Afrika
- Senegal-Gambia
- Guinea-Bissau
- Guinea
- Sierra Leone
- Liberia
- Elfenbenskusten
- Ghana
- Togo
- Mali
- Burkina Faso
- Niger
- Benin
- Nigeria
- Chad
- Kamerun
- Centralafrikanska rep
- Ekvatorialguinea
- Gabon
- Kongo B
- Kongo K
- Etiopien
- Djibouti
- Somalia
- Kenya
- Uganda
- Rwanda
- Burundi
- Tanzania
- Zambia
- Mozambique
- Malawi
- Zimbabwe
- Botswana
- Namibia
- Sydafrika
- Lesotho
- Swaziland
- Malagasy
- Mauritius
Nordafrika-Västasien
Europa
Sydasien
Ostasien
Nordamerika
Latinamerika
 
Tillbaka till Landindex
 

Afrika

 

 

 

Folkmängd 2003: 654 milj (10,4% av världen)
Yta: 24.290.000 km2 (18,1% av världen)
Produktion 2003: 1.095 mdr USD (2,2% av världen)

 

 

Kortbeskrivning: Mänsklighetens vagga men marginaliserat av underbefolkning och väldiga avstånd under större delen av historien. Utvecklade jordbruk först för 2000-3000 år sen och berört av statsbyggande bara fläckvis fram till 1800-talet, främst vid kusten och i Sahels och Zambezidalens guldområden.

På grund av sin politiska svaghet utsatt för omvärldens slavjakt, först i måttlig mängd av arabers och från 1600-talet i omåttlig av europeers. Den senare stimulerade inhemska exploatörer att organisera stater som levde på att sälja sina grannar som slavar, vilket i sin tur tacksamt exploaterades av europeerna när dessa mobiliserade de senare mot de förra i sin strävan att själva vinna politisk kontroll från slutet av 1800-talet. Afrikas roll i det kapitalistiska världsmarknadssystemet blev då att leverera vissa jordbruksprodukter (palmolja, kakao etc) och mineraler. Det förra organiserades oftast genom att självständiga bönder sålde till europeiska bolag för allt mindre allteftersom tiden gick, det senare genom att afrikaner tvingades betala skatt med pengar som de bara kunde tjäna i gruvor ägda av europeiska bolag.

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet organiserades motståndet som muslimska eller kristna väckelser, från 1945 som populistiska nationella rörelser organiserade av europeiskt utbildade ungdomar. Det var inte dessa rörelsers förtjänst att de lyckades så snabbt, det var den indiskas som gjorde kolonialsystemet omodernt. Dessvärre -- den mycket måttliga folkliga mobiliseringen ledde oftast till att en ny härskarklass kunde kliva in i den koloniala statens odemokratiska struktur och fortsätta som vanligt. Auktoritära regimer har plågat Afrika sedan självständigheten, nästan mer än omvärlden, och deras auktoritära drag har ofta urartat i ren plundring då ländernas intäkter har sjunkit till följd av försämrade terms of trade för påtvingade exportprodukter och lett till ökad kamp om återstoden.

Dock tycks ett växande demokratiskt motstånd finnas i början av 2000-talet, i stor utsträckning baserat på bonderörelser (t.ex. i Sahel) och fackföreningar (t.ex. i Östafrika och i Nigeria).

 

Statistikuppgifter

 
						
Publicerad av Folkrörelsestudiegruppen: info@folkrorelser.org

www.folkrorelser.org