1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31

nyhetsbrev17u36
Printed: tisdag 23 juli 200220.58.30

Page 4 of 31 Printed For: Louise

IMAGE imgs/nyhetsbrev17u3601.gif innehåll. Varför förekommer inga protestmanifestationer under
FN-möten, OECD-möten, Aids- eller klimatkonferenser? Svaret är givet -
människor protesterar där de besluten fattas som gör deras liv sämre
och otryggare, där de körs över av en maktelit. EU är en organisation
som med beslut efter beslut fjärmar sig från unionsinvånarnas
intressen och krav. Därför finns det ett grundmurat misstroende i
folkdjupet. Inte bara i Sverige utan i unionen som helhet. I land
efter land upptäcker människor att de inte kan påverka och att deras
intressen inte spelar någon roll. Motståndet mot EU har sina rötter i
dess djupt odemokratiska karaktär. Överstatligheten som håller på att
tränga undan nationell suveränitet bottnar inte i någon folkrörelse
och folkliga behov. Tvärtom inskränker den snabbt växande
överstatligheten tydligt på demokratiska rättigheter och möjligheter.
När folkomröstningen i Danmark sade nej till Maastrichtavtalet,
gjordes omröstningen om, efter obetydliga [!]undantag [!] i avtalstexten.
När Irlands folk några dagar innan toppmötet i Göteborg röstade nej
till Nice-fördraget begärde EU-ledarna genast omröstning. Budskapet
gick inte att missförstå: Folkomröstningar är för dem som bestämmer
inom EU endast en fars. EU ignorerar folkets vilja. Röstar folket mot
EU-toppens beslut, så görs omval till resultatet passar. EU-tåget
rullar vidare och kan inte stoppas av folket. Val och röstandet, som
av borgerliga politiker och ideologer alttid har hyllats som själva
kärnan inom demokratin, berövas sin legitimitet, det görs till åtlöje,
en tom kuliss som ingen tror på. Valen till EU-parlamentet indikerade
folkets missnöje. Inte ens hälften av medborgarna inom EU gick till
val, i flera länder låg röstdeltagandet endast strax över 20 procent.
Med varje nytt unionsfördrag som EU-topparna beslutar ökar avståndet
mellan etablissemanget och folket. Makteliten vill skapa ett Europas
Förenta stater med en icke vald kommission som regering, en
centralbank som står utanför medborgarnas inflytande och
storföretagens vinstökning som måttstock. Folket däremot vill ha
demokratiska och sociala rättigheter och nationell suveränitet.
Makthavarna i Bryssel och storkapitalet bakom dem följer målmedvetet
och beslutsamt sin dagordning. Allt folkligt motstånd som försöker
ställa sig i vägen röjs undan, med tomma löften och falsk propaganda
så länge det går eller med polisiärt och militärt våld, om så behövs.
Så har EU-tåget rullat på från frihandelszon till gemensam
jordbrukspolitik, till inre marknad, gemensam valuta, gemensam
utrikespolitik och en gemensam armé som kallas [!]insatsstyrka[!] och ska
kämpa för EU:s intressen varhelst i världen. Med varje beslut som
EU-topparna fattar kommer vi ett steg närmare Europas Förenta stater.
I denna superstat ökar de sociala klyftorna och en elit slår ut de
demokratiska strukturerna. Svenska folket -liksom människorna i andra
länder - lurades och fortsätter att luras in i EU med lögner om
fredsprojekt och ökat inflytande. Men verkligheten är annorlunda: Ett
exempel: En stabil majoritet av Sveriges befolkning säger nej till
Natomedlemskap. Samma dag som 15 000 i Göteborg bekräftade denna
inställning med demonstrationen [!]Bush not welcome![!] förlänade just
ledaren för Natos huvudmakt Sverige status som ett Natoland. Vår
regeringschef Göran Persson bugade och tog emot. Massmedia firade
tillsammans med näringslivet de nya möjligheterna att uppnå
rustningsprofit. Kan kontrasterna mellan folket och eliten bli
tydligare? Medan regeringscheferna talar om ökad välstånd och
inflytande för medborgarna har EU:s medlemsländer förlorat sin
suveränitet, demokratiskt inflytande och sociala rättigheter. Var det
detta svenska folket varslades om när vi pressades in i EU?
Naturligtvis inte. Alla större partier i Europa, från högern till
socialdemokratin, ställer numera upp för EU-federationen. Må hända med
smärre skillnader, men med samma grundinriktning. Sveket föder
politikerförakt och i sin förlängning uppror. När människorna upplever
att deras protester ignoreras och förtigs som i Amsterdam, Nice, Prag,
Seattle eller Göteborg, när de upplever att de som styr över deras liv
gömmer sig bekom murar av containrar och stridsklädd polis - då ökar
också våldet. Eftersom våldet är det enda som makthavarna och deras
media reagerar på.