Generalstrejken i Hongkong

I början av 1920-talet etablerade alla som strävade efter att frigöra Kina från kolonialt beroende en motrepublik i Guangzhou. I praktiken innebar detta en allians mellan Shanghais borgerskap organiserat i Kuomintang och kommunistpartiet, det senare stött av den s.k. 4maj-rörelsen, ett ungdomsuppror mot förlegad konfucianism.

Kommunisterna ägnade sig främst åt att organisera underklassen till republikens försvar medan borgerskapet skötte affärerna. Till underklassorganiseringen hörde förstås facklig sådan. Central för båda var den fackliga organiseringen i Hongkong, kolonialisternas stödjepunkt i Ostasien.

1922 gick sjömännen i strejk och hade stor framgång sedan de fått stöd av hamnarbetarna. Runt detta byggdes sedan fackföreningarna upp. 1925 var det dags igen. Då hade fackföreningarna i Shanghai gått i strejk i protest mot imperiemakternas dödsskjutningar mot fackliga aktivister, och konflikten spred sig till Hongkong där facken gick i generalstrejk.

Strejken var fantastiskt välorganiserad, med ekonomisk stödverksamhet organiserad bland kinesiska emigranter i hela Asien och USA, med egen polis, med skolor för att utbilda de strejkande i läsning och politik, och med bojkott av alla engelska varor. Det berättas att staden var så lamslagen att överklassfruarna själva måste köpa sin mat. Efter ett år var den praktiskt taget ruinerad. Men då hade de kinesiska köpmännen fått nog. De var också nästan ruinerade av att inte få handla med England och fick den republikanska Guangzhouregeringen med sig på att arrestera strejkledningen och blockera strejkunderstödet. Sen föll det ihop snabbt.

För att snabbt hitta en kompromiss bestämde sig borgerskap och kommunister att istället för folklig organisering satsa på militär erövring av Kina och startade den s.k. Nordexpeditionen. Den var mycket framgångsrik, men när Kuomintang på detta sätt kontrollerade Yangtse-dalen behövde den inget stöd från kommunister längre utan kunde i lugn och ro börja utrota dessa för att bygga upp sin egen diktatur. Och i fortsättningen satsade kommunistpartiet/den nationella rörelsen på bönderna som en mer uthållig bas.

Som helhet är generalstrejken i Hongkong ett bra exempel på fördelar och nackdelar med att arbetarrörelser allierar sig med nationella rörelser och på allianser över huvud taget. Går det bra går det mycket bra, men tröttnar motparten kan det gå riktigt illa.

Läs mer om Kina här.

Litt: Jean Chesneaux: The Chinese labor movement 1919-1927, Stanford University Press 1968