1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31

nyhetsbrev17u36
Printed: tisdag 23 juli 200220.58.30

Page 5 of 31 Printed For: Louise

IMAGE imgs/nyhetsbrev17u3601.gif

SKP distanserar sig från våldet. Det ger oss inget större demokratiskt
inflytande utan ger endast makthavarna chansen att försöka legitimera
förtrycket av demokratiska viljeyttringar. Anarkister har genom
tiderna många gånger försvårat kommunisternas arbete, att övertyga och
mobilisera massorna till politisk kamp och på den vägen sätta press på
makthavarna. [!]Röd terror[!] har aldrig varit den kommunistiska rörelsens
metoder! Men vi lägger skulden för våldshandlingarna som numera kantar
EU:s och WTO:s möten inte på de unga människorna som på detta
felaktiga sätt försöker att skaffa sig gehör för sina protester, utan
på den elit som konsekvent sätter sig över demokratiska
manifestationer och protester. Efter händelserna i Göteborg har många
upprört reagerat på att så många [!]huliganer[!] har kommit till Sverige
från andra länder. Underförstått: Vad har de här att göra i vårt lugna
Sverige? Men de som ställer denna fråga glömmer att det var
EU-regeringen som höll sitt möte här. Besluten som fattades bakom
järnridån på Mässan i Göteborg drabbar unga och gamla i Sverige lika
mycket som folk i Holland, Tyskland, Danmark eller Italien. Så de som
under dessa dagar gav uttryck för sitt missnöje med EU-utvecklingen i
den ena eller andra formen, gjorde de utifrån sina rättigheter som
unionens medborgare.

Eliten har under de senaste dagarna gärna talat om [!]goda[!] och [!]dåliga[!]
demonstranter. Men ingenstans har de tagit upp de frågor som de [!]goda[!]
demonstranterna har framfört. Man kan lätt få intrycket att
kravallerna var ett välkommet inslag för regeringen för att slippa att
diskutera det seriösa och i folket djupt förankrade misstroende mot
EU. Detta intryck förstärks av att polisen i Göteborg, tvärt emot alla
tidigare överenskommelser med demonstrationsledningarna, inte sökte
att dämpa upprorsstämmningar, utan regelrätt provocerade fram
sammandrabbningar. Tydligt framstod att regeringen hade gett order om
ett övergripande mål för polisstyrkorna: att se till att eliten på
Mässan slapp se folkets motstånd mot EU. För detta mål offrade polisen
urskillningslöst säkerheten för fredliga demonstranter, människor som
inte hade det ringaste att göra med manifestationerna och Avenyn. Det
enda som för många tusen demonstranter under dessa dagar var synligt
av statsmakten var stridsutrustadpolis. På inte ett enda ställe, där
demonstranter och polis drabbade samman hade polisen sökt eller
deltagit i en dialog med demonstranterna. Istället hetsade man många
tusen med hundar och hästar, skapade panik och gav utrymme för de
grupper som ville ta till våld. Under den stora demonstrationen på
lördagen [!]För ett annorlunda Europa[!] syntes inte en enda polis - och
25 000 [!]goda[!] och [!]dåliga[!] demonstranter tågade fredligt tillsammans
genom staden med sina politiska paroller. Massmedia gjorde med sin
uteslutande till våldshandlingar fokuserade rapportering allt för att
piska upp stämningen. Medierna valde maktelitens sida. Politisk analys
och rapportering lyste med sin frånvaro.

Nu höjs röster för mer polisstat och hårdare tag mot dem som vill
protestera mot den politiska utvecklingen. Tårgas, vattenkanoner och
gränskontroll diskuteras. Men det krävs ingen stor analytisk förmåga
för att inse att det är fel väg. Ju fler människor som utestängs från
beslutsfattandet inom unionen, ju fler som drabbas av dess
folkfientliga politik - desto fler kommer att ansluta sig till
motståndsrörelsen. Och ju oftare verkligt demokratiskt inflytande
kvävs, ju mer makteliten försöker gömma sig bakom polis och militär,
desto mer ökar antalet av dem som med våld försöker skaffa sig gehör.
- - - -- - - -- - - - -- - -- - - - - - - - - - --- - - - - --
- --- - - - - - - - - - - - ---- - - - - - -

B. Amnesty betonar vikten av att utreda polisens agerande 010616 Media
har de senaste dagarna rapporterat om våldsamma demonstrationer i
samband med EU-toppmötet i Göteborg. Amnesty tar avstånd från våldet,
men tar inte ställning till dess orsak.

Mot bakgrund av tidigare dokumenterad polisbrutalitet och godtyckliga