|
EU:s
medlemsländer har beslutat att senast inom två
år ha inrättat en
gemensam styrka på 60 000 man. Dessa ska ha
stridsflyg, tanks och
krigsfartyg till sitt förfogande för att kunna
genomföra sk
krishantering utanför EU:s gränser. Det betyder
både så kallade
fredsbevarande och fredsframtvingande operationer. Till en
del kommer
NATO:s resurser att användas. Sverige kommer att
ställa upp med 1900
man, JAS-plan, pansarvagnar och en ubåt. Utan
större debatt ägnar sig
alltså EU just nu åt att slutföra sina
planer på en militarisering av
unionen. Och detta sker under det svenska
ordförandeskapet - alltså
under svensk ledning. Kommer en EU-armé att göra
Europa och världen
fredligare? Är ett svenskt deltagande förenligt
med den svenska
alliansfriheten och neutraliteten? Den officiella bilden
är att
Sverige utan problem kan vara med och delta i
internationella
operationer eftersom det militära samarbetet inte
innebär en
traditionell försvarsallians med
försvarsgarantier. Sveriges
försvarsminister Björn von Sydow tycker att den sk
krishanteringen är
viktig för att hantera konfliker som den på
Balkan... Sveriges ÖB
Johan Hederstedt irriterade försvarsministern när
han i november
påpekade att ett svenskt militärt deltagande i
EU:s sk
krishanteringsstyrka svårligen låter sig
förenas med alliansfriheten.
Denna omöjliga kombination har den svenska
fredsrörelsen gång på gång
varnat för. Regeringen har svarat med att
mörklägga att
alliansfriheten och neutraliteten under hela nittiotalet
sålts ut bit
för bit. Och de ledande fredsexperter som
ifrågasätter om en EU-armé
kan lösa etniska konfliker på Balkan - ja dom
straffas med indragna
statliga bidrag. Erfarenheterna från det sk
internationella samfundets
krig i Bosnien och Kosovo visar att de etniska konflikterna
snarare
ökat när militära lösningar använts
för att " skapa fred". Både
Bosnien och Kosovo är idag mer etniskt uppdelade
än dom var innan
kriget började. Vapenindustrin och de extrema
nationalisterna var
egentligen de enda som direkt tjänade på
krigen.Erfarenheten visar
också att egenintresset hos de stora nationerna
försvårar diplomatiska
initiativ och förebyggande insatser. Gamla koloniala
intressen i och
utanför Europa väger tyngre än de vackra
deklarationerna om vikten av
att försvara mänskliga rättigheter. Varaktig
fred kan aldrig byggas
med vapenmakt och tvång. Europas enda chans att bli en
fredens
kontinent är att ersätta militära satsningar
med civila, förebyggande
åtgärder. EU-parlamentets förslag om en
civil fredskår bestående av
diplomater, psykologer och frivilligorganisationer är
ett alternativ
till den EU-armé som nu byggs upp. De militära
resurserna kan bäst
skapa fred om de omvandlas till skolor, arbetsplatser och
sjukhus.
Trygga människor känner inte hat mot sina grannar.
Sverige har under
hela efterkrigstiden gjort sig känd i världen som
ett land som stödjer
nedrustning och fredliga konfliktlösningar. Olof Palme
skulle inte
känna igen dagens socialdemokratiska utrikespolitik. En
förutsättning
för vårt lands internationella goda rykte har
varit vår status som
alliansfritt & neutralt land, något som
också hållit oss utanför krig
sedan början av artonhundratalet.. Därför
vill vi bevara den svenska
alliansfriheten och neutraliteten, utveckla den och på
så sätt bidra
till en fredligare värld. Svenska Fredskommittén
Göteborg i juni 2001.
|
|
|
|
5. Rapport från
demonstration mot Barsebäck
Lördagen
den sista juni
skulle reaktorn vid Barsebäck 2 stängts enligt en
gammal uppgörelse som sattes ur verket i höstas.
Nätverket Barsebäcksoffensiv ordnade av den
anledningen en manifestation med ett möte utanför
verket.En fackeltåg
och en symbolisk blockad framför grindarna
framfördes sedan vid midnatt i god stämning
ochhällande
regn.
Tal
framfördes om det fortsatta atomkraftsmotståndet
av Roland Rittman Barsebäcksoffensiv, Per Hegelund
från Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen
och företrädare för Barsebäcksoffensiv i
Danmark, Enhedslisten, NOAH (Friends of the Earth Denmark),
Miljöförbundet
|
|
|
|