folkrörelsesamarbete stod centralt.

Kärnkraften och klimatet

På motkonferensen togs det radioaktiva hotet och kampen mot kärnkraften upp. Frågan togs också upp på GBG2001:s protestmöte. Klimat frågan skulle ha tagits upp på en motkonferenspunkt som fick utgå när polisen inte gav tillträde till möteslokalen. För miljö rörelsen är både det radioaktiva hotet och risken för global uppvärmning viktiga frågor som inte får ställas mot varandra. På mot konferensen tog ordförande och internationelle sekreteraren för det lokala motståndet i Gorleben upp hur man lyckats organisera ett omfattande motstånd under många år och hur den nuvarande politiken i kärnkraftsfrågan måste bemötas. Klimat- och kärnkraftsfrågan togs också upp på Hållbarhetskonferensen. Ett stort antal tidningar om Barsebäcksfrågan spreds i anslutning till GBG2001 och andra gatuaktiviteter i Göteborg. Kärnkraftsfrågan fick ett visst genomslag under EU-toppmötet tack vare GBG2001. Flera antikärnkraftsaktivister träffades och på första sidan i DN blev Atomkraft nej tack symbolen stort uppslagen som bild från GBG2001:s lördagsdemonstration. Efter Göteborg genom fördes en protestblockad vid Barsebäcksverket 30 juni. Vid klimatmötet i Bonn räddades Kyotoavtalet men till priset av att handelslösningar blev en stor del av hur växthus effekten ska hindras i sin ökning. Detta skapar nya problem. Mer glädjande var dock att kärnkraften inte togs med bland de mekanis mer som upprättas för att ekonomiskt stödja alternativa lösningar i Kyotoavtalet.

Storföretagen

Ett särskild plenum ägnades åt storföretagen. Här berördes hur man kan bevaka storföretag ens agerande i tredje världen och hur de påver kar EU och USA för att stärka privatiserings politiken. En av dessa metoder är den Trans Atlantic Business Dialogue, TABD, vars möte i Stockholm i oktober med toppolitiker och direktörer från EU och USA blir det sista större mötet för att söka få fram enighet inför WTO-mötet i Qatar i november. Flera organisationer aktiva i GBG2001 förbereder nu olika former för aktiviteter i samband med TABD-mötet.*

Solidaritet

En stor punkt på lördagens plenum om interna tionell solidaritet blev romernas och samernas situation. Vikten av att solidariteten också handlar om grupper i det egna samhället betonades. Stöd till kravet att Sverige ska erkänna ILO-konventionen om urbefolkningars rättigheter fördes fram.

Avslutningsdiskussionen skulle ha varit en framtidsdiskussion men blev i första hand en diskussion om det som skett under EU-toppmötet. Många såg med stort bekymmer på vad händelserna i Göteborg innebar för att organi sera liknande aktiviteter i framtiden. Det betonades vikten av att visa upp en bild av det som hänt i Göteborg som de som bara haft tillgång till etablerade massmedia inte har. Både problemet att EU distanserar sig från folket och att stenkastningen distanserar folkrörelserna från folket togs upp. Flera såg det också som nödvändigt att vara självkritiska.

Praktiska problem

En annan svårighet förutom polisens stängning av skolor där konferensen skulle hållas var de bristande resurserna och alla de praktiska problem som detta förde med sig. En ansökan hade gjorts till UD redan i augusti 2000 om att ordna en folkrörelsemöte i Göteborg men det hade avvisats med motiveringen att det inte var EU-relevant. Statsministerns utspel i december om vikten av dialog med motdemonstranter innebar under lång tid ingen förbättring för regeringens intresse för folkrörelsesamarbetets motkonferens. De första medel som fanns var 20.000 kronor som Färnebo Folkhögskola beslutade att bidra med i maj. 12 juni två dagar före motkonferensens början tillkom 25.000 kronor som del av ett bidrag på 75.000 kronor från regeringen. Några timmar före motkonferensens första plenum tillkom ytterligare 160.000 kronor i bidrag öronmärkta för tredje världen informa tion från SIDA.**

Detta står i skarp kontrast med möjligheter som folkrörelsemöten tidigare haft i Sverige. Samlat säger sig regeringen inte ha mindre intresse än tidigare men det har skett en stor förändring av inriktningen av detta intresse. Medel gavs till många informationsprojekt under EU-ordförandeskapet men utspritt till många separata initiativ eller i en form där motstridande intressen skulle samordnas som NGO-Forum och Fritt Forum. Regeringens intresse för samlande folkrörelseinitiativ knutna till politiskt mobiliserande krav ersätts i hög grad med intresse för initiativ som fung erar fragmentiserande på det folkliga deltagan det. Med hjälp av kvarvarande SIDA-medel finns det dock fortfarande en möjlighet att genom dokumentation visa på bredden i den kunskap som motkonferensen bjöd på. Att denna dokumentation särskilt kan ta upp tredje

världen-perspektivet är bara positivt. Det starka inslaget av tredje världen frågor i motkonferensen var en stor styrka och är särskilt viktig att betona för att visa upp en annan bild av händelserna i Göteborg och bygga vidare långsiktigt på det som folk rörelsernas samarbete lade grunden för dessa junidagar.

Tord Björk och Louise Pettersson

*Enligt beslut den 9 september skulle detta dokument efter beslutade justeringar utgöra en del av Göteborgsaktionens verksamhetsberättelse.

**Det officiella TABD-mötet i Stockholm ställdes in men en demonstration och folkrörelsekonferens med brett deltagade genomfördes ändå.

**Göteborgsaktionen hade också omfattande egen finansiering i form av medlemsavgifter, bidrag och stödannonser. Utan dessa inkom ster och ideella insatser bland de 80 organisationer som var med i nätverket hade aldrig de kontakter och förberedelsearbete varit möjliga som behövdes för att genomföra motkonferensen.