Den kinesiska kvinnorörelsen på 20-talet

Den kinesiska kvinnorörelsen 1919-1928 är kanske den kortsiktigt framgångsrikaste kvinnorörelsen någonsin.

Den var en utlöpare av 4 maj-rörelsen -- en studentrörelse riktad mot japanska krav på att få använda Kina som koloni men samtidigt en reaktion mot kinesisk efterblivenhet och konfucianska hierarkier. Främst lät man sig inspireras av västerländsk radikalism men man kan anta att det fanns en hel del inspiration från de kinesiska hemliga sällskapens egalitära traditioner också.

Från början handlade kvinnorörelsen mest om utbildning -- så att unga kvinnor skulle slippa giftas bort för att bli försörjda. Den blev en massrörelse i samband med beskjutning av en sömmerskestrejk i Shanghai.

Från ungefär 1925 deltog denna rörelse i försöken att organisera en stark kinesisk regim i söder. De kvinnliga aktivisterna reste runt och satte stopp för tvångsgiften och organiserade utbildning av kvinnor. "Nordexpeditionen", denna regims övertagande av makten i Yangtsedalen, expanderade också kvinnorörelsen och radikaliserade den också -- den blev till ett departement av den nya regimen, med makt att upplösa oönskade äktenskap och förbjuda konkubinage. Detta retade upp gubbväldet och bidrog till att provocera fram militärkuppen 1928. Så långt dennas makt räckte utplånades rörelsen, och i de av kommunisterna dominerade bonderepublikerna var dess makt kraftigt begränsad. Dock var kvinnorörelsens mål också en del av bonderörelsens/den nationella rörelsens i fortsättningen, och i Folkrepubliken har patriarkatets makt minskat betydligt.

Läs mer om Kina här.

Litt: Christina Kelley Gilmartin: Engendering the Chinesse revolution, University of California Press 1995.