Antibyråkratismen stulen av de intellektuella

I Indien uppstod en parallell till kristendomen och islam, runt år noll, i form av s.k. bhaktirörelser, som riktade sig lika mycket mot civilsamhällets statushierarkier som mot imperiets ämbetsmän. De riktade sig också mot de buddhistiska klostren som hade skyddats av imperiet och utnyttjat detta skydd till att ackumulera kapital.

Bhaktirörelserna lyckades sämre än kristendomen och islam. Antagligen för at de intellektuella i rörelserna kunde dominera dem i kraft av sitt organiserade ärftliga brahminskrå. De kunde därigenom ge upproret en mer konservativ form och ge sig själva en mer stabil överhöghet i det efterimperiella samhället, som organiserades i en komplex och pragmatisk kombination av klaner och skrån som systematiserades för första gången mellan ca 500 och 1000. Naturligtvis förkastade de bhaktirörelsernas jämlikhetssträvan, och betonade uteslutande lokalsamhällets rätt, organiserat med dem själva som härskarklass.

Följaktligen fortfor utsugning via skuldsättning att härja i Indien, som också förblev mer ojämlikt än både Europa/Islamländerna och Kina. Mot denna ojämlikhet fortsatte nya bhaktirörelser att mobilisera, mest framgångsrikt sikherna på 15-1600-talen.

Litt: J.F.T. Jordens: Medieval Hindu devotionalism, och Hew McLeod: Sikhism, båda i
A.L.Basham (ed): A cultural history of India, Oxford University Press 1975. Arun P. Bali: Organisation of the Virasaiva movement, i M.S.A. Rao: Social movements in India, Manohar Publishers 1979